Drogba-Arsenal 2-0

Jag vet inte ens var jag ska börja det här referatet. Å andra sidan vet jag inte hur jag ska forsätta eller avsluta heller. Det känns bara tomt och frustrerat.
Hela matchen kan egentligen sammanfattas så här:
Arsenal kämpade och försökte, sedan gjorde Drogba 1-0.
Arsenal kämpade ännu mer, sedan gjorde Drogba 2-0.
Arsenal kämpade ytterligare lite till och sedan var matchen slut.

Jag kan inte klaga på någon spelares viljeinsats, alla försökte så de blev blå i ansiktet. Vad jag kan göra är att kritisera Alex Song för hur han släpper kollen på Drogba så att han kan skarva in bollen i mål, och jag kan klaga på hur Vermaelen ligger alldeles för långt ifrån Clichy för att ge något seriöst understöd i samband med 2-0. Och jag vill förresten också kritisera den som valde att inte ställa någon spelare på bortre stolpen på hörnorna, hade vi haft någon där hade inte Songs markeringsmiss spelat någon roll. Det brukar vara målvakterna som bestämmer den saken, så det skulle i så fall vara Almunias ansvar. Och jag kan bara begrunda skillnaden i effektivitet i dag precis som förra söndagen.

Jag vet inte exakt vad som fattas, men det är ingen slump att vi trots väl så bra spel som våra motståndare i de senaste matcherna inte gör fler mål än vad de gör. Kanske är det tron på sig själv som saknas? De flesta är överens om att om vi bara hade fått 1-0 mot United förra söndagen så hade det blivit en helt annan match och jag tror också det - men varför ska vi behöva få första målet? Vi kunde vända mot Liverpool, vi kunde vända 0-2 mot Bolton och så vidare så varför ska Chelsea och United vara så omöjliga att komma tillbaka emot?

Äh, jag avslutar här. Det sket sig ännu en gång, och nu jävlar vill jag ha en seger på onsdag.

Didier Drogba-Arsenal 2-0 (2-0)

Almunia 7
Sagna 6-Gallas 8-Vermaelen 6-Clichy 6
Fabregas 7-Song 6-Diaby 6
Walcott 4-Arsjavin 5-Nasri 4

Bänk: Fabianski, Campbell, Denilson, Ramsey, Bendtner (64/7), Rosicky (74/6), Eboue (74/6)