Shkodran Mustafi

Det surrades under sommaren att Arsene Wenger skulle köpa in en ny mittback. Många supportrar såg det som en nödvändighet då Per Mertesacker börjar bli gammal och skadebenägen – och Gabriel inte riktigt nått nödvändig kvalitetsnivå.
Men ryktena handlade mest om offensiva spelare.
Då plötsligt slog fransmannen till och köpte in unge Rob Holding från Bolton. En framtidsspelare, men knappast någon som är bättre än de som redan finns.
Det var inte förrän försäsongsmatcherna började som det hände grejer. Mertesacker skadade knät mot Lens och på Ullevi fick Gabriel bäras ut på bår i slutskedet.
Nu var det inte mycket att fundera på.
Det var bara att ringa grisfarmar’n i Colorado och be om deg. Mittförsvaret behövde snabbfixas – premiären var bara dryga veckan bort.

Shkodran Mustafi blev kvickt spelaren alla snackade om. Tysken var ena stunden klar för Arsenal. I nästa mening skulle han absolut stanna i Valenica för Arsenal ville inte matcha utköpsklausulen.
Ett klassiskt silly season-rally hade startat.
Trodde vi.
För när väl Mustafi uttalade sig visade det sig att beslutet hade varit lätt. Mesut Özil gjorde sitt och berättade vilken fin klubb Arsenal var, hur trevligt det är på Colney och att de skulle ha kul ihop. Sen var det klart.
Mittbacken berättade redan två dagar före Arsenal offentliggjorde övergången i tyska Sky att det var klart. Runt £35 miljoner landade prislappen på och kontraktet var på fem år.
Nu skulle 24-åringens karriär lyfta ännu mer.
Men hur har han tagit sig hit?

Historien började när Kujtim och Fatime flyttade till Tyskland. De lämnade sin hemstad Gostivar i Makedonien, vars befolkning till stor del består av albaner, för att få ett bättre liv och hamnade i North Hesse.
Kujtim var gästarbetare och nöjde sig med det lilla. Familjen kunde leva i lugn och ro och han hade mat och pengar så de klarade sig.
1992 fick paret en son – Shkodran. Den lille pojken gillade snabbt att spela fotboll och visade sig dessutom vara bra på det. Som 14-åring lämnade han den trygga hemmiljön för att flytta in på internatskola i Hamburg där han spelade för HSV.
Därifrån gick det undan. Shkodran blev uttagen i de tyska ungdomslandslagen och nu tyckte Everton att det var dags att agera.
Mustafi skrev som 17-åring på för Merseysideklubben. Manchester City och Newcastle fick nobben.
Till en början tillhörde mittbacken mest ungdomslagen men när det var meningen att han skulle ta steget upp i A-laget tog det tvärstopp.
Under sina tre år i Everton blev det bara nio matcher på bänken.
Och historien om Shkodran Mustafi kunde mycket väl ha slutat här.
- I slutet av min tid i England tänkte jag ”wow, jag är 20 år och redan trött på att spela fotboll”.
Mustafi hade helt kört fast i David Moyes lag och trots tre år av stenhårt jobb blev det inte mer än reservlagsfotboll.
Det var så illa att han funderade på att lägga av.

Men i Italien och hos Sampdoria hittade Shkodran kärleken för fotbollen igen. Att det skulle ta honom så högt mot toppen som det gjorde kunde han nog inte ens drömma om. För i Genua fick han spela, han utvecklades och mådde bra. I februari 2014 ringde den tyske förbundskaptenen Joachim Löw. Då vet man att det är något kul på gång. Det var landslagsspel runt hörnet. Och i maj, precis före VM, gjorde Mustafi sin internationella debut. Han fick starta för ”Die Nationalmannschaft” för första gången. I Hamburg mot Polen.
När Löw presenterade sin 30-mannatrupp till mästerskapet i Brasilien var Mustafi med.
När Löw senare tog ut sin slutgiltiga trupp var Mustafi borta.
Men mellan uttagningen och mästerskapets början skadade sig Marco Reus.
Den enes död – den andres bröd.
Nu var Shkodran sensationellt tillbaka. Det gick fort. Sommaren 2012 funderade mittbacken på att sluta med fotbollen. Två år senare skulle den kraftfulle 22-åringen få vara med om den bästa sommaren i sitt liv.
Tyskland vann VM och med nummer 21 på ryggen fick Mustafi vara med i tre av matcherna innan han skadade sig i åttondelsfinalen mot Algeriet.
Med sin guldmedalj och uppbyggt självförtroende var han nu redo för nästa steg.
Valencia.

Femårskontraktet med den spanska toppklubben skrevs på 7 augusti. Det snackades om att övergången gick loss på 8 miljoner Euro.
En bra summa för en världsmästarmittback.
En summa som skulle bli något helt annat den här sommaren när TV-avtal gjort att klubbarna i England har ofantliga summor att lägga på spelarköp.
För Mustafis tid i Valencia blev lyckosam. Han var allt som oftast med i Löws landslag och på hemmaplan var han ordinarie och ledande.
Den enda gången som det blev lite debatt runt Shkodran var i oktober 2015. Mittbacken satte sig till rätta vid podiet för att svara på pressens frågor. Framför honom hade en klubbens sponsorer placerat en öl-flaska. En 33-centiliters Estrella Damm.
Men innan journalisterna hann dra igång utfrågningen tog Musafi tag i flaskan och flyttade den sittandes så långt bort som möjligt från honom.
Den troende muslimen, som av religiösa skäl inte dricker alkohol, ville inte ha flaskan framför sig. En representant för Valencia fick snällt ställa tillbaka flaskan där den skulle stå och Mustafi fick acceptera läget.
Det kanske är tur att Tony Adams inte är den mittbackskompis som väntar i London...