Krönika: Är det en godkänd säsong?

Hade du frågat innan första matchen för säsongen mot Manchester City hade jag utan tvekan svarat en Champions League-plats. Men idag sitter jag och kliar mig i huvudet och försöker förstå mig på Unai Emerys första säsong i Arsenal.

För några år sedan när jag gick på en tränarutbildning för knattar, inledde kursledaren med att ställa en fråga till deltagarna. Frågan löd: Hur tror ni att de två första träningarna för knattar som aldrig spelat i ett lag kommer att se ut? Enkelt tänkte jag och räckte upp handen. Grundläggande saker som slå passningar, ta emot passningar, inkast och lära sig att springa med bollen.
Kursledaren skakade på huvudet och konstaterade att det hade stämt om det var för 15 år sedan. Men dagens sexåringar måste först lära sig att springa. Barnen idag är alltså inte alls lika aktiva som för bara tio år sedan utan istället för att vara ute och leka kull så sitter de hellre hemma med sina paddor.

Med tanke på att vi fortfarande har en chans att ta en Champions League-plats finns det många som tycker att det är för tidigt att avgöra om det har varit en lyckad säsong. Men låt oss leka med tanken att vi faktiskt gör det, hur kommer nästa säsong att se ut?
Med två matcher kvar att spela är det fortfarande många frågor som kvarstår.

Att Unai Emery är rutinerad, taktisk och har en enorm fotbollshjärna är vi alla ganska överens om. Det har dock varit otroligt svårt att förstå hans laguttagningar, uppställningar och hur han vill spela. Ena matchen spelar vi med en fembackslinje, för att i mitten av matchen byta till en fyrbackslinje för att sedan avsluta med en fembackslinje igen. Arsenal har sällan startat med samma elva två matcher i rad vilket har gjort att vi har saknat kontinuitet i laget och Emery har gjort 27 byten i halvtid. Laget känns identitetslöst och jag har saknat tydligt ledarskap i laget. Inför matchen mot Leicester hade vi mindre smickrande statistik där Arsenal låg på en första plats när det kom till “errors leading to goal” hela 13 stycken hittills. En ännu mindre smickrande statistik är: antal skott på mål (187) v mot oss (241) på bortaplan.

Jag sitter inte här och skyller våra svaga insatser bara på Emery, utan jag är medveten om alla våra skador, spelare som inte borde platsa i truppen samt att det faktiskt är spelarna som spelar matchen. När Unai Emery kom till klubben kändes det helt rätt för mig. Vi behövde en tränare som med begränsade medel kunde ta klubben till en helt ny nivå och kanske till och med vinna titlar som han gjorde med Sevilla. Jag tror att en tränare som Pep Guardiola hade varit lite overkill eftersom han behöver tillgångar för att kunna spela och genomföra sina spelideér på plan. Med det sagt så tror jag fortfarande att Unai Emery är rätta mannen för Arsenal, och han har ju tagit oss till en position där vi fortfarande slåss om en fjärdeplats samt till en semifinalplats i Europa League.

Det känns som om att de 22 obesegrade matcherna blev mer en belastning för oss, eftersom Unai verkar ha överskattat vår smala trupp. Utan att nämna några namn i laget så har vi spelare som är alldeles för dåliga för att få spela i Arsenal. Många spelare verkar inte heller förstå Emerys sätt att vilja spela fotboll och de ser allt mer förvirrade ute på plan. I ärlighetens namn så har spanjoren tagit över ett Arsenal som är i mycket sämre skick än många tror, framförallt om man väger in löner, kontrakt och ålder.

Men kanske, bara kanske, borde vi ha lärt oss att “springa först” innan vi hade börjat med alla taktiska förändringar som konstant sker i alla våra matcher. Med tanke på kvalitén som finns i truppen idag så har Emery hoppat över steg 1 och 2. Jag hade velat se honom bygga upp en grund som Arsenal kan stå på nästa säsong. Hade mycket hellre sett en klar och tydlig spelidé som våra spelare kunde luta sig mot och bygga utifrån det. Hade hellre sett ett stabilt försvarsspel och ett lag som hade lärt sig att försvara som ett lag. Nu känns Arsenal mer som ett lag som försöker släcka bränder i varje match istället för att bygga på långsiktighet. Det är i slutändan Emerys ansvar att spela och hantera sina taktiska spelideér  med materialet han har idag. “Det finns inga genvägar till framgång” sa min far till mig en gång påväg hem från en tennismatch. Ibland måste man ta två steg bakåt för att kunna ta ett steg framåt, och lika klyschigt som det låter lika sant är det!

Hade vi fått den grunden i vårt spel och slutat sämre än en fjärdeplats hade jag varit nöjd med säsongen för då hade vi kunnat bygga vidare nästa säsong. Som det ser ut idag tycker jag att vi fortfarande står på ruta ett.
Vad är en lyckad säsong för dig?