Kanonmagasinets framtid

Det var med förväntansfulla steg som jag i rask takt gick mot ett par vita kartonger i Norrköping den här soliga majdagen 2003.
Första numret av Kanonmagasinet var klart.
Nu skulle jag äntligen få pilla bort tejpen från lådan och njuta av doften av en nytryckt tidning. En dröm hade gått i uppfyllelse. En tidning på svenska om Arsenal var producerad och nu skulle vi bara samlas hos Uffe Jansson i Jakobsberg och skicka ut den.
Jag vet inte hur många gånger jag bläddrade i den. Den var inte speciellt snygg och det fanns fel lite här och där, men det spelade ingen större roll.
Arsenal Swedens medlemstidning var född.

Att vi ganska snabbt efter supporterklubbens bildande blev med tidning var inte speciellt konstigt. Jag jobbade på en tidning, Mats Willner också och Axel Asplund hade en tydlig koppling till journalistyrket då hans pappa arbetade på Östgötacorren i Linköping och efter skolan skötte han vissa uppgifter, som att samla in info om vilken mat som skulle serveras på ålderdomshemmen den kommande veckan.
Vi hade på hemsidan utlyst en tävling där vi bad medlemmarna komma med förslag på namn på tidningen.
Det blev Kanonmagasinet.
Med en mall från Norrköpings Tidningar satte jag ihop det första numret. Vi köpte svindyra bilder från en byrå i England som levererades på en CD-skiva som kom med posten. 24 sidor fick vi ihop. Johan Luks berättade stolt om resan till Cardiff där Arsenal vann FA-cupen genom att besegra Southampton, Håkan “Nille” Nilsson visade upp sitt arbetsrum fyllt med Arsenalprylar och den sjunde frågan i frågesporten löd: I vilken svensk klubb har Malcolm McDonald spelat.

Det här hänt mycket sedan dess. 17 år har gått. 83 nummer, ett “matchprogram” och en tioårstidning har producerats. Vi har intervjuat Thierry Henry och Cesc Fabregas. Vi har rankat matchtröjor och värvningar. Vi har berättat reseminnen och dråpliga historier. Och vi har tyckt till.
Visst har det varit slitsamt att få ihop en del nummer. Vi har fått vända ut och in på oss själva. Det har bollats idéer och det har slängts texter, men alltid har det blivit en tidning.
Och framför allt har vi haft kul.
Vi har älskat att göra Kanonmagasinet.

Men på senare tid har vi känt att hindren för att få ut ett bra nummer blivit allt fler. Posten har ändrat sina utskicksregler vilket har fått till följd att vår service blivit sämre. Arsenal har blivit allt mer restriktiva till att bjuda in oss och de andra supporterklubbarna till intervjustunder. Men framför allt har vi känt att det är tufft att göra en tidning med tidlösa texter i ett allt snabbare medielandskap.
I höstas var ett bra exempel. Vi hade planer för hur vi skulle hantera Unai Emerys uttåg i tidningen. Men innan vi hann göra klart det vi ville hade ersättaren Fredrik Ljungberg i sin tur bytts ut mot Mikel Arteta. Det vi hade börjat jobba med var helt plötsligt bara inaktuellt. Att då sitta med en papperstidning är mest frustrerande. För texterna hade också blivit inaktuella för webben.
Och så ville vi inte ha det.

Det var då vi på allvar började prata om Kanonmagasinets framtid som papperstidning. Både jag och Axel tyckte att det var en jobbig diskussion att ha för vi insåg snabbt att den skulle mynna ut i ett beslut som vi innerst inne inte ville ta.
Vi älskar ju tidningar. Vi har växt upp med engelska fanzines och den typen av publikationer.
Men att fortsätta på samma sätt framöver var inte ett alternativ.
Att försöka kämpa vidare med en papperstidning skulle innebära att allt blir lidande. Så vill vi inte ha det.
Vi vill ju skriva texter som ni ska få ta del av. Vi vill ranka tröjor, tycka till om tränare, taktik och transfers. Vi vill hålla koll på Islington och pubarna och vi vill göra intervjuer och berätta historier.
Och det kommer vi fortsätta att göra.
Men det kommer inte publiceras i en tryckt tidning som skickas ut utan det kommer att publiceras på Arsenal.se.
Där kommer ni framöver att få ta del av ett mycket bredare material där vi kommer att väva in texter som vi tidigare skrivit för tidningen.
Det kommer att vara tillgängligt exklusivt för medlemmar i Arsenal Sweden.
Skriver vi en längre text om Fredrik Ljungberg ska den publiceras när det är aktuellt - inte två månader senare i tryckt tidning.
Har vi varit och sett en bortamatch i Europa vill vi berätta historien i samband med matchen - inte när tre omgångar till har spelats.
Och spelar vi FA-cupfinal vill vi kunna ge er historien, tillbakablickarna och rankningarna när det är i blickfånget - inte när folk gått på semester.

Det här är, som jag skrivit innan, ett tungt och tråkigt beslut, men känner oss helt trygga och säkra på att är rätt väg att gå.
Vi tror att det kommer få tydlig effekt på vårt eget och andras skrivande.
Och vi tror och hoppas att ni medlemmar förstår och stöttar oss.

Mot nästa era i Arsenal Sweden!