Wenger måste agera

Master Arsene Wengers gloria hamnar alltid, alltid på sne, när vi kliver in i avgörande matcher i Europa. Vi gjorde en pinsam insats på Highbury.
Jag blev, ärligt, för första gången på ett tag riktigt trött och besviken på Arsenal.
Deportivo La Corunas 1-0 ser visserligen vackert ut, men vi gör det ju vackert. Först springer Grimandi omkring i ingemansland och Stepanovs, som fortfarande inte lärt sig något, är mer vilsen än någon annan.
Sluta envisas med de två.

Wenger sitter med en plånbok med miljoner och måste ge sig ut och finna spelare, när vi har så många skador i vår backlinje. Upson, Keown, Cole och Adams är bara för mycket. Vi har inte den tiden att vänta i dagsläget.
Pressen minskar inte med tiden.
Deportivos 2-0?

Vi kan inte stå vid sidan och titta på, när bollen landar i vårt straffområde. Var fanns viljan? Var fanns styrkan? Var fanns glöden? Bli åtminstone förbannande? Det var blekt, oerhört blekt. Jag trodde, med mitt rödvita hjärta, att vi skulle ha en chans. Vi hade det inte. Vi blev utspelade.
Förbaskat.
Henry har gjort så mycket bra för oss, men han kan inte spela fotboll på tisdagar. Det är fullt klart. Han var svag mot Derby förra veckan. Han var rent dålig mot spanjorerna ... Det är tur vi möter Juventus en onsdag.

Vi går in ett avgörande läge i ligan, där varje match blir oerhört viktig för utgången. Det kommer bli en tuff resa in i det sista. Vinner vi mot Newcastle den 23 mars blir så matchen mot Manchester U uppskjuten. När den spelas blir en rysare?
Det får bara inte bli på en tisdag.

Gunners Rules