Highburys lost souls

Ian Wright lämnade klubben efter segern i ligan och FA-cupen 1998. Legendaren hade då gjort 184 mål på 287 matcher för Arsenal. Under sin sista säsong slog han Cliff Bastins klubbrekord på 179 mål. Efter sin tid i Gunners gick han till West Ham för att han inte ville stå i vägen för Nicolas Anelkas utveckling i Arsenal.
Wrighty hade dock ingen större lycka hos The Hammers och värvades snart av skotska Celtic. Där stannade han i ett halvår innan han rundade av fotbollskarriären i Burnley. Nu leder han ett tv-program, som jag såg när jag var över i England senast. Jag lyckades dock aldrig figurera ut vad programmet handlade om. Han verkar dock vara lika framgångsrik som programledare som han var då han var målskytt. Han är även en mycket uppskattad gäst i BBC:s klassiska fotbollsprogram "Match of the Day".

Steve Bould blev den förste ur den klassiska Famous Five-formationen att lämna klubben. I nästan 15 år kamperade han ihop med Tony Adams i hjärtat av försvaret. 1999 blev konkurrensen från Martin Keown för tuff och han beslöt att söka sig norrut till nykomlingen Sunderland.
Där gick det ganska bra första året och han var helt ordinarie den säsongen då Sunderland var den stora överraskningen i tabellen. Han fortsatte även säsongen därpå, men beslutade sig efter den att lägga av. Istället satsade han på en tränarkarriär och nu återfinns han som ungdomstränare i Arsenal.

Nicolas Anelka gick efter säsongen 1998-99 till Real Madrid. Sällan har en spelare talat så illa om Arsenal som Anelka gjorde under sommaren ?99, efter det att han klargjort att han ville lämna klubben. Han slängde anklagelser om att Bergkamp och Overmars bara passade till varandra och om Arsenalledningens girighet. Han påstod också att han aldrig log efter att ha gjort mål, på grund av att han inte gillade Arsenal.

David Seaman hade inte direkt några snälla saker att säga om Nico i sin bok ?Safe Hands?. Han beskriver fransmannen som en osocial typ som inte kunde prata engelska. Han skriver också att i slutet av Anelkas tid i Arsenal ville nästan ingen av hans lagkamrater gratulera honom, efter det att han hade gjort mål.

Nicolas gick för rekordsumman £32 miljoner, men hans karriär började gå utför i Real. Han struntade i träningar och vid ett tillfälle böta motsvarande tre miljoner kronor. Att han sedan var med i laget som vann Champions League räddade väl hans ära något, men han fick inte stanna kvar i Madridklubben.

Istället gick han till Paris SG, men han fick inte spelet att stämma. Så i december i fjol lånades han som bekant ut till Liverpool. Just nu, februari 2002, så har han spelat ett handfull matcher men bara gjort ett mål. Och det var i FA-cupen mot div I-laget Birmingham då Liverpool redan hade avgjort matchen. Så kort sagt, sedan Anelka gick från Arsenal så har han inte varit lyckosam någonstans.

Marc Overmars gick till Barcelona efter EM 2000. Han sa då att Barca var hans drömklubb sedan han var liten och att det var den ända klubben han kunde tänka sig att spela i förutom Arsenal. Alla fans trodde givetvis att det skulle bli omöjligt att ersätta Marc, och då Wenger köpte Robert Pires var det en klen tröst. Men hur bra Pires skulle bli vet vi ju nu.
Overmars spelar kvar i Barcelona, men hans plats i startelvan är inte given. Han skapar inte längre de stora rubrikerna i tidningarna och har inte utmärkt sig de få gånger jag har sett Barca lira det två sista åren. Men han kommer för alltid vara en stor Arsenalspelare, efter hans mål borta mot Manchester United 98 och i cupfinalen mot Newcastle.

Emmanuel Petit ingick i Overmarsaffären och tvingades, enligt en intervju med Tony Adams, ifrån Gunners mot sin vilja. Jag påstår att försäljningen av Manu var det dummaste beslut Wenger har tagit som Arsenalmanager. Med honom i laget hade vi säkerligen gjort en bättre säsong i fjol, och jag är helt säker på att vi hade vunnit någonting.
I Barcelona gjorde Porno inget större väsen av sig. Han fick mest sitta på bänken och när han väl spelade, ja då var det som mittback. Inför årets säsong var det nära att han återvände till Arsenal, men Chelsea stal honom mitt framför näsan på oss. Det var kanske tur, för Petit är långt ifrån så bra som han var i Arsenal. Han har dock behållit sin plats i det franska landslaget och det är mycket sannolikt att han är med i det franska lag som möter Senegal i VM-premiären den 31 maj.

