Omspel!

Jag hade precis skickat iväg ett sms till en svensk vän där jag skrev följande: "Har hela kitet på mig, från topp till tå. Nu kommer jag säkert bli nerslagen innan jag når arenan". Inte ens en minut senare var jag omringad av ett tiotal Leeds-supportrar. Men nej, som tur var skulle jag inte bli nerslagen. De visste bara inte vart Emirates låg.

Först förstod jag inte ens att de höll på Leeds. De stoppade mig och frågade om jag skulle till matchen. Efter att ha svarat ja frågade de hur man kom till Emirates. Efter att ha gett en snabb guideline frågade jag dom ifall de höll på Leeds (för någonting kändes bara fel...) varpå de alla svarade i kör "WE ARE THE LEEDS". Efter svaret skrattade jag och tittade något snett på dem, sedan gick jag min väg. De alla skulle dock komma att följa efter mig hela vägen till arenan eftersom de inte förstod min enkla guidning.

Efter halva vägen till Emirates frågade någon vart jag kom ifrån varpå jag svarade Sverige. Sedan drog hela Tomas Brolin-historien igång och jag satt bara ner och skrattade igen. De frågade om jag hade vart på hans resturang, men det hade jag inte. "I bet he's even fatter than he was when he played for us" fick jag höra.

Hur som helst lyckades jag skaka av dem innan vi nådde arenan (som tur var) och jag fick således lite lugn och ro. Klockan var dock så pass mycket att det blev att gå in och sätta sig direkt. Jag hade fått en magnifik plats till den här matchen, bara några rader från plan, precis bredvid North Bank.

Det första man möttes av när man stegade in på Emirates var Leeds bortasupportrar. De hade en hel armé på plats och jag hade aldrig tidigare sett att bortasupportrarna även fått upper tier vid bortaslingan. Det hade dock Leeds fått och det kan man förstå med tanke på hur många som var på plats. Hemmasupportrarna var tysta som vanligt och de enda som avgjorde något ljud var de modiga fansen vid North Bank.

Tro mig, jag försökte starta igång några ramsor, men antingen så hakade ingen på eller så blev jag tittad på som om jag vore en utomjording. Det värsta var dock när jag gång på gång ställde mig upp vid farliga kontringar eller bra målchanser. Vid flera tillfällen fick jag ryggknackningar (två stycken bakom mig som knackade mig på ryggen) och vid ett tillfälle drog de till och med ner mig på sätet. Jag vände mig om och sa "come on" med utsträcka armar, men fick bara arga blickar emot mig. I ärlighetens namn var jag ursinnig. Här ligger vi under med 1-0 och varenda målchans är kritisk. Och när således bra lägen dyker upp att kvittera blir man ju helt klart till sig. Men ja, då får man visst inte stå upp. Tragiskt.

Nog om det. Vi tar det från början. Arsène Wenger hade ännu en gång gjort 8-9 ändringar i startelvan och det var ingentinge fel med det. Det lag vi ställde upp med skall vara kapabelt nog att slå Leeds, men precis som i fallet med Wigan visade sig det inte vara det. Det visste vi dock inte om i början av matchen.

Jag tyckte personligen det var helt rätt av Wenger att rotera eftersom många nyckelspelare hade spelat en hel del den sista tiden. Att äntligen kunna rotera då vi har en hyfsat skadefri trupp är ju bara en bra sak, eller har jag missförstått någonting? Vissa klagar nämligen ännu en gång på Wengers laguttagning, men det känns som om de som klagar ignorerar det faktum att man inte kan ställa upp med starkast möjliga lag i varenda match under en hel säsong. Vi spelar trots allt en 50-60 matcher under en säsong på 40+ veckor. Vi snittar alltså mer än en match per vecka.

Om vi spelat samma startelva som startade mot Chelsea i exakt alla matcher kan jag med största säkerhet säga att vi åkt på både en, två och tre skador på spelare som vi inte vill se skadade. Men när vi nu är halvvägs genom den tuffaste perioden av säsongen har vi inte åkt på en enda storslagen skada, vilket får ses som mer än godkänt med tanke på vårt dystra skadefacit.

