Juletider
mån 20 dec 2010 kl 20:25
God afton! Julafton närmar sig med stora steg och det märks på internet, i tidningarna, på gatorna, i affärerna, ja, i princip överallt. Själv har jag nyss avverkat en lång shoppingrunda på Oxford Street och efter att ha fått i mig en snabb middag gäller det nu att vila upp sig själv genom att skriva ett trevligt blogginlägg.
När jag igår kväll satte mig ner för att skriva ett inlägg kunde jag dock inte ens skriva en bra inledning. Det var så himla tomt på nyheter, rykten och saker att skriva om att jag blev smått chockad. Här hade jag gått runt hela dagen och funderat på vad jag skulle skriva om, men när det väl kom till kritan kunde jag inte ens skriva en inledning. Jag kunde naturligtvis dragit iväg ett specialinlägg, men då hade redan musten gått ur en. Istället valde jag att vänta tills idag och skriva ett riktigt inlägg istället för att dra iväg någonting oseriöst.
Trots detta finner vi inte mycket till nyheter idag heller. Det är bättre idag än igår, men på grund av inställda matcher, juletid och uppehåll är det så det ser ut i dagsläget. Hur som helst kan vi börja dagens inlägg med att höra vad El Capitan har att säga:
The difference on the night (against United) was that we were scared of losing but they were not scared of winning. That was the big difference that played in our heads. Sometimes we seem scared of losing these big games. We don't really go for it and we're tempted to drop back and see what the opposition will do. We look to see if we are capable of beating them by what they are doing and how good they are on the day instead of us going forward causing them problems and dominating the game ourselves. They have a belief that comes from not losing at all this season. That gives you a lot of help mentally.
I am realising more and more that football is about confidence and mentality. Sometimes you do the right thing, but if people tell you it is not right, you start believing it, even though you were right at first.
To be honest ligger det mycket sanning i det han säger. Arsenal har haft många problem under sina år, men alla dessa problem håller på att lösa sig. Vi har en allt bredare trupp, allt fler erfarna spelare, allt fler talanger som lyckas och en allt bättre ekonomi. Men om det är en sak som verkligen saknas är det vinnarmentaliteten, självförtroendet och allt det som titlar ger en.
Manchester United vann mot Arsenal eftersom de spelade bättre, men en stor del av anledningen varför de spelade bättre stavas vinnarmentalitet. De vet hur det är att vinna. De vet vad som krävs för att vinna. Och de vet hur man vinner. De senaste åren har de radat upp titlar genom vinster mot såväl små som stora lag i både cuper och turneringar. De vet vad som krävs för att vinna en titel. Och de vet hur man skall gå till väga för att göra det.
Wayne Rooney och kompani vet hur det känns att vinna, till och med om det bara handlar om Carling Cup. Foto: Bildbyrån.
Hur mycket glädje, självförtroende och känsla Arsenal än har saknas den kanske viktigaste kryddan av dem alla. Vinnarmentalitet. Medan vissa anser att det inte krävs titelvinster för att skapa en vinnarmantalitet menar andra att det är enbart titlar som skapar en sådan mentalitet. Personligen anser jag att det sistnämnda är det korrekta.
Arsenal har ett fasansfullt facit mot storlagen och mycket av det kan som Fabregas säger bero på rädsla och brist på vinnarmentalitet. Man vet att man har förlorat så många gånger tidigare mot lag som Chelsea och Manchester United att man går in i dessa möten med förlusterna i bakhuvudet. Man tror sig kunna rå på dem, men när det väl kommer till kritan blir det bara en stor smörja av det hela. Man vågar inte, man är inte stark nog och man kan inte skaka av sig rädslan av ännu en förlust.
