Storseger mot Blackburn

Att skriva matchreferat efter bittra förluster är bland det svåraste som finns. Jag vill hitta svar och analysera vad som har har hänt utan att låta vare sig för positiv eller negativ. Det är svårt att veta var man ska börja, ska jag lyfta fram det lilla positiva som fanns eller ska jag gå rakt på hur målen gick till? I dag sitter jag med liknande problem, men av mycket mer angenäma skäl - vi formligen krossade Blackburn på alla sätt och vis i den kanske bästa match vi har gjort på mycket, mycket länge. Var ska jag börja? Med alla de vackra målen eller med det faktum att vi inte slutade spela efter att ha tagit ledningen? Eller kanske med det underbara i att Thierry Henry fick avsluta målskyttet och därmed göra Arsenals sextionde (!) mål bakom Paul Robinson - ingen annan målvakt är i närheten av att ha släppt in så många mål mot ett och samma lag så länge den högsta ligan har hetat Premier League.

Jag antar att jag helt enkelt får börja från början. Matchen hade knappt hunnit börja innan vi hade tagit ledningen, och även om det var Robin van Persie som gjorde målet så ska nästan hela äran gå till Francis Coquelin och Theo Walcott som gjorde hela förarbetet. Det började med att Theo försökte slå ett inlägg mot van Persie, men bollen slogs tillbaka ut mot kanten där Coquelin tog ner bollen och med nästa touch petade den ner mot kortlinjen dit Theo sprang medan en vilsen Martin Olsson i Blackburn försökte fatta vad som hände och innan han hade gjort det hade Theo slagit en perfekt boll mellan Blackburn-målvakten Paul Robinson och Robin van Persie hade öppet mål och kunde rulla in 1-0 innan ens två minuter var spelade.

En närmast perfekt start, och hemmadominansen fortsatte. Det var spel på en planhalva, vi vann mer eller mindre varenda närkamp och det kändes som en tidsfråga innan 2-0 skulle falla. Det var nära flera gånger om, tex när Rosicky drog på ett distansskott som smet precis utanför RObinsons högra stolpe eller när Laurent Koscielny var centimetrar ifrån att kunna styra in en nick från Per Mertesacker efter en hörna.

Men mitt i allt detta stack Blackburn upp i en av mycket sällsynta attacker och fick en frispark. Den tog Morten Gamst Pedersen hand om, och som vanligt när det gäller frisparkar mot oss får motståndaren på en drömträff som han antagligen aldrig kommer att upprepa - bollen susade in i Wojiech Szczesnys högra kryss och det var 1-1 efter 32 minuter.

Till skillnad från många andra gånger den här säsongen så blev det dock ingen korthuseffekt den här gången. Arsenal snarare ökade tempot och bara sex minuter senare återtog vi ledningen med ett mål som var så vackert att det skulle kunna ställas ut på ett konstmuseum. Ja, ok då, jag kanske överdrev en aning nu men snyggt var det definitivt - efter att ha spelat upp bollen från backlinje till mittfält så hamnade bollen hos Alex Song som slog en genomskärare till en djupledslöpande Theo Walcott som återigen fann sig i nästan exakt samma position som vid 1-0 och även denna gång hittade han fram till en viss holländare som kunde styra in 2-1 i lika öppet mål som vid 1-0.

Inte heller den här gången gick de rödvita i fällan att dra ner på tempot. Bara två minuter senare slog Robin van Persie en alldeles briljant genomskärare till Alex Oxlade-Chamberlain som fann sig fri med målvakten, och en  mycket kontrollerad petning i sidled och en rullning av boll in i öppet mål senare var det 3-1 och Chamberlain hade gjort sitt första ligamål.

Avgjort? Ja, antagligen - och inte blev det bättre för bortalaget när Gaël Givet i den 43:e minuten drog på sig rött kort för en tvåfotstackling mot Robin van Persie som tack och lov hann se tackligen komma och hann parera, annars hade det mycket väl kunnat resultera i en sexmånadersskada. Jag uppfattade det dock inte som något särskilt illvilligt från Givet utan det var bara en riktigt usel tackling och han såg ut att acceptera det röda kortet utan större protester.

