Viss oro men ingen panik

Har man vunnit ett bortamöte i Europaspelet så ska det inte gå att sabba det hemma. Det är utgångspunkten, tyvärr gäller andra regler när Arsenal spelar. Redan efter någon minut såg jag det jag sett lite för ofta den senaste tiden - att vi börjar matcher på ett oengagerat sätt. Utgångsläget som vi hade gjorde att vi rätt snabbt hade kunnat stuka Olympiakos självförtroende, egentligen bara genom att visa att vi inte tagit ut något i förväg. Hundra procent från sekund ett och chansen är stor att det hela hade varit över i halvlek. Typ. Det här är för mig en oro under Arteta, vår tendens att inte kunna inleda matcher på ett bra sätt. I ligamatcher känns det kanske inte lika avgörande som det gjorde igår, men oavsett vilket ger vi oss själva en uppförsbacke utöver alla andra utmaningar vi redan har att hantera.

Den andra saken som oroar mig är byten, eller kanske mer coachandet, i lägen då det krävs att något förändras i vårt spel. När Olympiakos tar ledningen finns det bara en väg för oss att ta oss vidare - vi måste göra mål. Känner man dessutom sitt Arsenal vet man att risken är väldigt stor att vi dessutom kommer släppa in fler mål, vilket, i och med den idiotiska bortamålsregeln, innebär att vi nog måste göra mer än ett mål. Att då först byta in Torreira med en kvart kvar av ordinarie tid och sen Willock med knappt tio minuter kvar förstår jag inte. Det signalerar inte direkt att vi måste göra göra mål. Martinelli borde ha kommit in tidigare. Resultatet hade kanske blivit detsamma men då skulle i alla fall jag känna att vi har alla våra offensiva spelare på plan - nu får det bära eller brista. Igår fick jag känslan av att Arteta bara satsade på att det inte skulle brista. Den känslan har jag haft tidigare. Gårdagen var inte första gången jag inte förstått vad han är ute efter med sina byten och inte heller första gången jag tyckt det tagit för lång tid innan han agerat.

Fasta situationer. Arsenals kryptonit sedan 1754.

Det är otroligt tungt nu. Champions League är borta, risken är stor det inte blir något spel alls i Europa nästa säsong. Det sistnämnda är kanske inte så jättedåligt egentligen, men det kommer däremot att kosta klubben. Inget Champions League innebär med största sannolikhet att Aubameyang inte stannar. Det är egentligen bara hans vara eller icke vara som oroar mig. Och Sakas, men det tror jag inte är lika beroende av Champions League, möjligen spel i Europa League, tror dock inte heller det. Tänk er det här laget utan en målgörare som vi vet alltid gör minst 20+ mål…

Detta eviga snack om karaktär och lagsammanhållning, det är nu det ska visas. Vilken karaktär finns det egentligen i det här laget? Det är hur ett lag hanterar ett sånt brutalt sätt att förlora en match på som visar om de har vad som krävs. Är allt bara snack eller finns det genuint något i den här truppen som är värt att nämna. Det kommer vi nog veta redan inom en dryg vecka.

Avslutningsvis en påminnelse om att Arteta varit i Arsenal i drygt två månader - bara två månader. Kom ihåg det, och kom ihåg vad det var han tog över. Våren är till för att ta reda på vilka förändringar som krävs inför nästa säsong. Inget mer. Skulle vi lyckas med något oväntat så är det en bonus. Även om det finns några saker som oroar mig är det långt kvar till paniken. Vi har en chans kvar till en titel. Nya tag på måndag.

Trevlig helg. Vad det nu innebär efter en sån här förlust.