Trots att Arsenal stundtals satte emot Manchester United förra veckan saknades det där lilla extra. Den där löpningen. Det där insticket. Det där modiga språnget. Man vågade inte riktigt ta det sista steget. Det gjorde United. De matade på med inlägg, skott, hörnor, frisparkar och passningar. Och när man bombarderar ett lag med inlägg och skott vet man att bollen förr eller senare kan få sig en liten touch på en med- eller motspelare som ställer målvakten och sedan rullar in i mål. Det var exakt det som hände på Old Trafford. Medan vissa menar att Manchester United vann orättvist menar jag att det var spelet de förde som resulterade i en vinst.
Well, well, det är så fotbollen fungerar. Det är bara att ta Arsenals FA-cup vinst 04/05 som ett perfekt exempel. Manchester United ägde finalen och hade flest skott, mest bollinnehav och störst chans att vinna. Men bortsett från Giggs och Scholes saknade de där spelarna med en brinnande vinnarmentalitet. Och trots vårt något reducerade lag (Henry var bl.a. skadad) ställde vi upp med spelare som Lehmann, Vieira, Ljungberg och Lauren. Spelare som visste vad som krävdes för att vinna. Spelare som hade vunnit mångt och mycket tidigare.
Vieira var kapten i ett lag som hade vinst i blodet. Foto: Bildbyrån.
Titta på vårt lag fem år senare och man märker att vi inte har en enda spelare som vet hur det känns att vinna något stort. På ett sätt är det tragiskt, men på ett annat sätt hoppas man att det här är början på något stort. Och det Wilshere sade idag säger väl det mesta om vad jag tänker och tycker just nu:
If we win the Carling Cup, it would be so massive for the confidence, we could probably go on and do anything.
Just nu saknar laget den där känslan. Men en enda ynka liten titel - även om det så vore Carling Cup - skulle kunna förändra ett helt lag, en hel tro, ja, till och med en hel klubb. Wilshere pratar för övrigt även om en hel del annat, bl.a. tacklingar och Arsenals ungdomar:
Cesc is great to me. He's always been a hero and is a great leader - I want to be like that when I'm older.
Tackling is something a lot of well-decorated veterans haven't mastered, let alone a youngster. It seems its an art that's dying. I got kicked a lot and I would get many red cards. Brady would rightly have a go at me but at 16 I changed. I had to curb it.
There's a lot of English talent coming through. Look at Kieran Gibbs; it's scary to see how he's doing despite injuries.
Unge Jack är en av de som visar helt rätt inställning både på och utanför plan. Han är snäll, ödmjuksam och vänlig utanför plan och han är en krigare utav stora mått på plan. Trots sina något dumma röda kort känns det som om fler spelare borde ta efter av honom, bl.a. en viss Arshavin.
Låt oss byta ämne. Al Jazeera - tv-kanalen - gjorde nyligen en intervju med Arsène Wenger och ställde sylvassa frågor till honom om ekonomi, titlar och oviljan att köpa världsklasspelare. Först trodde jag att de skämtade med mig, men det här är en seriös intervju och trots att man ser att Wenger blir lite irriterad håller han sig lugn, sansad och svarar vänligt på frågorna. Det handlar utan tvekan om frågor som varje Arsenal-supporter skulle tänka sig vilja ha svar på och om ni har fyra minuter över är det ett hett tips att se intervjun.
The twitch a.k.a. Harry Redknapp har smått oväntat gått ut i media och hyllat en viss Arsenal-spelare. Jag tror ni alla vet vem det rör sig om:
If Gareth Bale has been the player of the season, dazzling Nasri is not far behind him. The new Robert Pires for Arsenal has added goals to his creativity and the balance he showed in his two goals against Fulham showed him at his best. He is another player who is pleasing on the eye and was also the star man when France won against England at Wembley.
His confidence is high and his form has followed.“With Cesc Fabregas not yet back to his best, Nasri has been Arsenal's inspiration. He must be excited at the prospect of facing Barcelona. He will get the space to play, so can he do it against the most exciting team in the world?
