Foto: Bildbyrån
Det ska tas farväl av en gammal vän.
Goodbye Highbury
Goodbye Highbury. Goodbye my friend. You have been the one. You have been the one for me.
Häromdagen satt den nyblivne 30-åringen tillika undertecknad på pendeltåget och halvslumrade till tonerna av "Goodbye my lover" med James Blunt.
En smörsångare (James Cunt) som sjunger ballader för kärlekskranka tonårstjejer. Det var då det slog mig. Det är inte alls för dessa tonårstjejer han sjunger, det är för oss Arsenalsupporters - låten är ett farväl till Highbury.
Ett leende infann sig och ögat kändes lite glansigt. Gubben Nilsson börjar bli gammal och känslig - fantasin har alltid funnits där för den som ifrågasätter min koppling mellan låten och Highbury.
Det bästa med musik enligt min mening är att det väcker känslor och minnen.
Fråga vart Jocke Lander är i tankarna när han hör Katarina and the Waves "Walking on sunshine". Får jag gissa så befinner han sig på Wembley och året är 1998 – Arsenal är FA-cupvinnare.
Under året som gått har klubbens medlemmar tagit farväl av THOF och på söndag är det min tur.
Sällan har en resa till London varit så planerad, ett sista farväl. Den sista men ack så viktiga pusselbiten lades dit för någon dryg veckan sedan, matchbiljetten.
Det som inleddes mot Leicester Fosse den 13 september 1913 skall avslutas mot Wigan den 7 maj 2006.
Sista matchen på Arsenal Stadium - slutet på ett 93 år långt förhållande.
Man har vetat om det länge men nu börjar nedräkningen verkligen gå mot sitt slut. Ett kapitel i Arsenals historia skall avslutas och ett nytt skall till hösten påbörjas.
Ibland när man planerar en resa så stannar man inte riktigt upp och analyserar det som komma skall. Man skall åka över och se sista matchen – 38 500 kommer få se sista matchen live.
James Blunt (och min fantasi) fick mig att reflektera över vad jag skulle få vara med om.
Säsongskortsplatser som gått i generationer skall bytas ut mot nya fräscha platser ett stenkast bort.
Omklädningsrummen och den greenliknande gräsmattan skall beträdas en sista gång.
Sångerna från North Bank – Clock End – West Stand – East Stand skall inom kort tystna för gott.
Highbury blir The Library för att senare omvandlas till lägenheter.
Det är första gången denna säsong som det på lördag morgon bär av till London.
"Min" säsong började i Amsterdam och via Madrid, Turin och London skall den avslutas i Paris den 17 maj.
"Min" säsong inleddes med en cupvinst i Holland och tanken är att cirkeln skall slutas med en cupvinst i Frankrike.
Henry sa inför säsongen att man ville avsluta sista säsongen på ett värdigt sett.
En finalvinst i Paris vore definitivt ett värdigt adjö.
Oavsett om man befinner sig på plats eller framför en Tv-skärm på söndag så tror jag att det kommer vara känslosamt för oss Arsenalsupporters. Det är sista gången livefotboll visas på denna underbara skådeplats.
The Home Of Football – Arsenal Stadium – Highbury, tack för allt.
“I am a dreamer but when I wake,
You can't break my spirit - it's my dreams you take.
And as you move on, remember me,
Remember us and all we used to be
I've seen you cry, I've seen you smile.
I've watched you sleeping for a while
I know your fears and you know mine.
We've had our doubts but now we're fine,
And I love you, I swear that's true"