D&M säger tack och önskar gott sommarlov

Nu har jag bloggat här på Arsenal Sweden i nästan ett år. Vi har alla gått igenom en säsong som började i konstant bäckmörker och slutade i en stilla lättnadens suck. Vi förblev förvisso återigen titellösa, men slutade trots föregående sommars transferhaveri på en bättre tabellplacering än vi gjorde säsongen 2010-2011. Nu står ännu ett transferfönster på vid gavel och som ni alla vet så började det i hoppfullt ljus med två tidiga affärer, men har allt mer övergått i en brungeggig sörja med RvP-gate, en Walcott som vill har grande lön och alldeles för långsam och ringa avskeppning av alla de överbetalda spelare som fått, men inte tagit, chansen i klubben.

När jag började skriva här på Arsenal Sweden, hävdade jag i min första text att jag såg mig själv som en Arsenal Swedenbloggarnas Sven Nylander. Och med Kungar Kicken och peripetie tillsammans med en pånyttfödd Ordförande Asplund, så känner jag, att det med mina 158 inlägg under denna säsong, blivit just precis så. Och som om bloggande vore förankrat i verkligheten och som om det vore någon form av parallell process med det riktiga livet, så tackar jag för denna säsong, med just den referensen som startblock.

För nu skall jag lämna klassrummet bakom mig, rusa ut över gården, förbi gungorna, klätterställningen och den inofficiella Tjejerna-jagar-Killarna-trappan för att äntligen ha sommarlov. Jag tar i morgon bitti med mig familjen till stadens stora flygplats där vi äntrar ett plan till Malaga, för att sedan transportera dem och mig själv till en liten by, precis mitt emellan Malaga och Gibraltar. Där skall vi bara hänga, softa och till det försöka göra så lite som absolut är möjligt.

Jag skall försöka hänga med i vad som händer runt om i Arsenalvärlden. Kanske får jag igång någon lätt blurrig stream att se matcherna från Asien-lägret på, kanske inte. Kanske hasar jag mig in på forumet för att avnjuta era åsikter och tankar kring det som händer och förhoppningsvis kan jag ta in och digestera allt det som vi alla Arsenalfantaster går igenom i tider som dessa. Eller så nöjer jag mig med att lyfta min högra arm och föra en kall San Miguel till munnen, klappa någon av ungarna på huvudet eller frugan på annan för stunden lämplig kroppsdel, för att sedan låta magen växa till bekvämligt semesteromfång.

Jag hoppas vara tillbaka med en betygsanningsspetsad Headmaster Ritual att följa upp träningsmatchen mot Köln med. Jag hoppas då vara påfylld av nya idéer, kontrasterande liknelser och helt omöjliga referenser att sprida för vinden. Vi får se.

Men framför allt vill jag tacka alla er som läst mina texter genom säsongen som varit. Tack för allt, hoppas ni har det bra och på återseende till hösten.

Keep It Country, Up You Gunners and We Will Never Surrender.