Arsene Wenger och talangutvecklingen

Hela den avslutande transferdagen var på något sätt upplagd för att inte resultera i några värvningar för Arsenals räkning. De föregående dagarna bestod inte av några direkt trovärdiga rykten som de större tidningarna nappade på. Som verkligheten såg ut så fanns det heller inte några storspelare tillgängliga på marknaden som överensstämde med Wengers syn på realistiska övergångssummor kopplat till den faktiska kvalitén.

Vad som idag betraktas som en storspelare kan såklart diskuteras. I mitt tycke är det etablerade spelare som hållit till på den högsta nivån under flera år och som kontinuerligt presterat för sin klubbs räkning med god kvalité som följd. Pratar vi anfallare är målsnittet en intressant detalj ur ett statistiskt perspektiv. Hur som helst, vad som kan konstateras är att storspelare kostar mer än vad de kostade för bara några år sedan. Priserna har trissats upp. Klubbarna vill i regel inte sälja så länge de inte har ersättare på plats. Den här övergångsperioden blev på sätt och vis också ett bevis på att de stora spelarna inte lämnade sina respektive klubbar, bortsett från några undantag. Detta fick Arsenal, som endast värvade en spelare under hela övergångsperioden, erfara. Därefter sägs klubben ha försökt hitta de där stora spelarna som märkbart förstärker laget, utan större framgång.

Wenger vill inte betala stora summor för vilken spelare som helst. Samtidigt har han agerat förut när han känt att alla bitar fallit på plats i form av faktisk kvalité, realistisk prislapp och rätt spelare för laget. Mesut Özil var enligt honom själv värd sin prislapp i relation till den faktiska kvalitén – detsamma gällde Alexis Sanchez, Santi Cazorla och Petr Cech. Samtidigt kan vi fråga oss själva om det verkligen inte fanns några spelare tillgängliga som förvisso kanske inte var på Benzemas nivå i anfallsväg, för att ta ett exempel, men som trots allt hade förbättrat laget. Förmodligen fanns det kvalitativa spelare att värva, men som trots allt inte var på den där höga nivån som Wenger hade som kravbild.

Från det ena till det andra. Som en konsekvens av de uteblivna värvningarna kanske Wenger får anledning att arbeta med ett av de primära målen som han har med Arsenal som klubb - talangutveckling.

Frågor som kan ställas är: Är resultatet av övergångsfönstret 2015 en indikation på vilken väg Arsène Wenger egentligen vill vandra? Får det här på sikt under säsongen en konsekvens att fransmannen behöver använda egna talanger underifrån i den egna akademin?

Om vi avvaktar lite med talangutvecklingen, så är jag först och främst övertygad om att Wenger verkligen ville spetsa till sitt lagbygge med en eller kanske två färdiga världsklasspelare, men med tanke på hur fotbollsmarknaden ser ut med tillgång och efterfrågan så var det i praktiken aldrig en möjlighet. 

Är det något jag lärt mig under de senaste åren så är det att ingen kan förstöra en transfer deadline day som David Ornstein. Sanningen är ibland jobbig att höra, men kan även beskriva verkligheten bra. När han på förmiddagen gick ut med sitt uttalande om Arsenals avslutande skede på transferfönstret 2015 så kändes det på något sätt realistiskt och rimligt.

”Det väntas bli en lugn avslutande dag på övergångsfönstret för Arsenal. Klubben har letat efter alternativ, men känner inte att rätt spelare finns tillgängliga på marknaden.”

Visst var beskedet och informationen ingen rolig läsning, men ser vi tillbaka på egentligen hela sommaren så kan vi nog inte påstå att den här typen av uttalanden är förvånande. Att Arsenal har haft möjligheten att värva spelare är det inte många som betvivlar, saken är bara den att Wenger inte ansett att dessa spelare kan erbjuda den där kvalitén som han efterfrågar. Kan inte den aktuella spelaren märkbart förbättra klubben så avstår han hellre möjligheten att värva – och om kvalitén finns där men prislappen inte överensstämmer med den faktiska kvalitén – så avstår han även då. 

Vad är rätt och vad är fel när det handlar om att som manager i en engelsk storklubb agera på en transfermarknad som för länge sedan gått överstyr?

Wenger har sagt sitt genom sitt uteblivna handlande. Den avslutande stora värvningen under sommarens övergångsfönster sammanfattar på sätt och vis ganska mycket av hans egen teori. Wenger var inte imponerad över Manchester Uniteds beslut att värva Martial från Monaco.
”Martial gjorde elva mål i franska ligan, det sammanfattar väl det hela bra. Det handlar inte om att pengarna saknas eller att det inte finns en vilja att vilja förstärka, utan det handlar om att det inte finns spelare tillgängliga för att förstärka storklubbarna.”

Fotbollsmarknaden som sådan här och nu verkar inte vara anpassad för Wenger och hans syn på hur det borde vara kontra hur det faktiskt ser ut. Jag håller med om att situationen på fotbollsmarknaden har gått överstyr, att priserna skjutit i höjden och att guldkornen till storspelare blivit mindre och mindre tillgängliga.

Det alternativ som finns för Wenger, om inte dagens övergångsmarknad är det, skulle kunna vara att rikta blickarna och fokus på den egna akademin. För visst är det uppenbart att talangutveckling ligger Arsene Wenger närmare om hjärtat än galna budgivningar i dagens fotbollsvärld. Genom att utveckla sina egna spelare har han istället kontrollen i sina egna händer på ett helt annat sätt. Då uppstår möjligheten för honom själv att utveckla det han ser på träningsplanen varje dag. Med talangutveckling kan han förädla råämnen till färdiga världsspelare. Kanske är det till och med mer rimligt att tro att det är genom den egna akademin klubbens storspelare framöver kommer handplockas från? Klubben har nyligen gjort en satsning på ungdomssidan genom att bland annat byta akademichef samt rusta upp Hale End, vilket uppenbarligen är ett tecken på att klubben sätter värde på sina egna spelare.

För att ta oss tillbaka och sammanfatta värvningssituationen. Det är på ett sätt en styrka att sätta ner foten och markera att det som pågår på fotbollsmarknaden inte är okej. Detta är dock samtidigt på ett annat sätt en inställning som under säsongen kan få konsekvenser i form av missade möjligheter att haka på den absoluta toppen i diverse turneringar. 

I slutändan handlar det om val. Wenger gjorde sina den här sommaren. De innebar att inga utespelare värvades fastän supportrarna hoppades in i det sista. Men när han samtidigt stängde dörren i och med de uteblivna värvningarna, så öppnade han samtidigt en annan dörr. Jeff Reine-Adelaide, Chris Willock och Gedion Zelalem är bara exempel på Arsenaltalanger som förmodligen ser det här som en möjlighet när supportrarna istället ser hela transfersituationen sommaren 2015 som ett misslyckande.

Hur galen fotbollen än har blivit, hur mycket än konkurrenterna än rustar upp sig i förhållande till hans eget lag, hur mycket negativt som än riktas mot Wenger själv, så har han beslutat att hålla fast vid sin riktlinje på hur han ser på fotbollsutvecklingen. Där är ordet sammanhållning ett nyckelord. 

Det finns vad det verkar ingen etablerad världsspelare som är större än hans egen tro på sitt lag. Han har situationen klar för sig när det handlar om en av de mest grundläggande ståndpunkterna i Arsenal Football Club.
”I Arsenal köper vi inte storspelare, vi tar fram dem.”