Axel Asplund

Barcelona sägs förhandla med Arsenal om Alex Hleb, och att vitryssen stannar i stökiga London känns allt mindre troligt när lugnet i Katalanien lockar. Detta har lett till en del snack om hur Arsenal faller sönder bit för bit, och att vi inte har tillräckliga ekonomiska muskler för att klara konkurrensen.

Samtidigt uppges nu Christiano Ronaldo ha sagt att han överväger att lämna Man United för Real Madrid i sommar.

Nog känns Ronaldo som en tyngre förlust för United än vad Hleb skulle vara för Arsenal? En yttermittfältare som har lett United till två ligatitlar och en CL-titel på två år och samtidigt gjort 65 mål på två säsonger, jämfört med en yttermittfältare som har lett Arsenal till noll titlar och samtidigt gjort 8 mål på två säsonger, är naturligtvis en förlust av stora proportioner.

I det perspektivet känns inte en eventuell förlust av Hleb lika allvarlig. Då känns det helt plötsligt rätt att ersätta honom med Frankrikes största mittfältstalang (från och med nu utgår jag i från att Nasri är klar) och hoppas på bättre utdelning framför mål. United lär knappast ha lika lätt att hitta en ersättare om Ronaldo går.

Så för den som är orolig över att Heb ska dra vidare - tänk då hur United-fansen känner sig inför Ronaldos hot om flytt.

Eftersom att det ändå alltid regnar på midsommar har jag bara en enda önskan inför årets firande. Ingen viktig spelare ska säljas på midsommarafton.

Dävenheten efter fjolårets festligheter - jag vaknade i Söderhamn av alla ställen - blev till någon form av mindre depression när det stod klart att Thierry Henry var klar för Barcelona. Man kan vakna till roligare nyheter än så. Med facit i hand efter den här säsongen så var det så klart rätt att släppa honom, men det kunde man ju inte veta då. I det läget såg man bara Arsenals sönderfall framför sig.

Så i år hoppas jag på positiva midsommarnyheter. Nu när Frankrike är borta från EM (Domenech - vilken sopa) är det kanske läge att spika Samir Nasris övergång en gång för alla. Men känner man Arsenal rätt så dröjer det ytterligare några veckor innan det första stora förvärvet är klart.

Vad har Davor Suker, Francis Jeffers, José Antonio Reyes, Julio Baptista och Eduardo gemensamt? Motgång i den röda tröjan - tröja nummer nio.

Vad var det för tjurig förbannelse Nicolas Anelka kastade på den tröjan innan han drog till Real? Eller var det hans bror? Hur som helst så har ingen spelare som har burit tröja nummer nio efter fransmannen blivit den succé det talades om när de värvades.

Davor Suker var VM-skyttekung när han kom, men bortsett från några mål under vårsäsongen frälste kroaten knappast Arsenal. Han blev bara en parantes i The Gunners, och hans största insats var att skriva sin namnteckning i mitt autografblock. 

Efterföljaren i tröjan blev Arsenals sämsta värvning genom tiderna. Francis Jeffers var en av de dyraste spelarna Wenger hade köpt och gjorde absolut ingenting, mer än att vara skadad samt blekare än Lilla Spöket Laban. Han gjorde massvis av mål i reservlaget och i U21-landslaget, men i Arsenal var han lika effektiv framför mål som Anelka i CL-finalen. Numera är han - surprise, surprise - mest skadad i Sheffield W.

Om det fanns förhoppninger på Jeffers var det ingenting mot hajpen som blev runt José Antonio Reyes. Han skulle bli Premier Leagues bästa spelare, men så fort det blev kallare än 20 grader ute klarade JAR inte av att prestera. Då ville han hellre vara hemma och käka tapas med tjocka släkten, som han hade inkvarterat i London. Numera sitter han på bänken i Atletico Madrid och gjorde under den senaste säsongen 0 mål.

Reyes lånades ut till Real Madrid och ersattes av Julio Baptista som gick motsatt väg. Vi fans hade hoppats på en värvning av The Beast i ett par år när han slutligen kom, men hans tunga löpsteg höll inte måttet i Premier League. Craptista skickades tillbaka till Spanien där han under säsongen mäktade med fyra mål. Jag skulle tippa att Liverpoolfansen minns brassen bättre än vad vi gör efter fyra mål (och en missad straff) på Anfield.

Näste man med tröja nummer nio är det visserligen för tidigt att döma, men det är inte fel att säga att Eduardo har lyckats bättre än sina förgångare. Tills Martin Taylor satte stopp för honom med andra ord. Det återstår att se om nian har skördat ytterligare ett Arsenaloffer.

Anelkas förbannelse har verkat i tio års tid nu. När ska den släppa?

West Brom i premiären alltså. Hade vi inte Albions i preimären för typ fem år sedan? 2-0 blev det om jag inte minns fel, och Kolo hoppade in som ett yrväder i slutet.

Jag skulle gärna åka på premiären, men det blir nog att vänta med egna säsongspremiären några matcher. Jag och farsan har planerat att se en fight ihop, och Newcastle den 30/8 känns aktuell. Ska bara höra med honom vad han tycker först.

Sedan gäller det ju att spana in när vi möter Sp*rs hemma. V 44, alltså - just den veckan jag och kassör-Luks snackade om att åka över. Denna match i kombination med West Ham eller exotiska Stoke skulle ju vara en underbar höstvecka i ett dimmigt London.

