Arsenal säkrade tredjeplatsen

Det hade egentligen inte kunnat börja mycket bättre. Vi fick ett tidigt ledningsmål i form av en riktig gåva från hemmalaget då Yossi Benayoun höll sig framme på en riktig jättetavla från hemmalagets målvakt Marton Fülöp som hade tvingats hoppa in i stället för Ben Foster som hade skadat sig kort innan matchen. Arsenal tog efter detta också tag i taktpinnen och det kändes inte ett dugg farligt bakåt - men då klev domarteamet in i bilden.

WBA vann bollen ungefär vid mittlinjen, och Arsenal hade koll på läget. Ytterbackarna låg relativt högt upp, och mittbackarna ställde Shane Long offside med ungefär två meter. Helt rätt spelat, men tyvärr hade vi inte räknat med blindstyret på linjen som lyckades missa vad alla, inklusive Long själv, såg så plötsligt fann sig Long fri med Szczesny som inte kunde göra mycket när Long rullade in bollen. Hastigt och väldigt olustigt var det 1-1 och vi fann oss i en situation som vi inte ville befinna oss i, och kort därefter blev det ännu värre.

Men om det var domarna som var ute och seglade vid 1-1 så kan vi inte skylla ifrån oss vid 2-1 för WBA. Graham Dorrans, som faktiskt inte alls var offside, nickade ner en långboll till sig själv och då Koscielny hade alldeles för dålig hjälp (ja, förutom att han själv låg för lågt ifrån Dorrans) så kunde nämnde hemmaspelare slå in 2-1 helt otagbart för Szczesny.

Nervöst och darrigt i Arsenal efter detta? Nja, egentligen inte. Hemmalaget, som så långt hade gjort två mål på två avslut på mål, låg kvar i låga positioner och ville ha kontringar. Men några sådana fick de inte i någon större utsträckning, det var i stället de rödvita som ångade på och försökte skapa något framåt. Hemmalaget ägnade sig mest åt att sparka på bortaspelare och Jonas Olsson var en av de värsta syndarna. Nu tyckte inte domaren att det var så mycket att orda om så Olsson, som antagligen skulle få kämpa för att jonglera till två, fick fortsätta att sparka på spelare i röda tröjor utan att det blåstes vare sig för frispark eller för att dela ut gula kort. I stället tyckte Mike Jones att Robin van Persie skulle ha ett gult kort för sin första förseelse i matchen. Det är för mig fullständigt obegripligt hur dessa ängagäng gång efter annan tillåts komma undan med att sparka ner sina mer kreativa motståndare utan att få gula kort bara för att de ägnar sig åt regelbrott från första till sista sekund av matcherna. Det är så förbannat uselt av domarkåren att hälften vore nog.

Hur som helst så repade Arsenal snabbt mod och fortsatte att trycka på. Det skapades förvisso inga direkta jättechanser, men i den 29:e minuten klev den i vissa läger hårt kritiserade Andre Santos fram och dundrade på ett jätteskott från strax utanför straffområdet, och även om Fülöp var på bollen så hade han aldrig någon riktig chans att rädda. 2-2 var ett faktum!

Arsenal fortsatte att ha initiativet i matchen, men mot elva försvarare var det svårt att skapa de riktigt heta chanserna. 2-2 stod sin in till halvtid, och jag tror att jag talar för alla Arsenalsupportrar när jag säger att det var ganska oroligt inför den andra halvleken. Visst, vi hade haft mest boll och utöver horribla feldomslut också haft de bästa chanserna, men det stod hur vi än vred och vände på det 2-2. Och i det läget var vi fyra i ligan.

Den andra halvleken skulle bara bjuda på ett enda mål. Och tack och lov så var det vi som gjorde det - med en icke helt oansenlig del hjälp från Fülöp. Robin van Persie slog in en hörna från vår högerkant, och Fülöp hade en ganska enkel uppgift att göra där han bara skulle boxa undan bollen, men han lyckades totalmissa den utboxniningen så bollen hamnade framför fötterna på Laurent Koscielny som bara hade att skarva in bollen i den tomma buren till 3-2 för Arsenal.

Vi var nu tillbaka på tredjeplatsen i tabellen, och nu hade i alla fall jag personligen nerverna utanpå tröjan. Varje gång WBA anföll kändes det livsfarligt samtidigt som det på något märkligt sätt kändes som att det aldrig var nära. Tiden gick obeskrivligt långsamt och för varje anfall från hemmalaget kom jag och många med mig ett steg närmare hjärtinfarkten. Det var nästan obeskrivligt nervöst.

Men så, på något märkligt sätt, var vi plötsligt inne på tilläggstid. WBA fick ännu en i raden av billiga frisparkar och det blev rejält nervöst framför tv-apparaterna, men än en gång stod de rödvita pall och hux flux så var matchen slut! Vi hade säkrat tredjeplatsen efter många om och men. Inte många av oss trodde detta i september när vi låg på sjuttonde plats och hade hur många poäng som helst upp till topp fyra - men nu är vi där och har säkrat spel i Champions League nästa säsong.

Som enskild match betraktat var inte det här den bästa fotboll vi har presterat under säsongen, men på många sätt var det det den bästa viljeinsatsen. Jag kan inte säga att någon spelare vek ner sig och det här var en laginsats. Vi jobbade oss till de här tre poängen, anser jag. Men hur det nu än var med den saken så är det ett obsestridligt faktum att vi slutar trea i tabellen säsongen 2011/12 - och det tycker i alla fall undertecknad är är ett helt ok resultat trots allt.

MATCHFAKTA

W.B.A.-Arsenal 2-3 (2-2)

Målen: 0-1 (4) Benayoun, 1-1 (10) Long, 2-1 (15) Dorrans, 2-2 (28) Santos, 2-3 (54) Koscielny Varningar Arsenal: Robin van Persie (c) W.B.A.: - Utvisningar Arsenal: - W.B.A.: -
Domare: Michael Jones
Publik: 26 358

ARSENAL

Wojciech Szczesny
Carl Jenkinson, Laurent Koscielny, Thomas Vermaelen, Andre Santos (80)
Tomas Rosicky (46), Alex Song, Francis Coquelin, Gervinho (67), Yossi Benayoun
Robin van Persie (c)
Avbytare
Lukasz Fabianski, Johan Djourou, Kieran Gibbs (67), Alex Oxlade-Chamberlain, Aaron Ramsey (80), Theo Walcott (46), Marouane Chamakh

W.B.A.

Marton Fulop
Billy Jones, Gareth McAuley, Jonas Olsson (c), Liam Ridgewell
Graham Dorrans (80), James Morrison (52), Youssuf Mulumbu, Simon Cox (74)
Shane Long, Marc-Antoine Fortune
Avbytare
Luke Daniels, Nicky Shorey, Craig Dawson, James Hurst, Paul Scharner (80), Keith Andrews (52), Peter Odemwingie (74)