Ur arkivet: Konsten att komma igen

Serielunk. Då hittar Arsenal guldformen. Eller ska vi kanske säga att Henry hittar den?

Det tog trettio minuter och sedan var förlusterna mot Man United och Chelsea glömda, och Arsenal kunde till slut inkassera en bekväm trepoängare. Men segern ska främst tillskrivas den halvskadade Thierry Henry som efter två mindre bra matcher var sig själv igen.

Arsenal kom till spel med en ganska väntat startelva. Henry testades på fredagsmorgonen och gav klartecken till spel, medan Reyes och Edu som spelade i tisdags fick sätta sig på bänken till förmån för Bergkamp och Gilberto. Liverpool ställde upp med samma elva som startade i lagets 4-0-seger mot Blackburn förra veckan.

Arsenal såg inte särskilt bra ut i inledningen, rörelsen var dålig och passningsspelet för långsamt. Liverpool såg hetare ut och skapade snabbt ett par halvchanser och hörnor. På lagets andra hörna tappade Arsenal först markeringen på Gerrard som stod långt till vänster i straffområdet och sedan på Hyypiä som befann sig inne i boxen. Kewell slog hörnan till Gerrard som nickade fram den till Hyypiä och finnen kunde enkelt skarva in bollen.

Arsenal skapade ingenting under den första kvarten, men så kom spelarna igång. Ljungberg fick på ett hyfsat skott som Dudek räddade till hörna och även Henry rann igenom två gånger, men blev avvinkad för offside.

När det nästan hade gått en halvtimme fick Michael Owen ett drömläge att göra 2-0 då han fick en fin stickare in i straffområdet. Campbell störde honom dock och Liverpoolstjärnan sköt över.

I anfallet efter Owens chans kvitterade Arsenal. Pires såg att Henry löpte in i straffområdet och han skickade iväg en fin boll från halva plan. Henry tog nätt ned bollen och placerade in den mellan Dudeks ben.

Målet tände Arsenal som nu kom igång på allvar och under ett par minuter spelade The Gunners strålande fotboll.

Vi såg ut att ha tagit över matchen då Liverpool ganska oväntat återtog ledningen. Gerrard hittade Owen i straffområdet, och den här gången lyckades engelsmannen få bollen förbi Lehmann. Då kändes det mesta ganska tungt.

Arsenal såg väldigt taggat ut när spelet kom igång i andra halvlek och Henry fick en chans nästan direkt. Efter att bollen studsat mellan Hyypiä och Lauren fick fransmannen bollen och höll på att sätta den ur minimal vinkel.

Det skulle dock inte ta lång tid innan kvittering kom. Henry hittade Ljungberg utanför straffområdet och Freddie skarvade bollen till Pires som löpte mot mål och Robbie sprang i stort sett in bollen i mål. Känslan i det ögonblicket var mer lättnad än glädje.

Någon minut efter kvitteringen gjorde Henry nära nog en repris på sitt drömmål mot Sp*rs förra säsongen. Han fick bollen några meter in på Liverpools planhalva och tog fart, han gick i tur och ordning förbi Hamann, Biscan och Carragher och avancerade mot Dudek i straffområdet och lade sedan in bollen. Känslan i det ögonblicket var mer hysterisk glädje än lättnad.

Efter det kontrollerade Arsenal matchen, för Liverpool förmådde inte att komma tillbaka riktigt. Vieira styrde sina lagkamrater med enorm pondus och det är just så man vill se vår kapten.

Men visst var det fortfarande nervöst, även om nervknutarna släppte en aning då Henry fullbordade sitt hattrick efter att ha fått en passning i djupled från Bergkamp. Henrys avslut gick rakt på Dudek men Arsenals skyttekung hade tur och fick returen på armbågen (tror jag) och bollen gick in i mål.

Efter det var det bara att defilera hem trepoängaren och sätta ny press på Chelsea som måste vinna alla sina matcher för att kunna utmana Arsenal om guldet.

Thierry Henry var matchens lirare. Kan man påstå något annat? Men även Ljungberg var bra liksom backlinjen. Pires, Gilberto och Bergkamp gjorde kanske inte sina bästa insatser för säsongen, men var klart godkända.

Bring on Newcastle!