Bitter blogg

Om du inte gillar bittra inlägg är det en bra idé att sluta läsa nu som i nu. Annars är det bara att gotta ner sig i den kommande bitterhetsvadan.

Jag vet dock inte riktigt var jag ska börja - det finns så mycket att vara bitter över. Kanske med att vi vann fuck all i år igen.

Jag är inte den som kräver att vi ska vinna något varje år, men tre år utan pokal är för tungt. Vi har ju trots allt varit så nära den här säsongen, men i nästan alla avgörande situationer har någonting gått snett. Är det inte domare som får för sig att blåsa straffar som inte borde vara så är det missade frilägen eller juniormisstag i försvaret. Det är trist att den sista tredjedelen av säsongen inte höll vad de första två lovade.

En annan sak att vara bitter över är Howard Webb. Eller, skitsamma, jag är bitter över alla domare. Det finns ingen som är bra. Jag måste inse det och sluta klaga på dem - eller kanske börja leta efter någon annan orsak till Arsenals förluster. Fast Webb har gjort sämre insatser än dagens - därmed inte sagt att han var bra.

Jag är också bitter (fast inte lika mycket som över de uteblivna pokalerna) över att Supersöndag är det sämsta sportprogrammet sedan Hello Sydney. Nora Strandbergs intervjuform är i dagsläget sämre än Arsenals fotbollsform, och det säger ju inte lite. Gästerna i programmet måste vara valda av Alex Schulman - för de är bara stora skämt. Finns det någon som har uppskattat att få höra Jan Malmsjö, Morgon Alling och Marcus Birros åsikter om Premier League?

Men om Supersöndag släpper en säsongs-DVD är den ett givet köp. Bloopers-avdelningen måste ju vara lika hysteriskt rolig som lång.

Finns det något mer att vara bitter över? Ja, det är klart. Jag spelade själv grusmatch idag. Det regnade, var mer vatten än grus på planen och jag fick en blånagel även på högerfoten för att matcha den vänstra stortån. Och vi förlorade.

Sådärja. Och kom inte och klaga på att jag är bitter nu - jag varnade faktiskt i inledningen. Och det finns nog fler än jag som är en smula bittra den här söndagen efter den tyngsta Arsenalveckan sedan 17 maj 2006.

Men vi kommer tillbaka. Det gör vi alltid.