Sanningen

Det är bara att erkänna. Vi är trötta. Trötta på att se konkurrenter värva kända, dyra och etablerade stjärnor. Trötta på att inte vi gör det. Trötta på att se mediokra lag lyckas i Champions League. Trötta på att inte vi gör det. Trötta på att se Chelsea dominera Premier League. Trötta på att inte vi gör det. När vi sedan får höra att det finns gott om pengar, senaste uppgiften är £63 miljoner, blir vi minst sagt konfunderade. Men är det egentligen så konstigt?

Innan jag svarar på det ställer jag först några mer övergripande frågor vilka var och en för oss en aning närmare sanningen. Lite för att koppla ett samlat grepp på helheten liksom. Vilka är de bästa spelarna i världen? Vart spelar de? Och sist men inte minst: Varför då?

Den första frågan är enklast att besvara. Enligt FIFA’s senaste ranking av landslag är Brasilien etta, Holland tvåa och Argentina trea, följt av Tjeckien, Mexico, Frankrike och (!) USA. En väldigt tydlig fingervisning får vi om vi tittar på ettan Brasilien och trean Argentina, två länder som inte bara är kända för sina framgångsrika landslag utan sina kopiösa mängder skickliga fotbollsspelare.
För Argentina är avsaknaden av två tre spelare marginell och Brasilien kan byta ut nästan hela laget utan att det märks. Men, i Premier League spelar tre Argentinare och tre Brassar. Håll med om att det är anmärkningsvärt! Real Madrid har ensamt fler brassar än hela Premier League! Då hör det till saken att förutom Arsenals Gilberto Silva så är det Junior Doriva och Fabio Rochemback i Middlesbrough. Inga stjärnspelare direkt. Argentinarna i Premier League är Hernan Crespo i Chelsea, Gabriel Heinze i United och, hand upp den som vet... Julio Arca i Sunderland. Faktum är att jag bara har lyckats hitta ytterligare sju sydamerikaner i Englands högsta fotbollsserie, sammanlagt 13 stycken. Jämför det med 36 nordbor så förstår ni vart jag vill komma. Världens bästa liga, pyttsan. Det är inte ens nära.

Utan någon som helst ytterligare efterforskning fastslår jag att sydamerikanerna, om de själv får välja, spelare i Spanien eller Italien. De som inte tar sig dit direkt satsar på omvägen runt Portugal, Frankrike eller varför inte Sverige? Jag avstår vidare jämförelser, jag bara konstaterar att det spelar fler brassar i Allsvenskan än i Premier League.

Hur kan då detta komma sig? Pengarna finns ju onekligen. Jag påstår att det framför allt beror på tre saker:

1. Yttre omständigheter så som väder, språk och kultur.
2. Premier League har inte så hög status i världen som vi vill tro.
3. Arbetstillståndet – Möjligheten till EU-Pass.

Första punkten är självklar. Språket har en Argentinare eller Brasilianare gratis i Spanien och till en försumbar investering i form av en näve språklektioner i Italien. Vädret? Ja, inte ens Henke ville sätta sig i London efter åren i Skottland. "Ta mig till ett varmare land" knarrade han till sin agent. Lägg där till att många brittiska managers fortfarande hellre har som idealspelare en som springer runt, runt, runt i 90 minuter med avbrott för en och annan tackling i knähöjd som enda paus.
Arsenals meningslösa framstötar mot Robinho och Baptista var ingenting annat än skickligt agentspel. Det är alldeles uppenbart att ingen av dem ens i sin vildaste fantasi en enda sekund övervägde London som en framtida bostadsort.

Premier Leagues status i omvärlden är något av ett moment 22. Många duktiga spelare väljer bort ligan för att man inte anser att den är tillräckligt bra och det tar väldigt lång tid att utveckla den så länge som många duktiga spelare vänder den ryggen. Att vi i Sverige ser den som fotbollsvärldens nav efter åratal av tipsextra och nappflaskor fyllda med en överdos av "laget framför kollektivet" är inget som man bryr sig särskilt mycket om vid varmare breddgrader. Att Engelska lag allt sedan Heyselstadion, med några få och tillfälliga undantag, har haft förtvivlat svårt att hävda sig i Europa gör naturligtvis sitt till.

Det tredje och sista skälet är kanske det mest intressanta. Hur många utomeuropeiskaspelare har aldrig ens blivit aktuella för en transfer till följd av kravet på landslagsspel för att få arbetstillstånd? Den frågan blir extra påtaglig när man betänker att ett land som Spanien snarast kastar EU-Pass efter sina importerade stjärnor. Inte minst aktuellt blir det här problemet i Arsenals fall. Arsene Wenger, en riktig entreprenör utan minsta intresse för att förvalta givet kapital, är ju inte direkt mannen som värvar färdiga fixstjärnor. Vieira, Henry, Ljungberg, Fabregas, Flamini och Reyes, för att nämna några Wengervärvningar, kunde knappast gödsla med landskamper när de landade i norra London.

Kontentan av kalaset, summan av kardemumman, ja själva slutsatsen av ovanstående, vad är då den?
Jo, antalet spelare i Arsene Wengers transferverklighet är betydligt färre än i det kolossala transferfönster som vi brukar kalla forum. Det stora flertalet är helt enkelt inte intresserade av att spela fotboll i ett land där det regnar 360 dagar om året, man serveras fisk och friterad potatis i gamla tidningar och man riskerar att få knäskålarna bortsparkade av någon rödblek flåbuse. Till på köpet verkar man inte ha skuggan av en chans att vinna den titel som alla världens fotbollsspelare drömmer om.

