Kos it's my birthday

Första halvlek
Efter en lite halvdan inledning på matchen tog Arsenal kommandot i matchen efter en tio-femton minuter medan Southampton backade hem oväntat eller väntat mycket (beroende hur man trodde de skulle ta sig an ett något nykomponerat Arsenal på hemmaplan). Trots ett spelmässigt övertag var det Southampton som tog ledningen då Monreal drog ner en rusande Southampton-anfallare precis utanför eget straffområdet. Tadic tog en väldigt lös frispark som Cech snuddade så att bollen for i ribban. Dessvärre touchade den insidan av ribban och studsade tillbaka på marken där den vidare tog på Cech:s rygg och in i mål - självmål och 1-0 till bortalaget.
Arsenal gav dock inte upp, utan fortsatte att spela ut Southampton och det tog inte mer än en halvtimma av matchen innan kvitteringen kom. På en hörna av Santi Cazorla och något huvud i straffområdet letade den sig till Koscielny som - hör och maka - drog till med en halvdan cykelspark. Bollen letade sig runt alla försvarare och in i mål - 1-1!
Halvleken bjöd i övrigt inte på så supermycket mer, utan bägge lagen spelade ut halvleken.

Andra halvlek
Andra halvlek var i mycket likt första halvlek. Inget av lagen hade egentligen någon solklar chans och avsluten på mål var inte många. Sanchez och Giroud må ha kommit nära någon enstaka gång, men det var inga lägen som kunde klassas som superfarliga. Istället skulle likaresultatet komma att hålla i sig ända in på tilläggstid då Giroud drogs ner i straffområdet medan Koscielny låg i samma straffområde och tog sig för huvudet efter en duell i spelmomentet tidigare. Giroud må ha dragits i tröjan, men många kan nog hitta fog nog att klaga på beslutet, speciellt i Southampton-lägret.

Straffen kom att tas av Santi Cazorla som på vanligt Cazorla-maner lade straffen iskallt i mitten medan Forster gick till sitt vänstra hörn. Publiken gick bananas och Arsenal kunde säkra 2-1 med bara ett fåtal minuter kvar. Det skulle dock dröja tre ytterligare tilläggsminuter på de redan fyra tillagda innan matchen blåstes av. En obekväm väntan, men himla värd i slutändan.

Un commentaire de kicken
Efter ett Premier League-uppehåll var det äntligen dags att ge sig in i den berg- och dalbana som Arsenal kan definieras som. Det var en match som en på förhand sällan känner oro inför, men med tanke på våra otroligt tama resultat på hemmaplan mot botten- och mittenlag är det ingen motståndare som man på förhand vet kommer bli överkörd. Southampton är ett lag som Arsenal dessutom haft allt svårare för på senare år med förra årets bortaförlust med 4-0 starkt i minnet. Vindarna kändes dock positiva inför mötet med två nyförvärv i Mustafi och (Lucas) Perez (bör man kalla honom Perez eller Lucas är ju den kanske viktigaste frågan?).
Matchen kom dock att bli väldigt tam och ingen match som man lär minnas utan hjälp om ett par år. Som nämnt ovan blev det en väldigt snöplig start på matchen då Southampton lyckades få en ganska rättfärdigad frispark precis utanför eget straffområde. Sättet den kom att gå in kan snarast liknas vid en djup suck. Cech dök åt sitt högra hörn och lyckades turligt nog få en handske på bollen. Medan den räddade ett självklart mål tog bollen i ribban och studsade ner på marken där den tog på Cechs rygg och tillbaka in i mål. Kritik kan lyftas mot Cechs positionering i mål, men enligt mitt tycke kan det ändå tyckas rätt hårt. Med tanke på att frisparken var rätt lös hade nog Cech kunnat nå åt den om han ställde sig lite bättre i mål, men det handlar snarare om millimeterskillnader. Man får trots allt inte glömma bort att frisparken var hyfsat välplacerad.

En liten del av en själv trodde att vi skulle höja oss och höja presspelet, men dessvärre hände inte mycket mer än att vi lyckades hålla lite mer i bollen än tidigare. Som tur var tog det dock inte en hel timma innan kvitteringen skulle komma, utan bara en kvart. Av alla spelare som skulle lyckas cykelsparka in en hörna blev det Koscielny som till slut satte kvitteringen på äkta Zlatan-maner, även ifall bollen hade hunnit studsa en aning i straffområdet.