Och det lag som vi ställde på banan skall kunna slå ett Leeds med både ett, två och tre mål - inget snack om saken. Men första perioden visade att jag hade rätt i mitt inlägg inför matchen. Leeds skulle bli en tuff nöt att knäcka. De hade dock  ingenting framåt i första halvlek, men det gjorde ingenting eftersom Arsenal inte hade det heller. Om jag skall vara ärlig minns jag inte en enda farlig målchans förutom en Arsenal-hörna som resulterade i ett skott från Denilson som sedan räddades på mållinjen.

Spelet gick fram och tillbaka hela tiden och Arsenal och Leeds hade sina framfarter, men en farlig målchans verkade inte något av lagen kunna skapa. Arsenal-talangen Sanchez Watt var en av de bättre i Leeds och verkade ständigt hitta ytor i både anfallet och på mittfältet.

Det skulle aldrig komma ett mål i första halvleken. Inget av lagen hade någon spetskompetens, utan bägge lagen gick till halvvila med 0-0. Som vanligt äntrade avbytarna plan och värmde upp med rörelser, passningar och nedtagningar.

Andra halvlek skulle bli mycket bättre, både fotbollsmässigt och supportermässigt. Både Arsenal och Leeds rivstartade andra halvlek och hade flera bud på mål. Nu kommer jag inte ihåg exakt vilka det var, men jag minns att bägge lagen hade farliga målchanser via skott, inlägg och fasta situationer.

Leeds såg helt orädda ut när de steg allt mer uppåt i banan och det skulle även komma att betala av sig. Denilson klev nämligen in i jobbet som Arsenals meste strafforsakare (han har fällt en hel del i straffområdet?) när han vackert fällde Paul Connolly. Solklart straff åt Leeds, precis framför den tiotusen man stora bortaklacken.

Robert Snodgrass blev spelaren som skulle få chansen att sätta Leeds i ledning och visst skulle han även göra så. Wojciech Szczesny var mycket nära att ta bollen, men nådde inte ända fram. 1-0 till Leeds United.

Direkt efter målet fick Arsenal äntligen lite luft under vingarna och började attackera gång på gång på gång. Det var djupledsbollar, inlägg, hörnor, frisparkar, frilägen och en hel del annat som publiken på Emirates fick uppleva. Men ingenting letade sig in bakom Kasper Schmeichel i Leeds-målet.

I den 59e matchminuten byttes Cesc Fabregas in och under sin halvtimma på plan skulle han få iväg fler passningar än alla Leeds-spelare skulle få iväg under hela matchen. Det var bara Johnson som hade fick iväg fler passningar (35) än Fabregas (31).

Tio minuter senare skulle Theo Walcott bytas in och det var först då saker och ting började hända på riktigt. The Gunners pressade tillbaka laget så långt man bara kunde och Leeds såg bara ut att vilja försvara sin ledning. Walcott tog flera löpningar mot trötta United-försvarare, Bendtner vann flera nickdueller (men misslyckades med avsluten) och Denilson skottade både rakt och ofta.

Med bara några minuter kvar av matchen skulle pressen bli så stor mot Leeds att de höll på att brista flera gånger om. Arsenal krossade sina moståndare spelmässigt, men precis som vanligt saknades spetskompetensen. Theo Walcott hade ett rent friläge, men avslutet gick rakt på Schmeichel. Just där och just då kändes det som om matchen var körd, att den var förlorad.

The Gunners lyckades dock hela tiden bryta in sig i Leeds straffområde och det uppstod hela  tre straffsituationer under loppet av bara några minuter. Det kändes som om vi skulle få straff tusen gånger om, men Phil Dowd vägrade att blåsa i pipan.

Det var först när Walcott föll för andra gången i rad - Theo erkände att han filmade efter matchen - som Dowd äntligen blåste i pipan. Personligen tycker jag det är tråkigt att han filmade, men med tanke på hur många gånger Leeds gjort sig skyldiga för regelbrott inne i straffområdet var det inte mer än rättvist att Arsenal fick med sig en straff.

El Capitan klev upp mot straffpunkten och hela min kropp kände på sig att han skulle missa straffen, men Fabregas avslutade iskallt, rakt och vackert mitt i i mål. 1-1! Kvitterat!

Cesc Fabregas firade vilt, men tog snabbt tillbaka bollen och sprang mot mittpunkten för att snabbt sätta igång spelet. Här var vi minsann inte nöjda med ett likaresultat! Överraskande nog skulle Arsenal även få bud på hela tre(!) solklara lägen att avgöra mötet, men chanserna gick antingen utanför eller räddades av en briljant Schmeichel i Leeds-målet.

