Vi kommer tillbaka

Det har varit en tung förmiddag i dag, och inte lär det bli bättre av att åka ut på eftermiddagspasset på jobbet och mötas av en skur av hån. Jag kommer att ha MP3-spelaren i gång exakt hela tiden för att slippa höra.

Men trots besvikelsen i dag kan jag ändå se en strimma av ljus. Vårat lag vinner visserligen ingen trofé i år, men håll med om att utvecklingen går åt rätt håll. Vi var grymt stabila ända fram till Birminghammatchen då något hände med laget och sänkte säsongen, men till nästa år kommer det att räcka ännu längre.

Wenger har en tydlig spelidé och kan han bara bredda truppen på ett bra sätt och kanske ersätta någon av de spelare som alltid är skadade vågar jag hoppas på framgång nästa säsong. Den känslan hade jag inte för ett år sedan - och då skickade Le Boss dessutom i väg Thierry Henry.

Men det är naturligtvis värdelöst att hålla på som Spurs - "Nästa säsong, då jävlar!" - år efter år. Jag har samma intensiva vilja att vinna titlar som er andra, särskilt efter förluster som de mot Barca, PSV och Liverpool i går.

Det tog fyra år för Wenger att bygga upp dubbellaget och i förlängningen the Invincibles efter hans första titlar 1998, men då hade han fortfarande stommen från sin första säsong i laget intakt. Nu är han i sista fasen att bygga upp ett helt nytt lag där det bara är Toure som återstår från 2004 och får han bara de sista pusselbitarna på plats i sommar tror jag vi ser ett färdigt bygge nästa säsong.

Vi kommer tillbaka. The Arsenal gör alltid det.