Äntligen Arsenal - Giroud hjälte

Det var helt klart ett stukat Arsenal som klev in i den här boxing day-drabbningen. 1-2 mot Everton och 1-2 mot Manchester City före jul var tunga och trots ett bastant bollinnehav första 45 minuterna hände inte mycket.
I alla fall inte som jag kunde se på min stundtals pixliga stream tack vare att Viasat blivit MUTV den här säsongen.

Arsene Wenger gjorde några ändringar jämfört med City borta. Alex Oxlade-Chamberlain kom väntat inte till spel. Det gjorde inte heller Theo Walcott som hade en lättare känning. Kieran Gibbs fick förtroendet istället för Nacho Monreal och Olivier Giroud startade på topp.
Men första halvlek var mest en uppvisning i bollinnehav och uteblivna chanser.
The Gunners var faktiskt ganska bra i själva spelet, i alla fall fram till sista tredjedelen – där hände inte ett smack.

Men inledningen av andra var stark. Bättre rörelse gav fler och mycket bättre chanser. Närmast i raden av fina möjligheter var Alexis Sanchez som sköt i stolpen. Chilenaren hade även ett fint distansskott som Foster i WBA-kassen tippade till hörna.
Foster såg länge ut att bli hjälte för gästerna då Arsenal tappade trycket där i mitten av andra.

Wenger gjorde sina byten med 15-20 minuter kvar då han kastade in Monreal, Lucas och Ramsey, som var tillbaka efter skada.
Det var inte så att bytena i sig var anledningen till att Arsenal till slut lyckades få hål på Tony Pulis WBA.
Det var mer en fin lyra in från Mesut Özil som Giroud, när han vann duellen, kunde nicka i mål.

Segern var ytterst viktig. Ett nytt poängtapp samtidigt som Chelsea tog tolfte raka segern, ja då hade vi nog kunnat säga tack och gonatt till att vara med och slåss om ett ligaguld redan nu.

Sett till hela prestationen så är den ändå helt okej, stundtals bra. Ett oerhört försvarsinriktat WBA fick mest jaga boll och med de chanserna som Arsenal hade under de 90 minuterna hade ett rimligt resultat kanske varit 3-0.
Det var så det såg.
Men 1-0 ger lika många poäng.

God fortsättning!