Krönika: Han är den störste

Det har redan skrivits hyllmeter om Arsene Wengers betydelse för engelsk fotboll i allmänhet och för Arsenal i synnerhet, men hur mycket som än har satts på pränt så är det inte tillräckligt för att beskriva vad fransmannen har åstadkommit för Arsenal Football Club. Klubben har förändrats i grunden under den tid Wenger har tillbringat i London. Idag firar han 20 år som klubbens manager.

Den klubb “Arsene who?”, som The Evening Standard skrev, kom till 1996 finns inte längre. Det var en klubb som inte hade någon ordentlig träningsanläggning utan hyrde in sig på University College Londons sportområde. En klubb med en arena som, trots all sin charm och karaktär, hade spelat ut sin roll i den moderna fotbollen. Och en klubb vars spelares syn på professionalism sträckte sig till att undvika pubbesök dagen före match.

Allt det där är historia idag. Arsenal har en träningsanläggning i världsklass ute i Colney, en av Europas modernaste arenor och spelarna är toppatleter som äter, sover och lever fotboll och aldrig ens skulle drömma om Tuesday Club eller femtonpintskvällar på försäsongen. Det är inte en annan nivå - det är ett annat universum.

Trots att vi har blivit ganska historielösa och många gånger får för oss att historiens start är synonym med Premier League-erans början går det absolut att hävda att Wenger är klubbens största manager även i en historisk kontext. Visst gjorde Herbert Chapman oerhört mycket på 30-talet för att grundlägga att Arsenal är en av de främst klubbarna i England och visst vann Bertie Mee och George Graham tunga titlar. Men att kombinera utvecklandet av en vision om en fotbollsklubb i världsklass med att vinna tre ligatitlar och sex FA-cuptitlar är oöverträffat i Arsenals historia. Att dessutom gå obesegrad genom en hel säsong på 38 matcher är oöverträffat i Fotbollsenglands historia.

Wenger har fått sin beskärda del av kritik och den har många gånger varit rättmätig. Med större satsningar på värvningar hade sannolikt hans trofésamling varit större idag. Ingen kan dock anklaga fransmannen för att ha äventyrat klubbens framtid, och han har alltid satt Arsenal i första hand. Man kan visserligen fråga sig om det är en managers uppgift att ta det ansvaret - i den välfungerande fotbollsklubben borde det finnas en klubbledning som styr klubbens långsiktiga arbete. I takt med att klubbledningens kulturbärare, som David Dein och Danny Fiszman, från tiden när Wenger anlände har försvunnit av olika anledningar har Wenger stigit i hierarkin, och är idag mycket mer än “bara” en manager. Det är inte konstigt att han känner ett stort ansvar för klubben.

En sak står också klar, när vi diskuterar ansvar: Den dagen Wenger lämnar kommer klubben vara i toppskick för den som tar över. Den kommer inte vara det sjunkande skepp till klubb som Alex Ferguson övergav när han lämnade Manchester United och rimligtvis kommer Europas toppmanagers stå i kö för att ta över som Arsenalmanager.

Fotbollsmässigt har Arsenal gått från boring, boring under George Graham till en mycket tydlig identitet där det offensivt, snabbt och tekniskt spel har blivit kännetecknet för Arsenal. Klubbens spel har många gånger hyllats världen över och när det har stämt som bäst är Arsenal en fröjd att titta på. Visst kan spelet också vara frustrerande när det blir handbollsrull framför motståndarnas straffområde och den där planen B aldrig utvecklas. Wenger är dock alltid trogen sin spelidé och någonstans måste man ändå respektera principfastheten - hur irriterande det än må vara.

Under de år jag har följt Arsenal - jag såg min första match på Highbury när Wenger gjorde sin andra hemmamatch - har Wenger varit en konstant och det är nog ganska många av dagens Arsenalfans som inte heller minns tiden före Wenger särskilt bra. Arsenal har blivit likställt med Arsene Wenger och den dagen någon annan sätter sig tillrätta i rallysätet på Emirates hemmabänk kommer det kännas väldigt konstigt.

Oavsett vad man tycker om Wengers vara eller inte vara i Arsenal - jag tillhör den växande skara som anser att det är dags för någon annan att bygga vidare på det Wenger har skapat - så förtjänar fransmannen all respekt för sina insatser för klubben. Det gör mig nästintill illamående att läsa vissa saker som skrivs om Wenger på sociala medier efter förluster eller när en värvning inte går igenom. Det går faktiskt att hålla två tankar i huvudet samtidigt - att tycka att någon annan än Wenger kan få klubben att utvecklas och att på samma gång visa uppskattning för hans avtryck i klubben.

Idag handlar det det dock inte om Wengers framtid. Det handlar inte om hans ersättare. Det handlar om att hylla den som förtjänar det. Få förtjänar det lika mycket som Arsene Wenger efter 20 år i Arsenals tjänst.