Arsenal efter Henry

Det var knappast det trevligaste uppvaknandet jag har varit med om. Dels gjorde sig gårdagens firande smärtsamt påmint och dels befann jag mig en alldeles för lång tågresa hemifrån.
Att på det få Thierry Henrys avskedsbrev upptryckt i fejset var knappast som en dos prozac.
Först och främst vill jag passa på att hylla anfallaren – för mig är han Arsenals bäste spelare genom tiderna (även om jag har varit frånvarande under drygt 100 år av klubbens historia). Unbeaten-säsongen var hans absoluta höjdpunkt i Arsenal då han låg bakom 39 av Arsenals 73 mål i ligan. Minns bara matcherna mot Leeds och Liverpool.
Han är också Arsenals bäste målskytt genom tiderna – bekvämt före Ian Wright i topplistan.
Henry har gett supportrarna många, många fantastiska stunder och det kan ingen katalansk hatklubb någonsin ta ifrån oss.
Men det är långt från några positiva känslor nu när han lämnar klubben. Efter bara ett år bröt han sitt löfte om att stanna i Arsenal för resten av karriären och dessutom gör han det av anledningar som känns mycket tveksamma.
Henry påstår att David Deins förnedrande uttåg från klubben är ett viktigt skäl till att han drar. Det har jag mycket svårt att köpa. Frank McLintock, lagkapten i dubbellaget 1971, säger i en intervju att det känns som ett svepskäl då spelarna sällan har kontakt med styrelsemedlemmar.
Jag håller med den gamle mittfältaren. Det känns som att Henry passade på att använda Deins avsked som huvudorsaken för att det var den enklaste anledningen – egentligen finns det något annat skäl.
Är det möjligtvis en schism med Wenger som är orsaken?
Det är uppenbart att de två landsmännens förhållande har förändrats till det sämre under de senaste åren. Droppen var nog att Wenger petade stjärnan i december, trots att han inte var skadad.
Kanske bestämde sig Henry redan då.
Det finns dock ett liv i Arsenal efter Henry, liksom det fanns ett liv efter Vieira. Den här gången måste den flyktande stjärnan ersättas ordentligt – något som inte skedde efter Paddys övergång till Juve.
Det har talats om Nicolas Anelka. Nog för att han säkert kan göra 10-15 mål under en säsong, men Le Sulk är ingen spelare man bygger ett lag runt. Holländarna Huntelaar och Babel har också nämnts, men kan vi verkligen spela med enbart anfallare som fortfarande åker på ungdomsbiljett på SJ? Det är väl rutinen som har saknats i Arsenal?
Finns det ens någon som kan ersätta Henry?
Jag har inte svaret, men har någon det så är det Wenger. Förtroendet för honom måste finnas kvar – ett tag till i alla fall.
Wenger har en annan tung uppgift framför sig – att utse en ny kapten. Det finns bara tre kandidater: Gilberto, Cesc Fabregas och Kolo Toure. Gilberto är det givna valet efter att ha lett laget bra under våren, men på något sätt känns han för anonym för att leda Arsenal.
Jag skulle förespråka Cesc. Efter försäljningen av Henry är Cesc det givna navet på planen och han är tillräckligt rutinerad vid det här laget för att få ansvaret.
Silly Season blev intressant till slut.
Men det var av fel anledning.
Jag kommer att sakna Thierry Henry.