Stephen Hughes var mycket lovande då han slog igenom i Arsenals ungdomslag under mitten av nittiotalet. Han spåddes en mycket ljus framtid, men konkurrensen med superparet Porno-Paddy om innermittfältsplatserna blev för tuff och när någon av dem gick sönder eller blev avstängd, då satsade Wenger på Grimandi istället. Så till slut blev situationen ohållbar för ynglingen och han gick till Everton sommaren 2000. Hans timing var kanske inte den allra bästa med tanke på att Manu gick samma sommar.
Han fick dock inget större förtroende i Everton. Vid några tillfällen fick han till och med spela vänsterback! Så han valde istället att gå till hårdsatsande division I-klubben Watford inför årets säsong. Där har han fått spela mycket, men det har inte gått något vidare, varken för klubben eller för honom. Men, det ska tilläggas, han är ju bara i början av sin fotbollskarriär så vi har nog inte sett det sista av honom än.

Nigel Winterburn gick sommaren 2000 eftersom att han inte längre klarade av att hålla Silvinho utanför laget. Då hade Nigel gjort nästan 600 matcher för Arsenal och vi började för första gången ana att en generationsväxling var på gång i Arsenals försvar. Arsene Wenger valde at ge Nige en fri transfer som tack för lång och trogen tjänst.
Han gick till West Ham där han återfinns än idag, även om hans framgångsrika karriär börjar lida mot sitt slut. Nigel är lika uppskattad av Hammersfansen som han är av oss, och vad annat förtjänar han? Det är en stor skandal inom engelsk fotboll att han inte fick fler chanser i landslaget. Ynka 3 A-kamper har han på sitt konto. En viss Psycho Pearce stod visst i vägen. Hade England satsat på att spela med The Famous Five tror jag att det hade nått större framgångar. De hade kanske till och med slagit Sverige i EM ?92. Winterburn makes the difference!

Davor Suker skulle i först hand ersätta Nicolas Anelka tillsammans med Thierry Henry när han kom till klubben 1999. Hur det gick med den saken vet vi nog alla. Visst han gjorde några fina mål, men kvaliteten skulle Dennis Bergkamp stå för och Suker skulle sköta kvantiteten. Suker lyckades bara peta in 11 mål på 39 matcher och det håller inte om man ska vara målkung.
Efter bara en säsong fick han alltså lämna klubben. Wenger gav honom en fri transfer med motiveringen ?en så bra spelare ska inte sitta på bänken?. Suker gjorde precis som Nigel och gick till West Ham. Där inledde han bra och gjorde några mål, men plötsligt gick någonting snett. Han petades och fick inte ens vara med på bänken i vissa matcher. Men kroaten var smart, han hade nämligen skrivit en klausul i kontraktet som sa att om han inte spelade ett visst antal matcher så skulle han få en fri transfer. Det hela ledde till att Suker vägrade spela i slutet av förra säsongen för att få lämna klubben.
Han gick klubblös en längre tid, men i höstas tog 1860 München honom till nåders. Detta har gjort att han numera drömmer om att spela VM i sommar och, vem vet, kanske försvarar han sin guldsko från 98.

Alex Manninger lånades ut till italienska Fiorentina inför den här säsongen. Det var efter värvningen av Richard Wright det stod klart att österrikaren inte skulle få vara kvar. Alex, som var så bra under våren ?98, då Seaman var skadad, gjorde en dålig säsong i fjol och man insåg att han inte skulle bli en värdig arvtagare till Safe Hands.
I krisklubben Fiorentina är han given förstamålvakt och han har skött uppgiften på ett bra sätt. Det är dock inte någon vidare bra backlinje han har framför sig så att han släpper in mycket mål är inte bara hans fel.
Nyligen gick han ut i tidningar och sa att han tyckte det var synd att Viola inte hade råd att köpa honom efter den här säsongen, men så blir det troligen inte. Alex lär inte heller återvända till Arsenal, med tanke på att vi har en ganska bra målvaktsuppsättning redan. Om Seaman fortsätter, skulle Manninger troligtvis hamna som nummer tre eller fyra och bättre än så måste han vara om han vill vara med i Österrikes landslag.

Silvinho tvingades ganska ovärdigt lämna klubben inför denna säsong, på grund av Ashley Coles oväntade genombrott. Det var nog fler än jag som förbannande det faktum att ingen av de två vänsterbackarna är högerfotad. Det stod klart att ?Dogge? skulle lämna klubben då Gio van Bronckhorst fick ta över hans tröja till den här säsongen. I september skrev han på för spanska Celta Vigo.
Där tilldelades han tröja nummer tre och är nästan alltid med i startelvan. Sin plats i det brasilianska landslaget, som reserv för Roberto Carlos, har han dock förlorat.
Trots den korta tid han var i klubben blev Silvinho en stor publikfavorit, mycket tack vare några kanonmål. Chelsea borta glömmer man inte.

Det var några av de viktigaste spelarna som har lämnat klubben på sistone. Min slutsats är att det är väldigt få spelare som blir lyckade efter det att de har lämnat Arsenal. Här ovan finns det inte något exempel på en spelare som har blivit bättre i någon annan klubb.
Tänk på det, Vieira!