Viktiga veckor väntar

Till helgen är det dags för riktig fotboll och ett haltande Arsenal bör se möjligheten till att klättra i tabellen framöver. De senaste krönikor som kommit från undertecknad har varit av en ganska negativ klang. Jag har inte varit ensam på varken Arsenal Sweden eller bland Arsenal-supportrar överlag i att känna en viss hopplöshet med det rödvita lagets insatser i inledningen av säsongen. Spelet har inte klaffat, poängen har inte inkasserats. Men istället för att återigen grotta ner mig i tvivel och uppgivenhet kommer här en text om hopp och förväntan. Trots att vi har gjort en av de sämsta starterna på herrans många år kan man konstigt nog konstatera att vi faktiskt bara ligger en seger ifrån tredjeplatsen samt fyra poäng bakom tabelltvåan Man City. Giganterna Chelsea har jag talat om i tidigare krönikor och tar därför inte ens hänsyn till dem i tankarna om tabelläget.

Men vi börjar med det negativa. Efter förra helgen var Arsenal helt knockade. En hemsk högerkrock rätt över hakan signerat skolgårdens mobbare Chelsea. Två vinster på sju matcher. KO. I hopp om att resa oss och torka bort snoret får vi ytterligare förödande sparkar som gör att vi tappar luften. Özil skadad, borta tre månader. Koscielny skadad och hemskickad från landslaget. En vrickad fot för Welbeck i sista landskampen under denna samling. Vi som redan låg ner! Nu verkar det ändå som Welbeck ska vara tillgänglig till helgen och förhoppningsvis är det ingen större fara med Koscielny heller. Mer finns det däremot att säga om Özil. Om man plussar ihop hans kommande skadefrånvaro med de allt mer flitiga ryktena som säger att han vill bort i januari kanske det faktiskt kan bli så att Özil inte gör så många fler matcher i Arsenaltröjan. Men det är självfallet långt borta i dagsläget.

Arsenals skadehistorik är vad den är och jag orkar inte gå in på den här och nu. Istället hoppas jag att man ser det här som en chans till kontinuitet i laget. Med flera spelare borta har det tidigare angenäma problemet att välja startelva reducerats en del. Just därför bör vi under en längre tid kunna fokusera och verkligen sätta en startelva och ett spelsystem. Det har varit Wengers problem hittills i år. Med så mycket talang i laget har han haft tydliga problem med hur man ska formera laget och spelsättet för att få ut max. Ett segdraget laborerande som kostat oss massor av poäng. Nu har vi chansen. Chansen att spela ihop oss, bli solida och konsekventa.

För att plocka ut positiva aspekter ur dagens tabelläge känns det ändå skönt att veta att vi bara är en seger från tredjeplatsen samtidigt som vi redan avverkat lag som Everton, Tottenham, Chelsea och Man City. Starten av säsongen har varit bedrövlig, men det finns ljus framme i tunneln, bara Arsenal väljer att se det.

De kommande två månaderna står praktiskt taget ett smörgåsbord uppdukat med trepoängare att roffa åt sig. Så är det bara. Jag vet att det inte finns några lätta matcher i Premier League och att alla lag kan slå alla, men så säger man bara om man vägrar sätta krav. Såhär ser Arsenals tio kommande ligamatcher ut:
Hull City (hemma), Sunderland (borta), Burnley (hemma), Swansea(borta), Man Utd (hemma), West Brom (borta), Southampton (hemma), Stoke (borta), Newcastle (hemma), Liverpool (borta)

Här finns alltså 30 poäng att spela om. I en perfekt värld hade jag gärna sett att vi tar mellan 25-27 poäng här. Men med tanke på att det hemska United-spöket inte vill försvinna räknar jag kallt med en förlust där. Det känns som vi kommer möta dem alldeles lagom efter att deras superoffensiv tuggat igång ordentligt på alla cylindrar. Men hur som helst, jag är absolut inte tippare och dessa matcher kan givetvis gå hur som helst men jag vill bara visa på att det finns poäng att hämta här. Många poäng. Det här är säsongens viktigaste period för Arsenal då dessa tio matcher förmodligen kommer avgöra huruvida vi verkligen är med vid topplaceringarna vid nyår.

Som nämnt ser jag verkligen dessa matcher som ett utmärkt läge att inte bara spela hem poäng utan också sätta laget, få laget bekvämt och fyllda med självförtroende. Spelare som Wilshere, Sanchez och Welbeck kommer oundvikligen få chansen att spela varje vecka och bygga upp formen ännu mer. Detta kommer sedan att kryddas med stora förstärkningar från skadelistan, ta i trä. Walcott är borttagen från skadelistan och bör rimligen bara vara några träningar och lite matchtempo ifrån en comeback vilket jag jublar oerhört över. Aaron Ramsey beräknas vara tillbaka vid månadsskiftet och kommer även han ge en ordentlig injektion i laget.

I ärlighetens namn ska det sägas att dessa tankar om att se ljuset i tunneln och skörda många poäng de kommande månaderna är mer förhoppningar än något annat. Men jag känner mig ändå optimistisk. Nu har vi en lång och fin backe framför oss och vi behöver bara putta på maskinen lite grann för att den ska komma i rullning. Om vi utifrån mina drömmar skulle ta de där 25-27 poängen under kommande tio matcher och sedan spetsa till allt med spelsugna killar som Walcott, Ramsey, Giroud tror jag ändå att den här säsongen kan bli bra till slut. Absolut inte ligaseger-bra, men bra.

Det vore så skönt att under dessa tio matcher få dra på sig Chelseas nuvarande roll som mobbare i ligan, som översittare, som oövervinnliga och bara plöja över lag och vinna trepoängare, rättvisa som orättvisa.

Till sist. Januarifönstret. Özil ut, Khedira in?

COYG!