Nu känns det långt till nytt guld

Att Premier League säsong 02/03 sannolikt avgörs på onsdag är knappast någon nyhet. Nu väntar jag bara på hur. Och det med vånda. Uppträder Arsenal som man gjorde i FA-cupens semifinal under söndagseftermiddagen så utfärdas härmed förnedringsvarning hemma på Highbury.
Men det är inte oron som gnager hårdast. Det är förvåning. Förvåning över varthän det eleganta passningssäkra och offensiva spelet som Gunners så framgångsrikt underhöll med under hösten tagit vägen. Satt och funderade på just den saken under FA-cupens semifinal.

Det spelas stundtals nonchalant. Bollar skjuts iväg utan någon given adress. Den gamle slitvargen Ray Parlour var bland de bästa i Arsenaldräkt för dagen, ändå så lyckades även han med att konststycket att skicka iväg bollar som inte hade någon mottagare.
Det kändes stundtals som om majoriteten av spelarna satte sig själva före det egna laget. Och då kan det bli problem. Detta i lagsporten fotboll.

Ändå var det just en individuell insats som räddade både finalplats och heder. David Seaman gjorde en av de mer spektakulära fotbollsräddningar jag beskådat när han spelade sin 1 000:e (tusende!) seriematch. Att ligga vertikalt i luften, är väl annars sådant man mest sysslar med i filmer som The Matrix?

Det var nämligen Seamans otroliga stunttrick och fingertoppar som säkrade en match som borde ha avgjorts betydligt tidigare av hans tio lagkamrater ute på planen.
Jag begär inte att Gunners ska gå ut och spela propagandafotboll. Men när det är semifinal i en av fotbollsvärldens mest anrika cuper, motståndet kommer från en underliggande division och resultatet skrivs till 1-0 efter viss möda ...

Ja, då funderar jag kring hur onsdagens möte mot ett Manchester United som inte förlorat en ligamatch på denna sida årsskiftet kommer att gestalta sig. Det enda jag vet med säkerhet är att jag lär ha få mig svaret serverat.

* * *

Det ryktas, återigen, om Ljungberg som bytesvara. Det tror jag inte på. Vad jag däremot inte vet vad jag ska tro på, eller tycka om, är Michel Platinis idéer om att lägga ned Champions League. Platini som står i startgroparna att ta över ordförandeposten i det Europeiska fotbollsförbundet vill banta de europeiska cuperna. Bort med Champions League och bort med UEFA-cupen. Istället vill Platini införa en enda gemensam europeisk cup. Vid första anblicken synes det som en smaklig anrättning, och en vitaliserande idé. Detta förutsatt att inte regelverken som ska styra denna jättecup byråkratiserar fotbollen ytterligare.

* * *

Än så länge spelas dock Champions League. I tisdags började som bekant allvaret i cupen. Att Arsenal inte är ett av det åtta lagen som får vara med att göra upp kändes ungefär lika uppmuntrade som när jag denna vecka tvingades plocka fram snöskyffeln igen. Eller lika roligt som att läsa en krönika av Mats Olsson.

* * *

Bläddrade i ett gammalt nummer av Offside. Läste om Petter Karlssons artikel "Gåtan Arsenal" från våren 2001. Det är tänkvärd läsning. Vill man vara elak kan man med facit i hand säga att Karlsson fick "svar på tal" med säsongen Arsenal sedan kom att genomföra. Dubbla mästare. Av någon anledning känns dock artikeln än mer aktuell nu.
Två år senare, våren 2003. Det är nämligen något som inte riktigt stämmer i Arsenal just nu. Och kanske blir just det en anledning att få äta upp rubriken ovan. Som Karlsson skrev: "Det måste vara något fel på Arsenal - annars fungerar laget inte".

PETER WEYDE