Såvida vi inte ligger under börjar jag vanligtvis inte bli orolig förrän matchminut 70 har passerat, men det kändes som vårt spel aldrig kom igång i den grad att en faktiskt kunde känna lugn. Istället blev det en rad olika halvdana målchanser som i 9 fall av 10 verkade resultera i utspark.

Lucas Perez, som knappt hade synts till i matchen, byttes ut och in kom Giroud som bl.a. hade målat för sitt franska landslag under uppehållet. Skulle han komma att lyckas lösa våra problem? Njae, knappast.

Spelet fortsatte att vara trögt och det var inte mycket man kunde glädjas över, speciellt när det kom till vårt försvarsspel som var ständigt underkänt. Spelarna i sig gjorde helt godkända prestationer, men försvaret som ett kollektiv kan knappast berömmas.

Med tio minuter kvar kändes likaresultatet ganska givet, men som inbiten supporter hoppas man ju ända in i det sista, så även denna gång. Med fyra minuters tilläggstid (var kom den ifrån?) och med en spelad minut låg helt plötsligt Koscielny på marken i motståndarnas straffområde och grämde sig över en skada. Medan vi hade möjligheten att spela ut bollen till inkast och låta honom vård agerade vi, turligt nog, annorlunda och lät spelet fortsätta. Det ledde till att Giroud fick tag i ett inlägg i straffområdet, men både blev dragen i tröjan och halvt fälld av en Southampton-försvarare.

Medan straffen utan tvekan kan dömas är domarna sällan konsekventa i dömandet av sådana straffar. Det är således helt naturligt att domslutet kan kritiseras, men det är snarare regelbundenheten som skall kritiseras än domslutet i sig, för straff går det utan tvekan att döma. Självklart hade jag varit superilsken om samma straff dömts mot oss, men med nyktert huvud bör man rikta kritiken mot domarstandarden istället för domsluten.

Hur som helst klev Cazorla upp vid straffpunkten och kunde iskallt sätta 2-1 till Arsenal. Glädjen på The Flying Horse i Stockholm var obeskrivlig. Att det skall behövas till en straff i sista minuten för att vinna mot ett mediokert Southampton? Det trodde man knappt (=var möjligt) inför säsongen.

Minuterna skulle dock spelas av och domaren lade till otroliga tre minuter förutom de redan tillagda fyra. En ivrig väntan tog dock till sist slut och man kunde glädja sig åt tre oerhört välbehövliga poäng.

Matchens spelare
Francis Coquelin. Det var många som höjde ett ögonbryn när han fick starta före Xhaka, men han lyckades axla rollen superbt. Viktiga tacklingar, lugnt spel och fina passningar, förutom det faktum att han var oerhört viktig i defensiven. Dock ska Cazorla ha en eloge då han gjorde en väl godkänd match.

Matchens mål
2-1. Det är få saker jag älskar lika mycket som ett avgörande - åt rätt håll - i sista minuten, även om det är på straff.

Matchens passningKnappast något minnesvärt, men däremot måste man ju ge en eloge åt Payet i West Ham som stod för en fantastisk rabona-assist.

Matchens garv
Momentet då Shane Long försökte överreagera till sig en frispark nära vår hörnflagga bara någon enstaka minut innan straffen. Dumheter.

Matchens flopp
Spelet under första kvarten samt försvarsspelet under hela andra halvlek var under all kritik.

Matchens räddning
Cechs räddning på frisparken - även om den sekunden senare gick i mål - var väl den finaste räddningen som den här matchen producerade.

Glöm ej bort ...
Att Lucas Perez och Mustafi gjorde debut i Arsenal-tröjan. Mustafi gjorde ett par viktiga ingripanden medan Perez knappt syntes till. Det brukar dock ta ett tag för spelare att anpassa sig till tempot i Premier League. Minns bara Marouane Chamakh som berättade att han var helt slut efter 25 minuter i sin debut mot Liverpool.

Nästa match
PSG borta i Champions League. Tufft, men en värdemätare vi behöver. Försvarsspelet oroar, men vi behöver fler matcher för att spela ihop oss. PSG lär vara favoriter, men jag är säker på att vi åtminstone kan lyckas knipa en poäng, även ifall vi självklart har chansen att sno alla tre.