Lite onödigt spännande

Det av vissa på förhand emotsedda returmötet mellan Eduardo och Martin Taylor (ni vet han som bröt benet på Eduardo för ca ett och ett halvt år sedan) blev aldrig av då ingen av kom till spel på grund av skada. Det hindrade inte Birmingham från att bitvis spela riktigt fult, och två riktiga brutalkapningar på van Persie respektive Walcott fick gå ostraffade trots att den första skulle ha varit gult kort och den andra mycket väl hade kunnat vara rött. Som vanligt babblade kommentatorerna om "he gets the ball" och därmed skulle det vara regelrätt, men att träffa bollen först är ingen ursäkt för att göra vad som helst.

Kapningen på Walcott ledde till att han tvingades bryta matchen redan efter ca 20 minuter. Det återstår att se hur allvarlig skadan är, men att det inte ens blev frispark var rena skämtet.
Det var trots detta Arsenal som dominerade fullständigt i inledningen. Redan efter ett par minuter hade det kunnat vara 2-0, men målen dröjde till den 16:e och 18:e minuten. Båda målen var frukten av bra offensiv press från Arsenals sida - vid det första bröt Song en panikrensning tjugotalet meter från straffområdet och slog en snabb passning till van Persie som drog med sig bollen och smällde in bollen från nästan exakt samma ställe som han gjorde 2-2-målet mot Blackburn före landslagsuppehållet.

Det andra målet kom sig genom att Arsenal vann bollen högt upp på vänsterkanten, och snabbt spelade sig över till högern. Där satte Eboue och Rosicky högsta fart och Rosicky spelade in bollen parallellt med mållinjen. Den passerade tre Arsenal-spelare och ett flerta bortaspelare men på bortre stolpen dök Diaby upp och satte 2-0 med en mycket behärskad vänster bredsida i mer eller mindre tomt mål.

Arsenal både kunde och borde ha gjort ett eller ett par mål till under halvleken och Birmingham hade bara ett avslut i form av en frispark av Sebastian Larsson där Mannone räddade ganska enkelt - men i stället skapades mot slutet av halvleken onödig spänning när Birmingham tilläts reducera på ett enligt mig mycket tveksamt sätt. En hög boll kom in mot Mannones bortre stolpe, och när Mannone hoppade upp för att ta bollen så varr Sebastian Larsson där och viftade med armen samtidigt som han tryckte till Mannone. I mina ögon en klar frispark, men icke sa Nicke och Lee Bowyer kunde göra 2-1.

Detta stod sig fram till paus, och i inledningen av den andra såg det ut som om Birmingham försökte chocka Arsenal genom att kliva upp i banan och spela mer offensivt. Detta gav emellertid egentligen ingenting, och ganska snart var det Arsenal som dominerade igen och radade upp anfallen där det flera gånger var någon decimeter ifrån att bli mål, bland annat träffade van Persie ribban på en indirekt frispark i straffområdet efter bakåtpass av Sebastian Larsson (ständigt denne Larsson, han verkar alltid hamna i centrum mot oss och vara inblandad i det mesta). Birmingham kom ingenstans, men i takt med de missade chanserna ökade ändå oron för det räcker ju med en snedstuds eller att någon halkar eller något i den stilen så ringer det åt fel håll.

Birmingham fick också en mycket farlig chans. Bollen lyftes ut till vänster över Sagna, och bollen spelades in parallellt med målområdeslinjen där Mannone gjorde en mycket kvalificerad räddning mitt framför fötterna på en bortaspelare. Returen rensades sedan undan av Gallas, och faran var över.

Det definitiva avgörandet kom i den 84:e minuten. Bortalaget öste på allt framåt utan att för den skull direkt oroa Arsenal-försvaret, och Arsenal kunde i stället kontra i en fyra mot tre-situation. Fabregas fick bollen och Arsjavin tog en smart löpning, vek in i straffområdet på vänsterkante och placerade nästan retfullt enkelt in bollen intill den högra stolpen med ett innerskruvat skott som inte var särskilt hårt utan bara mycket välplacerat.

Efter det orkade inte Birmingham försöka mer. Det var närmare både 4-1 och 5-1 än 3-2, det bästa läget fick Diaby efter att blixtrande anfall längs högerkanten där Eboue spelade in till Diaby som mötte direkt på volley men Joe Hart i bortakassen svarade för en strålande reflexräddning.

Segern var till sist helt odiskutabel. Arsenal gjorde en totalt sett klart godkänd match och trots alla missar gör vi ändå ännu en gång minst tre mål. För egen del gladdes jag åt att se Kieran Gibbs göra en stabil insats som ersättare för Clichy (som kanske får svårt att ta tillbaka platsen nu?) och att Abou Diaby gjorde en mycket gedigen insats med framför allt ett mycket starkt försvarsarbete. Vi får hoppas att Walcotts skada inte är alltför allvarlig.

Den första matchen efter ett landslagsuppehåll är alltid lite lurig, men den här klarade vi av rätt bra trots allt. Nu väntar AZ Alkmaar i Champions League på tisdag, följt av West Ham borta nästa söndag och sedan är det dags för derby den 31/10. Ja, och så har vi ju förresten Carling Cup-mötet med Liverpool på tisdagen innan derbyt. Massor av fotboll, härligt!

Arsenal-Birmingham 3-1 (2-1)
Publik: 60 082
Domare: Lee Probert
1-0 (16) van Persie, 2-0 (18) Diaby, 2-1 (38) Bowyer, 3-1 (84) Arsjavin

Mannone 7
Eboue 8 - Gallas 8 - Vermaelen 8 - Gibbs 8
Song 9
Fabregas 7 - Diaby 8
Walcott 7 - van Persie 8 - Rosicky 7

Byten:
33: Arsjavin (7) för Walcott
72: Sagna (6) för Rosicky (Eboue klev upp i anfallet)
90: Wilshere för Eboue

Övriga avbytare: Almunia, Silvestre, Traore, Ramsey