Some Ins and Some Outs del 2

Efter att D&M, gjort det Arsenal tenderar att göra, dvs. bränt en herrans massa krut på målvakter som inte ens spelar, tar vi oss idag vidare framåt i banan. Vi håller kvar frågeställningen vilken ungefärligen lyder; ”Hur f-nken skall klubben agera i förhållande till vissa spelares snart utgående kontrakt”. D&M gav ju i föregående inlägg domar: Sälj, förläng och vill behålla, men tvingas sälja när herrar Almunia, Mannone och Fabianski avhandlades. Nedan kommer du få se vad åsiktsmaskin och tillika bloggskribenten anser om Rosicky och Arsjavins framtid i föreningen.

Tomas Rosicky: När det gäller Tomas Rosicky så känner jag ibland att det nästan är svårt att förhålla sig saklig till honom. Om man tenderar att pendla mellan lycksalighet och att riva sitt hår när vänsterbreddare Santos visar upp det moderna ytterbackspelet, så är det inte långt ifrån de känslor Rosicky kan väcka. Inte på planen, för där är han ofta klokheten själv, utan när man i stället ser till hans tid i Arsenal i stort.

Han kom till oss som en spelare, på gränsen till den yppersta världseliten. Han skrev på för oss just före VM –06, där vi såg honom skjuta ett av VM-historiens grymmaste skott när han, från 35 meters håll sänkte USA. Man satt i TV-soffan och bara slickade sig om munnen. Vi prisade Wengers fingertoppskänsla att signa denna diamant just innan det internationella genombrottet, men stod förblindade inför det skade-CV han redan då bar med sig.

 

Kraft rakt igenom.

Han tog över Bobbys gamla tröja med nummer 7, och bildade tillsammans med vitryssen Hleb någon form av mittfältsytterpar vilka båda var oerhört centrala i sitt spel. Rosicky blev snart älskad av fansen. För sitt underbara skott, för sin förmåga att finna djupledslöpningar och för sin ljuvliga högeryttersida, med vilka han frälste oss anhängare under sina första arton månader i klubben.

Sedan började helvetet. Det började som en hamstingskada med ständigt framflyttade återkomstdatum, men blev snart en tragikomisk jakt på den egentliga skadeorsaken. Ständiga undersökningar följdes av ständigt nya diagnoser och ständigt nya operationer följdes av ständigt ytterligare rehabperioder. När Rosicky kom på tal så lades fantasternas pannor ständigt i djupa veck och nästan alla hade givit upp hoppet om att återigen få se honom på plan. Men efter ett och ett halvt år, då nästan exakt 50 % av tiden i klubben, kom han sent våren –09 äntligen tillbaka.

Visst kunde vi se att han inte riktigt var densamme och visst förstår vi än i dag att han aldrig kommer att bli det han ett tag var på väg att bli. Han har haft tendensen att göra oerhört lovande försäsongsmatcher för att sedan falla in i anonymitet när han väl fått spela tävlingsmatcher. Fast när vi gick som tyngst i början av årets säsong, så var faktiskt Rosicky en av de bättre. En av de som, i varje fall marginellt, kunde fylla vissa fragment av den lucka som Fabregas lämnat efter sig.

Och det är även där, på det centrala mittfältet som Rosicky nu hör hemma. Kanske inte som given startspelare, men som lojal truppspelare. Och som truppspelare anser jag honom vara oerhört kompetent. Han har en hög lägstanivå och man är sällan orolig när man ser hans namn i uppställningen. Stämmer inte de offensiva löpningarna och finner smörpassen inte riktigt rätt, så vet man att vi i varje fall kommer att få njuta av hans underbara glidtacklingar.

D&M säger: Förnya och förläng. Vi står inte och faller med Rosicky, men när vi svajar har han, faktiskt, en stabiliserande effekt. Han skulle säkert göra sig oerhört bra i både tyska, franska och kanske även spanska ligan, men det är  här, hos Arsenal, han hör hemma.

