Foto: Bildbyrån
Hur lång acklimatiseringsperiod behöver Cygan.
Super-Mac spekulerar
Någon gång i slutet av 70-talet var min familj bortbjudna till bekanta för några timmars lördagsumgänge. Då det fanns små barn närvarande (jag bör själv ha varit en 4-5 år någonting) så var starten på festligheterna belagd till seneftermiddagen snarare än kvällen.
Teven stod på och brusade i bakgrunden. Fotbollsmatch. Ett lag var klädda i vackert gula och blå dräkter, "SVERIGE!" utbrast en liten parvel glatt men blev snart rättad av en äldre och mer insatt medmänniska. "Nej, du. Arsenal." Sa denne. Det blev början på en livslång kärlek till ett blågult fotbollslag som egentligen är rödvitt. Kanhända var han också där på planen, Malcolm "Supermac" Macdonald (58 mål på 107 matcher i Arsenal-tröjan 1976-1979). Jag minns faktiskt inte, tro det eller ej. Hur som helst så är det inte därifrån mitt "nick" är hämtat, om det nu var någon som trodde det. Istället kommer det från tidningen Buster och den sanne hjälten Super-Mac Mahony från de yttre Hebriderna, en ögrupp någonstans utanför Skottlands kust. Ni som läste Buster på 80-talet vet vem jag menar, tröjan slutade alltid strax ovanför naveln och nätet sköts sönder var och varannan gång. Måhända finns det ett samband, utöver de uppenbara likheterna, mellan den kraftfulle och genuine Supermac och den hårdskjutande men fiktive Super-Mac, men det är inte jag man att besvara.
***
Den klassiske hårdskjutande centertanken är dock numera ett minne blott. Det närmaste man kommer idag torde väl vara Alan Shearer i Newcastle, vilket för övrigt var den klubb där Malcolm Macdonald gjorde större delen av sina mål (95 st. på 187 ligamatcher).
Här var det faktiskt nära att ni fick en genomgång av målskyttar förr och nu samt spelets utveckling över tid med betoning på utökad träningsdos och höjt tempo. Ni hör själva hur det låter. Som ett seminarium av Laban Arnesson i regi av svenska fotbollsförbundet på hotell Scandic i Jönköping. Boring. Men kaffe och macka i pausen.
***
Nu står äntligen en ny säsong och väntar bakom knuten fylld av glädje och besvikelse. Förhoppningsvis mest av det första. Flera av våra konkurrenter har förstärkt rejält med ett specifikt rekordköp som det kanske mest anmärkningsvärda. Då vi själva också har gjort ett par till synes lovande värvningar är jag trots allt full av förtröstan och ingalunda skrämd av motståndet som väntar i ligan även om en del av våra opponenter, trots att det tar emot, förtjänar en viss respekt. Som alltid inför en ny säsong finns dock en del frågor som ska bli spännande att få se svaret på:
Kommer Silva/Vieira bli det givna och fruktade radarpar på mitten som vi alla hoppas på?
I mina ögon finns det mycket som talar för det. Silva kan mycket väl bli det komplement till PV4 som vi alla efterfrågade förra året. Bättre eller sämre än Van Bommel? Ingen aning men hans spel i VM lovar onekligen gott.
Hur lång acklimatiseringstid behöver Cygan?
Förmodligen lite längre än Silva. I försvarslinjen är samspeltheten ovärderlig. Räkna inte med att han tar en plats i förstaelvan förrän tidigast till senhösten. Med tanke på hur lång tid det tog innan Keowns kontrakt förlängdes så torde Cygan/Campbell vara det mittbackspar som Wenger vill ska låsa igen det där bak när upplösningen av Premier ? och Champions League närmar sig under våren. Men Keown inleder alltså. Betänk dock Keowns egna ord: "I think Pascal will surprise a few people." (källa: tribalfootball.com)
Räcker köpet av Rio Ferdinand för att stabilisera förra årets stappliga försvar i Man United?