Samir Nasri fick nyligen lite plåster på såren efter förlusten mot Manchester United då han hemma i Frankrike valdes till årets spelare och fick ta emot Frankrikres motsvarighet till guldbollen. Han fick även ta emot hyllningar från tränare och ledare i Marseille, sina lagkamrater i Arsenal och Arsène Wenger. Personligen har jag inte sett detta, men det sägs att han blev väldigt tårögd under hyllningarna, vilket man med all rätt kan förstå.
Och hur mycket man än ogillar att Erik Niva håller på fel lag kan man ingenting annat göra än att tycka om hans journalistik. Jag hoppas att ingen glömde läsa hans krönika om Samir Nasri inför United-drabbningen. I artikeln länkar han bl.a. till ett klipp som på den sista tiden blivit väldigt populärt. Jag upptäckte det bara någon dag efter att det hade lagts upp på tuben och kollade på det säkert tjugo gånger om.
Klippet jag talar om är detta och handlar om en tolvårig Samir Nasri som redan vid sin unga ålder ses som den nye Zinedine Zidane. Men den unge och skygge Nasri hatar att prata om den jämförelsen och ja, titta bara på klippet så förstår ni. Fantastiskt.
Nasri - hetare än någonsin. Foto: Bildbyrån.
Arsenal gjorde i dagarna klart med den japanska supertalangen Ryo Miyaichi och om ni vill läsa lite mer om honom hänvisar jag er till Young Guns.
För er som hållt koll på Szczesnys karriär i Arsenal - och inte bara börjat följa honom efter succén i Brentford - vet även att han för ett par år sedan var med om en bisarr olycka som såg honom vara borta från spel i mer än ett halvår. Szczesny berättar själv:
I was in the gym doing squats when I lost my balance and the weight fell on my hands and broke both of them. It was a little bit bizarre. There was actually a few people in the gym at the same time and they said they were about to laugh before they realised my arms were not quite straight. It was very tough, probably the toughest it has ever been for me. For four months I was not able to play football and it affected my whole life. I couldn't do all the things that normal people do. I was very down at some points but I never had any doubts that I was going to recover from it. The belief that I was going to recover and be a good goalkeeper kept me going.
Det var bara ett år efter att han anlänt till Arsenal som han under ett gympass fick för sig att imponera sig själv och lyfta lite mer än han egentligen var kapabel till. Det slutade med att bägge vikterna ramlade på honom varpå han bröt bägge armarna - samtidigt.
Polacken gjorde dock det rätta och kämpade sig tillbaka. Ända sedan tiden i Legia Warszawa har han setts som supertalang och benbrotten resulterade som tur var inte i ett break i karriären. Sedan har det bara gått uppåt. Han har skaffat sig en flickvän, en lägenhet, gjort succé i Brentford, skrivit på ett nytt kontrakt, fått enormt många hyllningar och sedan debuterat i Premier League i en match mot Manchester United på Old Trafford. Större än så kan det nästan inte bli.
Szczesny - på väg att bli någonting stort? Foto: Bildbyrån.
Medan David Seaman på senaste tiden vart smått kritisk om allt och alla valde även han att stämma in i hyllningskören kring både Fabianski och Szczesny:
Wojciech Szczesny and Lukasz Fabianski are two fantastically talented young goalkeepers that will be competing against each other for the Number 1 spot.
But they are both really young. With a young goalkeeper, as you do with any young player, you don’t always get consistent performances. It is always the same. Because they are young they don’t have the experience to fall back on, but with Fabianski he is getting a lot more experience and he is improving in his performances as we have seen.
Wojciech is a big guy and he is loving learning his trade and he is handling it well as we all saw at Old Trafford. To go out and make your Premier League debut against that lot is a really big test, and he coped.
Det känns lite absurt att vi gick in i den här säsongen med en usel Fabianski, en ännu sämre Almunia, en osynlig Mannone och en Szczesny som fjärde/tredjemålvakt. Nu har vi kommit ut med en fantastisk Fabianski, en Almunia på väg bort, en Mannone som gör fullartad succé i Hull (höll fjärde nollan på fem matcher) och en Szczesny som andremålvakt. Saker och ting går snabbt i fotboll....