De spelare som trots allt kan tänka sig att spela i England är idag alldeles uppenbart dessutom slavar under vad man kan kalla Mourinhos motivstege. Glöm allt ni till äventyrs har lärt er om Maslows behovstrappa, i fotbollsvärlden idag gäller följande motivhierarki:

1. Tjäna pengar
2. Vinna titlar
3. Få spela

Jag erkänner direkt att jag har klippt den direkt från forumet (men det gör den inte mindre korrekt) men med denna Mourinhostege i färskt minne blir det enkelt att förstå varför framstående landslagsspelare dreglar som Pavlovska hundar när de erbjuds en plats på eller strax bakom Chelseas avbytarbänk.
Det är således också den enda rimliga förklaringen till att en spelare som Shaun Wright-Phillips, son till Arsenals främste målskytt genom tiderna skriver på för "fel" Londonklubb.

Kommer det då aldrig att göras några "stora" värvningar till Arsenal? Jodå, de kommer nog. Som jag har nämnt ovan är Arsene Wenger ingen förvaltare, han vill ha unika råämnen som han själv kan utveckla. Men att döma av hans sommaraktiviteter så förändras även han. Jag gör bedömningen att Arsenal och därmed även Arsene har kommit till insikten att det inte räcker att köpa 15-åringar. Ska man hänga med så måste det gå snabbare, alltså får man köpa äldre spelare. Det här är dock ganska nytt för Arsene och uppenbarligen har han en del att lära på transfermarknaden anno 2005. Det var inte bara tomt prat om att han skulle värva en målvakt och en forward i somras. Det var verkligen meningen men planerna gick som bekant i stöpet av olika anledningar. Arsenal lär hur som helst inte stillasittande titta på när Chelsea seglar ifrån. Men grundprinciperna kommer man inte att frångå. Alla spelare som inhandlas kommer att vara unga, formbara och köpas till ett rimligt marknadsvärde.

När pojkarna springer ut på Emirates Stadium kommer truppen att innehålla tre till fyra namn som inte finns där idag. En eller två lär komma redan i januari. Det är spelare som skall höja klassen på startelvan trots att ingen av dem kommer att vara 25 år fyllda.

***

Blev det slagsida mot Sydamerika? Smaka på följande namn.

Från Argentina:
Aimar, Zanetti, Crespo, Sorin, Riquelme, Messi, Mascherano, Heinze, Cambiasso, Zabaleta, Ayala, Coloccini, Saviola, Tevez...

Från Brasilien:
Ronaldo, Ronaldinho, Robinho, Cafu, Cizinho, Adriano ,Emerson, Dida, Kaka, Roque Junior, Ze Roberto, Oliveira, Alex, Juninho, Baptista, Roberto Carlos...

Jag har säkert missat många men ställ er själva ärligt och uppriktigt frågan vilka ni skulle kunna tänka er i en "redcurrant" tröja. Blev det någon över?

***

I Premier League spelar 36 afrikaner. Men så har också alla afrikaner över 12 år en diger erfarenhet av landslagsspel. Antalet britter (inklusive Irland) är 307 och européerna är 163 stycken varav fyra tyskar, åtta italienare, 15 spanjorer, 40 fransmän och 13 spelare från världens just nu näst främsta fotbollsnation Holland. I övrigt finns det 11 asiater, 11 nordamerikaner och 19 från "övriga världen" vilket i huvudsak betyder Oceanien.

***

Eftersom ni, högt ärade läsare, "bara" är en hoper insnöade Arsenalfanatiker och det här inte är ett reportage i Offside samt att jag så här långt har skrapat ihop ganska exakt 0 poäng i research på journalisthögskolan så kan man säkert hitta ett och annat faktafel i ovanstående text. Med lite god vilja kan säkert någon gräva upp ytterligare en b-lagsspelare med Argentinsk mamma eller räkna ihop 37 eller varför inte 35 nordbor i Premier League. Däremot hävdar jag med bestämdhet att samtliga ovan framställda slutsatser är vattentäta. Motbevisa mig gärna om ni kan.

***

Det är frapperande många klubbar som kräver att man registrerar sig på hemsidan för att man ens ska kunna se spelartruppen. Dessa klubbar har dessutom misstänkt lika design på sina sajter och heter saker som "Villa World", "Boro World" och Wigan Athletic World". Någonstans i England finns en skicklig websäljare. Kanske heter han John Fashanu.

***

Gullbrandstorp avslutade säsongen som man började den. 1-7 mot Vapnö IF i årets första match blev 9-1 i baken mot Alets IK i den sista. Mangfors gjorde hattrick men ni kan vara lugna, det var Henrik, inte Johan.
GAIS målvakt vill vara anonym...
Gullbrandstorps AIS slutade för övrigt på åttonde plats i division 6 södra, Halland.

***

Har du orkat läsa ända hit så var det här förmodligen min bästa krönika någonsin. Håller du med om det eller har en avvikande uppfattning så vill jag veta det.
Meddela mig på mark.aslin@arsenal.se eller i forumet.

Text: Mark Åslin