Om så är fallet så lär de bli minst sagt svåra att stoppa men märk väl att det finns tveksamheter i de röda djävlarnas bakre regioner. Blanc har knappast blivit snabbare, ingen kan heller påstå att Wes Brown har blivit den världsspelare som man sa för ett par år sedan och Silvestre och lillebror Neville blandar topprestationer med mindre lyckade ingripanden. Dessutom är ju Barthez kvar där bakom. Däremot är jag rädd att John OShea kan komma att utvecklas till en riktig kvalitetsspelare. Lägg därtill att de fortfarande bara har tre anfallare att tillgå, Solskjaer, van Nistelrooy och Forlan. Sir Alex Ferguson verkar inte heller helt säker med tanke på alla grodor som hoppar ur han mun. Eget beröm luktar illa!
Hur kommer Liverpools anfall att agera med Heskey, Owen och den nye Diouf?
Owen behöver ju en murbräcka a la Heskey för att bana väg och för att Pool ska kunna variera med lite långa uppspel. Klarar Diouf av den uppgiften? Han lär ju knappast peta en frisk Michael Owen. Kommer Diouf att acceptera en längre acklimatiseringsperiod på bänken om det skulle behövas? Jag tar ingalunda för givet att han klarar av att gå direkt in i PL och dominera. Heskey har ju i och för sig visat att han också kan spela yttermittfält. Kanske blir det lösningen. Ryktet har nu också nått mig att Pool försökte med ett slags tremannaanfall i Cardiff. Spelarna såg tydligen vilsna ut och engelska journalister höjer ett varningens finger för att det inte ska passa framförallt Owen. I mina ögon så fattas det också en riktigt kreativ spelartyp i denna trio. En blixt, en murbräcka och ett dribblingsego låter inte som den perfekta kombinationen i de här samanhangen. Eller? Jag hade varit mer orolig om de hade haft någon typ Rivaldo/Zidane/Bergkamp som kunde spela lite släpande, spela fram, dribbla och gå på egna avslut. Annars finns det frågetecken just kring Owens skadebenägenhet och det hårda matchprogrammet. Han har ju tidigare visat att det är honom en smula övermäktigt. Tyvärr () för Liverpools del är han inte heller ensam bland nyckelspelarna att vara lite skör. Tänker närmast på Gerrard som knappast har förstärkt sina möjligheter att överleva säsongen efter att ha dragit på sig Vieiras uppmärksamhet redan innan den har börjat på allvar?
Hur långt räcker Man Citys satsning?
Får ju en skaplig förstauppställning med tanke på bland annat nyförvärven Schmeichel och Anelka. Den danske jättekeepern har ju i och för sig visat att han har kommit en bit på väg ner från den nivå han höll i fornstora dagar och Anelka är förvisso en minst sagt hyfsad fotbollsspelare men verkar också ha andra sidor som inte alltid faller så väl ut. Det bör nog räcka till en mittenplacering trots allt ty inte heller resten av truppen ser alltför pjåkig ut. 3-0 i häcken är väl ioch för sig ingen höjdarinledning på säsongen men å andra sidan tror jag att Leeds kommer att vara med och slåss strax under den absoluta toppen i år också.
***
Community Shield (eller charity, jag blir inte klok på vilket) förresten. Alla signaler jag har emmottagit bådar gott. Liverpool mer eller mindre utspelade och Gilberto nätade till slutresultatet 1-0. Bergkamp tycks ha konserverat sitt tredje öga i nacken och första troféen är bärgad. Visserligen inte den vi rankar högst men i alla fall. Det viktigaste är nog trots allt att kanonerna fortfarande mullrar och att spelet är i paritet med fjolårets. Appropå mullrande kanoner så ringer det nog fortfarande i öronen på Birmingham!
***
Gullbrandstorps AIS harvar vidare i botten av division 5 södra, Halland. Torsk senast i torsdags med 3-1 hemma på Gullevi mot Oskarströms IS. Tränaren (mitt ego förbjuder mig att nämna hans namn) slapp åtminstone hoppa in mellan stolparna igen. Samtidigt är han den enda (av fyra!) målvakter som har lyckats hålla nollan. Målskytt för GAIS var Marcus Göransson. Det var åtminstone ett fall framåt (!) från måndagens 0-11? Har inte varit med om något liknande sedan tiden i Vagnhärads pojklag.
***
Saxat från en sajt som i mina favoriter benämns "Saker som inte borde ha sagts":
"Tell the Kraut to get his ass up front. We don't pay a million for a guy to hang around in defence."
-NY Cosmos executive, on Beckenbauer's positioning.
Text: Mark Åslin