 

In bed with Andrej.

Andrej Arsjavin: När Arsjavin, efter månader av spekulationer, under januarifönstret –09´s absolut sista skälvande sekunder skrev på för klubben, var inte bara London lagt under snö. Ett tungt täcke av stundande halkrisk ur nästa säsongs Champions League låg också över klubben. Aston Villa var, under Martin O’Neill´s pedagogiska hand och grabbade om fjärdeplatsen i ligan. Vi fick hålla tillgodo med att få se Eboué spela ytter helt utan spel i sista tredjedelen och bli inbytt, utbytt och utbuad i en och samma match. Det var liksom inte så kul just då, det såg inte riktigt så bra ut för oss och det var faktiskt ganska tungt under den hösten.

Arsjavin hade genom ett sitt deltagande i Euro 2008, där han bland annat hann sänka Sverige, blivit grej of the day och rykten om katalanskt guldregn blandades med monetärt gazpromska muskler och nyrysk ickeretorik. När hans övergång till slut, där i snökaoset, tillkännagavs så kändes det som om vi fortfarande var det där storlaget som kunde locka de där stora namnen till oss. Och tja… kanske var det så med köpet av Arsjavin, kanske var det inte så. Kanske var vi attraktiva nog att signa en attraktiv världsstjärna, kanske var Arsjavin inte riktigt så attraktiv som både vi och Zenits klubbledning, ville ge sken av?

När Arsjavin väl fick göra debut för oss så var han nästan magisk. Helt utan omställningstid kastade han sin in i hetluften och sprang lungorna tunga på högerbackar riket runt. Fyra mål på Anfield Road där foolsen bara räddades av att vi hade Denilson på mittfältet och Silvestre i backlinjen. Killen var stekhet, vi sjöng hans lov genom att fullt logiskt häda gready bastard och Arsjavin värmde oss med ett potentiellt lysande andra-, tredje- och fjärdeår i ligan.

Nu är han på detta fjärde (egentligen 3.5:e) år i klubben och det har väl inte riktigt blivit vad det första halvåret lovade. Under hans andra år i klubben fick han ständigt spela småskadad och även agera central anfallare då RvP och Bendtner var skadade och Eduardo aldrig riktigt kom tillbaka. Under hans tredje år fick han ständigt skit för att han, enligt vissa, inte tog det defensiva ansvaret och mest såg lat ut. Trotts denna eventuella lättja stod han för flest målgivande passningar i klubben säsongen 10-11.

I nuläget spelar han paradoxalt nog någon sorts andrafiol bakom Gervinho och TW14. Han får ytterst sällan starta matcherna och får han det så blir han per automatik avtagen banan efter 60:e matchminuten. Gnället ljuder fortfarande över webb-nejderna och ropen om att han skall säljas ljuder som flyglarm klockan tre första måndagen varje månad.

D&M säger: För bövulen! Behåll killen och ge honom speltid. Vi håller på att offra en av truppens mest kreativa personer för att ständigt ge TW14 chansen. Arsjavin har under sina år i klubben endast fått spela en handfull matcher på sin egentliga plats, den centrala bakom anfallstrion, och det har skett efter sent komna skadevakanser på andra spelare som Wenger ansett stå före Arsjavin i kön. Killen skall ha ett nytt kontrakt och killen skall spelas där han behövs och gör som mest nytta. Han bör, om Wenger sköter honom väl, ha i varje fall tre goda år framför sig. Och om vi släpper Arsjavin, vad gör vi då när RvP´s och TW14´s skador kommer?

Då var vi vid dessa två Some Ins and Some Outs vägars respektive ändor (nej, D&M, så säger man inte). Dessa kommer att följas av i varje fall en nr 3 och en nr 4, mer om och av dessa senare. Keep it country!

 

Bilder från Flickr.com. Rosicky av "aminda"

och den lilla pojkscouten av "Blog Gallery"