...vilket kanske borde motivera Bendtner att inte flytta iväg och skaffa sig en ny klubb:
I want to get back to 100 per cent, get back into the squad and take my chances when I get them to prove I should be there. At the end of the season we can see where I am, see where the team is and how well we have done. I hope we will win something this season. We have a great chance in the Carling Cup which I hope we will take full advantage of. The FA Cup is coming up and we are still in the Champions League. I think it looks positive.
Vilket låter helt resonabelt. Nu tror jag att han fortfarande är aningen missnöjd eftersom det här var i princip exakt samma sak han sade veckan innan han gick ut i media och lackade, men vi får väl hoppas på det bästa.
Innan vi går till smånyheter och rykten vill jag bara flika in med ett inlägg från Nasri:
I think the title is definitely within our reach. For a start, United were supposed to play against Chelsea and I couldn't see them winning that. I also think their game in hand isn't a foregone conclusion because winning at Blackpool is not easy. I really think we have quality and we've got the maturity now that we were lacking before. We'll see how we cope with all the matches over Christmas and we will get a clearer idea after that - but I'm full of confidence.
I'm just trying to give back all my coach and my team-mates have given me. I had a proper pre-season so I can keep going and I've been spared injuries, so that means I can keep getting better every game. Especially after everything that went on [at the World Cup], when you see the end result, it's a mal pour un bien - evil for good. It meant I could take a look at myself and I got it in my head that I had to come back even stronger and show I was good enough for the French team.
Nasri säger en väldigt intressant sak här. Alla verkar i dagsläget förmoda att Manchester United är fem poäng före Arsenal (trots att de i nuläget bara är två poäng före), men alla verkar ha räknat med att United kommer gå vinnande ur striden borta mot Blackpool. Det tycker jag personligen är väldigt konstigt.
Blackpool har efter halva säsongen visat sig vara mycket bättre än vad många trott och att åka dit och ta tre poäng är inte hur enkelt som helst. Vi pratar ändå om ett Manchester United som kryssat hela sju gånger den här säsongen. Visst lär de gå in som favoriter, men att vara säker på att de kommer ta tre poäng innan matchen är spelad är väl aningen naivt. Ett likaresultat är en mycket rimlig utgång i den matchen, trots att United är favoriter. I sådana fall skulle de bara ligga tre poäng före oss.
Hur som helst pratar vi om nuet, och i nuet är United bara två poäng före oss. Om vi bara ser till att klämma åt Chelsea om exakt en vecka (vilket kommer bli extremt svårt) kommer vi ännu en gång pressa United, oavsett vad för resultatet de får till mot Sunderland dagen innan.
Vi kommer att prata mycket mer om Chelsea, men det först när den matchen kommer närmare.
Smånyheter sade ni? Well, idag kan vi läsa om allt från att Arsenal-supportrar avbröt en konsert till att Kyle Bartley hyllar Sheffield Uniteds försvar. Vi kan även läsa om att Denilson är på väg både till Wolfsburg och Barcelona (kanske delar de på honom och skickar iväg benen till Barcelona och huvudet till Wolfsburg?) samt att Joleon Lescott kan vara ett alternativ för Wenger i januarifönstret.
Denilson själv säger dock (på Twitter) att han inte har några planer alls på att lämna.
Det här var dock allt för idag. Nu får ni ha en bra måndag. Och ja, ljudbloggen är på g för er som undrar! Nu skall jag dock krypa ner i sängen och ta mig en liten tupplur. God natt!
**
Sist men inte minst passar det väl bra att så här i juletider få ett par mycket trevliga "God Jul"-meddelanden från Arsenal-spelarna themself. Kom ihåg att notera den fullständigt briljante Chamakh ;)