Vi kan också konstatera att vi får en tuff avslutning.
Sat 2  Portsmouth (A)
Sat 9 Chelsea (H)
Sat 16  Manchester United (A)
Sun 24 Stocke City (H)

Pompey och United är alltid svårspelade på bortaplan och Chelsea hemma är ingen given trepoängare. Bra form i maj är alltså en nyckel till guld den här säsongen - men det gäller ju naturligtvis att hänga med fram till maj också.

Det är ju så kul att fullständigt nörda ner sig i spelschemat att det måste vara ohälsosamt...

Lagerbäck, spelarna, media. Alla verkar ha åsikter om domarinsatsen i Sveriges match. Men som Arsenalsupporter är man ju inte överraskad över att Pieter Vink gjorde en mindre bra insats. Till hans försvar kan vi dock konstatera att Sverige-Spanien inte var hans sämsta insats i år.

Undrar vem han bor granne med i Spanien?

På måndag kommer spelschemat för nästa säsong. Wohoo!

Dags att börja planera hösten, med andra ord.

Jag blir förundrad över vissa svenska landslagssupportrar. Hur f-n kan man bua åt en spelare i det egna laget? Och det innan matchen ens har startat.

Visst blev jag också negativt överraskad när det stod klart att Daniel Andersson skulle lira från start, men om jag hade varit på matchen skulle jag aldrig ha visat missnöje på det sättet. Det finns bara inte. Jag tycker aldrig att det är okej att gå på spelare i egna laget genom att bua ut dem på matcherna. Visst får och ska man kritisera egna spelare, men inte genom att psyka dem med burop under matcherna. Undrar hur de som buade åt Lill-Bjärred kände sig efter matchen.

Ett sådant beteende kan knäcka vilket spelare som helst, och det är i slutändan bara negativt för laget. Och vilken supporter åker ner till Österrike för att bidra till att Sverige torskar? Ingen frisk i alla fall.

Jag har aldrig, och kommer aldrig, bua ut en spelare i det egna laget. Hur dålig eller idiotisk han än är (hej Eboue). Det känns som att det är sådant som folk som saknar känsla för fotbollskultur håller på med, och mästerskap har ju tyvärr en förmåga att väcka den delen av befolkningen.

Det har nog större betydelse än vad jag först trodde att Gary Lewin lämnar Arsenal. Jag snackade med Anders Limpar i går, och enligt honom är Lewin en av de viktigaste personerna i klubben. Han är en sådan som ser till att klubbens traditioner och regler följs, och det är något som är fantastiskt viktigt i dagens fotboll där folk tappar fotfästet stup i kvarten.

Kan tänka mig att han är något av vad en svensk materialare ofta är. En sån där gubbe som har varit i klubben i hundra år, och har koll på precis allting. En sån som får in nya spelare i gänget och är en glädjespridare.

Limpar sa också att Lewin är en Englands bästa fotbollsläkare, och att det kommer att bli mycket svårt att ersätta honom.

Så bortse gärna från mitt inlägg från igår - där var jag helt ute och cyklade. Jag litar mer på "Limpan" än på mig själv i den här frågan... Gary Lewin kommer att saknas både som läkare och som en röst i omklädningsrummet.

Tur att folk som Pat Rice och Vic Akers, som också har varit med "jämt", finns kvar i klubben och kan se till att alla traditioner hålls. Arsenal är en klubb med massor traditioner, det är något som alltid påpekas vid rundturer på arenan, och dessa tror jag är viktig för klubbens identitet både för de som jobbar för Arsenal och för oss supportrar.

Snacka om lång och trogen tjänst.

Gary Lewin har varit Arsenal trogen sedan 1983 och varit med om alla triumfer sedan dess. Han har tillsammans med Pat Rice varit en institution bredvid Arsene Wenger på Arsenals bänk, och visst blir det lite märkligt att se ett nytt ansikte där i höst.

För laget har det dock mindre betydelse vem som är läkare, och nu kanske Lewins efterträdare kan få ordning på Rosicknote och VP.

Lewin verkar dock vara en skön snubbe, och det bygger jag på ett fem sekunder långt möte med honom på parkeringen bakom Clock End på Highbury. Samtalet gick ungefär så här:
- Gary! A quick photo?
- Of course!
Så stämde läkaren upp i årets bredaste leende och fotograf Luks knäppte.

Luks måste ha kvar den där bilden någonstans. Han får skicka den till mig, så lägger jag upp den här.

Arsene Wenger brukar inte skämma bort oss med värvningar, och den här sommaren ser inte ut att bli annorlunda på något sätt. Enda skillnaden i år är att det inte ens finns några rykten att tala om.

Det mest upphetsande har varit huruvida en 17-åring väljer Arsenal eller Man United. Det ger inte direkt Sol Campbell-till-Arsenal-från-Sp*rs-på-fri-transfer-vibbar.

Men jag har skrivit det förr. Jag tror inte Wenger gör någon värvning innan EM har avslutats, så jag är i alla fall inställd på ännu en månad utan nyförvärv. Och det är ju faktiskt drygt en och en halv månad kvar till den traditionella Barnetmatchen på Underhill så ännu brinner det inte i en enda knut.