Mållöst och håglöst i Sunderland

Det var en första halvlek där Arsenal hade mest boll och flest chanser, men där The Gunners misslyckades med att utnyttja sina lägen. Alexis var närmast med en välplacerad frispark som Mannone räddade vid sin högra stolprot, medan Mertesacker hade en nick räddad efter en hörna och Iwobi testade med några avslut. För Sunderlands del var van Aanholts frispark efter drygt 20 minuter nära att gå i mål, men bollen tog i kryssribban och ut.

Dessutom borde lagen ha fått varsin straff sedan Mertesacker respektive Yedlin täckt avslut med armarna. Något förvånande att en så kompetent domare som Mike Dean missade två så pass klara handssituationer, sa absolut ingen.

I den andra halvleken flyttade Sunderland upp spelet något, utan att för den delen visa någon större vilja att hålla bollen på Arsenals planhalva. Arsenal försökte få till vettiga anfall, men hade förtvivlat svårt att skapa riktigt farliga chanser. Mannone testades med skott ett antal gånger, men den förre Arsenalkeepern klarade av dem utan att förta sig.

Arsenal tappar på nytt poäng, och den där vändningen efter kryssen mot West Ham och Crystal Palace som vi trodde att segern West Bromwich innebar visade sig bara vara ett undantag i sviten av oavgjorda matcher. Om det beror på oförmåga eller dåligt självförtroende bland spelarna låter jag vara osagt, men ett lag med Arsenals offensiva kraft ska inte gå mållöst från en match mot Sunderland. Det är inte godkänt.

Spelare som Giroud, Özil och Alexis måste skapa fler chanser, och när chanserna väl dyker upp ska bollen formligen forceras in i mål. Det håller inte att stå och peta på bollen med foten i straffområdet när man får ett läge, för då gör man inga mål i Premier League. Giroud, som tydligen är uppe på chamakhska nivåer vad gäller måltorka, lär knappast få starta fler matcher den här säsongen. Idag gjorde han i alla fall ingenting för att förtjäna det i alla fall, och nog för att han har varit ojämn förut under sin Arsenalkarriär, så har jag aldrig sett honom så här uddlös.

En spelare som Alexis har visserligen gjort mål på slutet, men det där flytet han var i under stora delar av fjolårssäsongen lyser fortfarande med sin frånvaro. Hans tandempartner på det offensiva mittfältet, Özil, är snäppet sämre nu jämfört med i våras. Att han ständigt får kritik för att han ser ointresserad ut är bara de ignorantas refräng, men faktum är att hans assist på den här sidan nyår har varit lätträknade. Om det sedan beror på att hans passningsspel är sämre eller om medspelarna missar fler chanser kan jag inte svara på. Oavsett så förväntar jag mig mer av Özil än vad han visade idag.

Den där vårformen som Arsenal brukar hitta verkar inte dyka upp den här säsongen. Jag är genuint orolig över tabelläget och som det ser ut nu är jag nöjd - och då använder jag ordet “nöjd” extremt generöst - om Arsenal slutar fyra i tabellen. För tre månader sedan drömde jag om ligaguld. Det finns en och annan i såväl spelartrupp som ledarstab och klubbledning som har anledning att rannsaka sig själva.