Tre poäng - tack för det!

Sunderland hemma är ett lag som man bör besegra om man har tänkt sig att utmana i toppen och det var också vad Arsenal gjorde. Det var emellertid en lite småmärklig match, för trots att Arsenal långa stunder dominerade stort och spelade ut gästerna efter noter så framstår till sist ändå vår hårt kritiserade målvakt Manuel Almunia som en av de största matchhjältarna - för Sunderland hade inte många chanser, men de de hade var desto större.

Vi tar dock det hela från början. Arsenal tog tag i spelet omedelbart och det dröjde inte många minuter förrän matchens huvudsakliga mönster hade etablerat sig. Arsenal hade boll, rullade runt och försökte dra isär bortalaget genom att höja tempot. Vi ställde upp med något slags mellanting mellan 4-4-2 och 4-3-3 då Samir Nasri, som nominellt var uppsatt som vänsterforward, verkade ha en väldigt fri roll och han agerade emellanåt mer central mittfältare än ytteranfallare och detta verkar ha passat honom bra för han gjorde sin kanske bästa match för säsongen. Å andra sidan var Emmanuel Eboue enligt laguppställningen högerback, men han agerade mestadels högeranfallare då försvarsspel inte var något han behövde bekryma sig så mycket om mot ett extremt defensivt Sunderland. Överlag hade Wenger valt att satsa på kreativitet, då mittfältet bestod av Cesc Fabregas och Aaron Ramsey framför Alex Song. Detta betalade sig då vi ägde spelet totalt och det skapades mängder av lägen och med bara lite bättre avslut hade matchen varit död efter 20 minuter. Walcott hade två bra lägen, Bendtner prickade ribban via en Sunderland-back, Cesc hade kanonläge att avsluta men väntade för länge, Nasri sköt ett skott som styrdes tätt, tätt över ribban och det var säkert något mer också.

1-0 blev det ändå till sist, och det var ett mål som förvisso gjordes av Nicklas Bendtner men där största delen av äran skall tillskrivas Emmanuel Eboue som ännu en gång satte skräck i Sunderland-försvaret och sedan sköt ett skott som via en försvarare styrdes till Bendtner som enkelt kunde rulla in bollen i tomt mål från tre meter. Eboue var överlag ett ständigt hot mot bortaförsvaret och de hade enorma problem med honom matchen igenom - jag skulle nog vilja vilja påstå att Eboue var bäst på plan i dag.

Slutet av den första halvleken blev ganska dramatisk. Först drällde Aaron Ramsey med bollen så att Kenwyne Jones kunde bli helt fri med Almunia och fler än jag hade nog räknat in 1-1 där - men då klev Almunia fram och gjorde ett mycket bra ingripande. Jag har kritiserat honom enormt mycket under säsongen men här ska han ha massor av beröm, för med en perfekt tajmad utrusning fick han Kenwyne Jones att ta ett stressat avslut som gick flera meter utanför. Mycket bra agerat!

Kort därefter borde Sunderlands Lorik Cana ha fått syna det röda kortet då han hoppade in med båda dobbarna före mot Emmanuel Eboue, men domaren valde i mina ögon totalt felaktigt att bara visa det gula kortet. Eboue hann tack och lov parera tacklingen en aning så smällen tog inte särskilt hårt men rött kort skulle det ha varit så det visslade om det. Det var en tackling som var i princip identisk med den som Liverpools Kyrgiakos fick rött kort för häromveckan men med en mindre allvarlig utgång (Fellaini som utsattes för tacklingen är borta resten av säsongen som en följd av den) den här gången. Till och med de engelska kommentatorerna tyckte att Cana skulle skatta sig mycket lycklig för att han fick stanna kvar på banan och då vet man att det är illa.

Den andra halvleken blev den andra lik. Det var nästan komiskt att se Arsenal gå till anfall redan från avspark, bollen rullades inte bakåt som oftast sker utan det var full rulle framåt på en gång. Arsenal fortsatte att rada upp lägen, men än en gång höll det på att gå illa bakåt. Ur egentligen ingenting fann sig plötsligt Darren Bent fri med Almunia, men vår spanske keeper klev än en gång fram och gjorde sig stor och räddade skottet. Sunderland ville i samband med detta ha straff då de ansåg att Silvestre hade dragit Bent i tröjan, men ärligt talat var det i så fall ytterst marginellt om det ens var någon dragning överhuvudtaget.

Tiden gick och det kändes som om ett 2-0-mål skulle vara väldigt bra att få, men så fick Sunderland en frispark i ett kanonläge utanför offensivt straffområdet då domaren ansåg att Vermaelen hade fällt Darren Bent. Detta var i mina ögon mycket tveksamt då Vermaelen helt enkelt hade snubblat och fallit omkull och sedan backade Bent ovetandes om detta in i honom och ramlade, och så vitt jag vet så ska det inte innebära en frispark. Domaren höll hur som helst inte med mig, och Boudewijn Zenden förvaltade tack och lov läget på ett rätt svagt sätt och slog bollen rätt i muren i brösthöjd.

Bara någon minut senare hände emellertid något unikt som avgjorde matchen: Arsenal fick en straff! I mina ögon var det en helt odiskutabel straff när Fabregas bröt sig in i straffområdet och helt enkelt blev fälld av en motståndare på mer eller mindre exakt samma sätt som Rosicky blev mot Porto då han inte fick någon straff.

Straffexekutor var Cesc Fabregas och ärligt talat var jag ganska orolig när han klev fram för i ärlighetens namn var han inte särskilt bra i övrigt i matchen. Ja, i alla fall inte med hans mått mätt, han slog förvisso ett par magiska passningar men han tappade också flera bollar på ett ganska oförklarligt sätt. Under alla omständihgeter behövde jag inte oroa mig för Cesc rullade stensäkert och mer eller mindre otagbart in bollen hårt och välplacerat längs gräset intill målvakten Craig Gordons vänstra stolpe. Klockan stod då på nästan 93 minuter och matchen var förstås vunnen.

Arsenal-Sunderland 2-0 (1-0)
1-0 (27) Bendtner, 2-0 (90) Fabregas

Almunia 9
Eboue 9-Silvestre 7-Vermaelen 7-Clichy 7
Song 6
Fabregas 6-Ramsey 6
Walcott 6-Bendtner 8-Nasri 8

Byten:

Rosicky (72/6) mot Nasri
Sagna (78/6) mot Walcott
Denilson (89/-) mot Eboue

Övriga avbytare: Fabianski, Campbell, Traore, Vela
Domare: Steve Bennett