Krönika: Tack, Nacho

Vissa spelare förtjänar mer uppmärksamhet än de får och vissa får mer uppmärksamhet än de förtjänar. Nacho Monreal tillhör den första kategorin. När Kieran Gibbs lämnade 2017 var jag rätt knäckt, han hade varit min favoritspelare under många år och jag skrev då i en krönika här på arsenal.se att jag hade på känn att min nästa favoritspelare även han skulle vara en vänsterback. Så blev det också. Och nu lämnar denna favoritspelare oss för spel i Real Sociedad, att jag är knäckt är bara förnamnet. Det är väldigt länge sen jag var så här känslosam över att en spelare lämnar Arsenal.

Jag vet inte varför vi har sålt Monreal just nu, jag håller inte alls med om beslutet och är ganska så besviken på klubben. Jag kan inte se att vår trupp är bättre utan Monreal än med honom. Vi har en skadebenägen vänsterback som inte kommer vara spelklar på ett tag till och en - ja, vad är Kolasinac? Nacho kan även spela mittback och gör det överlag minst lika bra som några av de mittbackar vi har i truppen just nu. Vilken truppspelare han hade varit om han hade varit kvar ... Och imorgon möter vi alltså Tottenham. Någon som vill gissa vilken kant de kommer anfalla på nu? Jag hoppas bara att det här var Monreals vilja, att det var han som ville återvända till Spanien, då kan jag i alla fall hantera det och ha förståelse för beslutet. Vilket proffs han har varit under början av den här säsongen, samtidigt som han har vetat om att han ska lämna. Det är inte så givet som man kanske kan tror, det vet vi Arsenalfans allt för väl

Om ni tänker efter, hur många Arsenalspelare har varit viktigare än Monreal under de drygt sex år som han var hos oss, eller för den delen bättre, som har presterat på så pass hög nivå under så lång tid? Det finns kanske några som man kan argumentera för, men det är inte många. Självklart har även Monreal haft sina dalar, han är ju bara människa, men få spelare har lyckats leverera bra prestationer efter bra prestationer efter bra prestationer så ofta och under en så lång tidsperiod som han har. För det ska vi vara evigt tacksamma. Att han, under en period då vi inte kunnat försvara, ändå som oftast gjorde godkända insatser, säger en hel del om vilken spelare han är.

Jag tror de flesta av oss har uppskattat Monreal under den här tiden men det är sällan han har fått de hyllningar han förtjänar, eller för den delen utmärkelser han har förtjänat. Jag vet att jag många gånger tänkt att han har varit den bästa spelaren i en match men har han någonsin fått “Man of the match”? Det är en fråga som någon av er gärna får svara på för jag kan inte komma på att han har det, samtidigt känns det som att det måste han väl ha fått? Oavsett så borde han ha fått det betydligt fler gånger. Det finns säsonger då han har varit en av våra bästa spelare sett över hela säsongen, kanske till och med vår bästa spelare, men han har aldrig riktigt varit aktuell för den utmärkelsen heller. Det beror såklart på att vi som supportrar gillar mål mer än bra försvarsinsatser och uppmärksammar offensiva spelare mer än defensiva men när man har haft en spelare som Monreal, som presterat på en så pass hög nivå under så lång tid, då önskar jag verkligen att vi hade visat honom vår uppskattning medan han fortfarande spelade för oss. Nu är det för sent.

Som tur är för oss verkar Monreal inte bry sig så värst mycket om beröm och utmärkelser och det verkar inte heller påverka honom nämnvärt. Han har ändå fortsatt att leverera, alltid gett sitt allt och varit något av den lilla trygghet vi haft under de senaste säsongerna. Och nu kommer vi inte få se honom spela i en Arsenaltröja igen. Jag blir genuint ledsen när jag tänker på det. Om jag hade kunnat hade jag ringt upp honom och berättat hur mycket han betytt för Arsenal under de här åren, hur vi har så mycket att tacka honom för och be om ursäkt för att vi aldrig uttryckte det tillräckligt mycket medan han var en Arsenalspelare. Tacka honom för det där målet mot City i semifinalen i FA-cupen 2017, för alla de gånger han rensat bollen på mållinjen, tacklat i precis rätt läge och kompenserat för sina lagkamraters defensiva svagheter. För att inte tala om målet borta mot United våren 2015, även de i FA-cupen. Tacka honom för att han haft en sådan viktig och avgörande roll i att vi fick uppleva känslan av att vinna titlar igen. Som han förtjänar att höra det - av oss alla. Jag hoppas att han redan vet allt det här.