Skulle Arsenal nu slå sig till ro och bara bevaka ledningen? Svaret blev ett rungande nej. Thomas Vermaelen hann med att pricka stolpen efter en hörna innan det hade hunnit bli paus och efter halvtidsdrickat så öppnades dammluckorna än en gång när Arsenal på elva minuter gick ifrån till 6-1. Det började med Arteta som i den 51:a minuten fångade upp en halvdåligt rensning efter en hörna och bombade in 4-1 via en Blackburn-spelare, ett mål som antagligen kommer att granskas av den så kallade "dubious goals panel" som avgör om mål ska räknas som självmål eller ska krediteras den som avlossade skottet för det är lite osäkert om bollen hade gått in om den inte hade touchat en försvarare på vägen in. Men mål blev det, och Mikel Arteta har därmet gjort något hyfsat unikt, han har nämligen gjort tre mål mot samma lag i tre olika ligamatcher under en och samma säsong! Han gjorde ju mål på Ewood Park för Everton innan han skrev på för oss, och nätade alltså för oss i våra båda möten med Blackburn.

Tre minuter senare var det dags för Oxlade-Chamberlain att dubbla sin Premier League-målskörd. Theo Walcott dribblade sig fram längs högerkanten och stackars Martin Olsson visste snart inte vare sig vad som var höger eller vänster eller upp eller ner och Theo släppte bollen till Chamberlain som nästan retfullt enkelt drog bollen lite till höger och utan att fundera så mycket mer på det rullade in den till 5-1.

Åtta minuter senare var det dags för Robin van Persie igen. Fint förarbete från Francis Coquelin (där har vi en riktig talang, den killen kan bli en ruskigt nyttig utlility player om han fortsätter att utvecklas som han har gjort den här säsongen) avslutades med en hård passning snett inåt/bakåt där herr van Persie befann sig och med högerfoten kunde slå in 6-1 utan större besvär och Robin hade därmed svarat för säsongens andra hattrick (det första var borta mot Chelsea i 5-3-vinsten på Stamford Bridge) och matchen var förstås sedan länge avgjord.

Resterande halvtimme spelades sedan mer eller mindre av, Arsenal kontrollerade allt mot ett totalt uppgivet Blackburn som vad jag kan minnas endast tvingade Szczesny till ett enda riktigt ingripande i den andra halvleken, och detta på ett inte särskilt hårt skott från ganska långt håll.

Men det var inte färdigt med målgörandet. Thierry Henry, som hade hoppat in i den 67:e minuten, jobbade i den 92:a minuten till sig bollen på mittplanen och stack tillsammans med van Persie iväg mot mål, Henry släppte bollen till Robin som sedan släppte den tillbaka till Henry som via Scott Dann (tror jag det var) slog in bollen till 7-1. Detta innebar inte bara att vi gjorde sju ligamål för första gången sedan vi slog Middlesbrough med 7-0 hemma på Highbury i januari 2006, det var därmed också den största ligavinsten sedan vi flyttade till Emirates Stadium.

Och det innebar också att Henry ökade på sin totala målskörd i Arsenal till 228 mål, det var alltså också som tidigare nämnts det sextionde målet som Arsenal gjorde mot Paul Robinson. Det lyfter också Arsenal till att i nuläget bara vara två poäng efter Chelsea som möter Manchester United hemma på söndagen, och en poäng före Liverpool (Tottenham hemma på måndag) och Newcastle (Aston Villa hemma, söndag) så vi grep åtminstone det sista halmstrået. Nu återstår bara att se om vi kan få tag på fler halmstrån så att det blir ett hållbart rep av det hela så att vi kan hissa upp oss till en CL-plats.

Men hur det nu än är med den saken så tänker i alla fall jag nu luta mig tillbaka och njuta lite av den här segern. Det må vara en tung säsong, men några höjdpunkter har trots allt funnits och den här matchen är tveklöst en av dem.

MATCHFAKTA

Arsenal-Blackburn Rovers 7-1 (3-1)
Målen: 1-0 (2) van Persie, 1-1 (32) Gamst Pedersen, 2-1 (38) van Persie, 3-1 (40) Chamberlain, 4-1 (51) Arteta, 5-1 (54) Chamberlain, 6-1 (62) van Persie, 7-1 (90) Henry
Varningar Arsenal: Laurent Koscielny, Thomas Vermaelen Blackburn Rovers: Martin Olsson, Steven Nzonzi, Anthony Modeste
Utvisningar Arsenal: - Blackburn Rovers: Gael Givet
Domare: Andre Marriner
Publik: 59 643

ARSENAL

Szczesny
Coquelin, Mertesacker, Koscielny (67), Vermaelen
Song (72), Arteta, Rosicky
Walcott, Oxlade-Chamberlain (67), van Persie (c)
Avbytare
Fabianski, Sagna (67), Benayoun (72), Ramsey, Arsjavin, Park, Henry (67)

BLACKBURN ROVERS

Robinson
Lowe (35), Givet, Dann, Olsson
Hoilett, Nzonzi, Petrovic, Dunn (45), Gamst Pedersen
Modeste
Avbytare
Bunn, Orr (35), Hanley (45), Rochina, Vukcevic, Goodwillie, Formica