Bitter förlust på Old Trafford

Låt oss göra en sak klar redan från början: Arsenal var det bättre laget och United ska vara mycket, mycket glada för de tre poängen. Det syntes tydligt att hemmalaget hade en enorm respekt för The Gunners då de ställde upp i en mycket defensivt inriktad 4-5-1-uppställning, och Arsenal tog tag i taktpinnen direkt från start. Song och Denilson ägde det centrala mittfältet, och United backade hem i sann Sam Allardyce-stil (det kommer vi att få se mer av under den här säsongen, Alex Ferguson har ett för dåligt mittfält och det vet han om) och försvarade det egna straffområdet för glatta livet.

Arsenals första målchans föll till van Persie som vände och vred lite i straffområdet och fick iväg ett skott som via Evra gick till hörna. På denna hörna var Arsjavin mycket, mycket nära att göra 0-1 men skottet gick någon centimeter utanför stolpen.

Arsenal fortsatte att dominera, men utan att skapa några riktiga målchanser. 0-1 föll ändå till sist, och det var Andrej Arsjavin som smällde in bollen medelst ett stenhårt distansskott rätt upp i det närmsta krysset. Antagligen gjorde han det i ren ilska över att sekunderna innan ha blivit berövad en av de mest solklara straffar vi kommer att få se den här säsongen - Darren Fletcher kastade sig med fötterna före mot Arsjavin och tog först bollen (som Arsjavin petade åt sidan) med armen och därefter mejade han ner vår lille ryss fullständigt.

0-1 stod sig halvleken ut och efter bara någon minut av den andra var van Persie någon centimeter ifrån att göra 0-2 men Ben Foster räddade med yttersta fotspetsen.

...och en bit in i halvleken fick så Wayne Rooney chansen att kasta sig i en duell med Almunia. Mike Dean såg då sin chans att ge United en straff och blåste ivrigt i sin pipa och tänkte antagligen också på hur mycket beröm han skulle få av Alex Ferguson efter matchen och fick en varm och skön känsla i kroppen. Och på straffen gjorde Wayne Rooney, denne helengelske hedersknyffel som aldrig skulle få för sig att fuska (ni förstår, när engelska spelare faller lätt är det bara för att påkalla domarens uppmärksamhet, inte som de här hemska utlänningarna som bara förstör hela sporten fotboll), förstås mål.

Bara någon minut efter grinade oflytet Arsenal i ansiktet. Robin van Persie drog in en frispark mot mål och lurade Ben Foster totalt, men bollen träffade undersidan av ribban och gick ut. Och kort därefter gjorde Diaby självmål, vilket förstås inte var otur utan bara en stor fet miss av Diaby.

Och någon kvittering mäktade vi alltså inte med. Vi hade en 2-2-boll inne, men den blåstes korrekt av för offside. Arsene Wenger visades i samband med detta upp på läktaren, men det fanns ingenstans att sitta så han ställde sig demonstrativt på ett podium och fjärdedomaren fick chansen att spela Allan Ballan och eskorterade Wenger mot spelargången.

Totalt sett borde vi ha vunnit den här matchen, men ibland skiter det sig. Det här var en sådan dag men i alla fall för mig visade Arsenal att vi blir att räkna med den här säsongen.

Man U-Arsenal 2-1 (0-1)
Mål: 0-1 (40) Arsjavin, 1-1 (59) Rooney, 2-1 (64) Självmål (Diaby)
Domare: Mike Dean
Publik:
Arsenals laguppställning och betyg:

Almunia 7
Sagna 7, Gallas 8, Vermaelen 8, Clichy 5
Song 8, Denilson 7 (Eduardo 79), Diaby 5
Eboue 6 (Bendtner 71), van Persie 7, Arsjavin 6 (Ramsey 81)