Nicklas Bendtner hade en fantastisk chans att sätta 2-1, men missade. Theo Walcott hade nästan ett friläge, men avslutet gick tyvärr inte in i mål. Denilson valde att skjuta och var millimeter från att bli matchhjälte, men Schmeichel räddade vackert.

Nej, det här var verkligen inte Arsenals dag, trots kvitteringen i sista minuten. Omspel med det tuffa schema Arsenal trots allt har var ingentinv vi ville ha, men det var ändå ett bättre alternativ än att förlora och åka ur FA-cupen redan i första omgången (för oss).

Nu gäller det dock att vinna på Elland Road, för om man inte gör det har vi gjort allt detta i onödan. En vinst är ett absolut måste och trots att det lär bli ännu svårare på bortaplan kan det utan tvekan gå. Come on you Arsenal!

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

• Szczesny (7/10) - Var lite skakig i början, men blev bättre ju längre matchen led. Gjorde en sinnessjuk räddning på en Leeds-hörna och var även nära att ta straffen Arsenal fick emot sig, men misslyckades.

• Eboue (6,5/10) - En helt okej match för att inte ha spelat på ett bra tag.

• Djourou (8/10) - Fantastisk igen! Absolut superb. Var en klippa i försvaret.

• Squillaci (6/10) - Blandade och gav. Godkänd, men inte med mycket.

• Gibbs (7/10) - Mycket bra match. En av de bättre på plan.

• Rosicky (7/10) - I mina ögon var han väldigt stabil. Dirigerade bra på mittfältet.

• Song (7/10) - Bra match ännu en gång. Song från 09/10 verkar vara tillbaka!

• Bendtner (4/10) - Var inte mycket som stämde för dansken idag. Avsluten gick utanför och han blandade och gav i nickduellerna och närkamperna. Till råga på det var han osynlig hela första halvleken.

• Chamakh (6/10) - På gränsen till icke godkänd, men han kunde inte göra så mycket mer än det han gjorde. Blev ofta utelämnad och lämnad ensam.

• Arshavin (2/10) - Katastrof.

• Fabregas (7,5/10 - inbytt i matchminut '59) - Gjorde verkligen skillnad när han kom in. Passade allt och alla, klev in starkt i närkamperna och var ständigt en kreatör både på mittfältet och i anfallet.

• Walcott (7,5/10 - inbytt i matchminut '68) - Walcott var ett helvete för trötta Leeds-försvarare. Han sprang över, under och förbi i princip hela tiden. Borde dock ha gjort ett mål. Hade flera chanser att både kvittera och sätta 2-1, men missade allting. Friläget med tre minuter kvar gick rakt på Schmeichel vilket var smått chockerande för en spelare av Theos kvalité.

• Vela (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '79).

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Djourou - Vilken klippa!

• Fabregas - Gjorde mer på en halvtimma än många Arsenal-spelare gjorde uner hela matchen.
• Walcott - Slet sönder Leeds-försvaret gång på gång. Misslyckades dock med avsluten.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare:

• Andrey Arshavin - What the....? Kan mycket väl ha varit hans sämsta match i Arsenal-tröjan.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Fabregas. Folk har klagat på att hans tankar är i Barcelona, att han är på väg bort, att han inte älskar Arsenal och att han inte spelar med hjärtat. Passionen han visade upp efter Nasris mål mot Birmingham sade en hel del. Passionen han visade upp efter sin kvittering idag (skrek ut sin glädje och manade på hemmasupportrarna flera gånger) sade ännu mer. Det var dock intervjun inför matchen mot Manchester City som sade exakt det alla Arsenal-supportrar ville höra. Nu finns det längre ingen tvekan om att han är vår mittfältsmotor, vår kapten - vårt hjärta.

______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Omspel var det sista vi ville ha, men det är ändå bättre än att åka ur FA-cupen redan i tredje omgången. Vi skulle verkligen ha avgjort på slutet, men det ville sig inte till. Nu får vi sikta in oss på omspel hos Leeds och det kan bli mycket tufft, men en vinst på Elland Road skulle kännas väldigt bra för både fansen, laget och Wenger.

Det här var dock allt för idag! Vi hörs imorgon, tack och hej!