Krönika: Det eviga problembarnet

Han har blivit anklagad för bilvandalism, tiggt pengar på en pizzeria, blivit utsläpad från en krog med byxorna nere, fått böta en summa pengar för att ha visat underkläderna vid målfirande och nu senast gripits onykter i samband med bilkörning. Skandalerna har under åren avlöst varandra en efter en för danske Arsenalanfallaren, Nicklas Bendtner. Den senaste skandalen bedömde danskens nuvarande klubb Juventus vara så allvarlig, att de anlitade en advokat för att se över möjligheten att bli av med 25-åringen. Frågorna som kan ställas kring Bendtner är många. Många frågor kommer resultera i givna svar, samtidigt som den mest intressanta frågan kommer förbli obesvarad en tid framöver. Den frågan som många supportrar ställer sig själva och så gärna vill få svar på. Frågan som hans alltjämt trogna supportrar oroas över. Vart är Nicklas Bendtners fotbollskarriär egentligen på väg?

Vi är inne på tilläggstid i matchen mellan Arsenal och Wolverhampton på Emirates Stadium. Det är den 3 april 2010. Ett Arsenal som för dagen visade upp en ineffektivitet, som under denna tid blivit mer och mer synonymt med Londonklubben den senaste tiden. Helt plötsligt hamnar bollen ute på högerkanten hos Bacary Sagna. Den franske ytterbackens precisa inlägg träffar Nicklas Bendtners panna bara meter från mål. 1-0 till Arsenal. Danskens huvudspel och timing skulle göra vilken anfallare som helst avundsjuk. Avslutet andas klass. Bendtner: Matchvinnaren, Arsenals spjutspets och målgörare. Veckorna tidigare hade han dessutom på egen hand sänkt Porto i Champions League med ett hat- trick. Anfallaren svävade på moln. Självförtroendet var på topp. Arsené Wenger var samtidigt på väg att visa supportrarna att uttrycket: ”Arsene vet”, fortfarande var av samma innebörd. Anfallarens bristande teknik var inte heller lika ifrågasatt längre. Danskens genombrott i den rödvita tröjan var på väg att bli ett faktum.

Nicklas Bendtner var inne i en bra period, där de avgörande prestationerna successivt ökade i antal. Han började etablera sig på allvar som Arsenals främsta anfallare. Det var även skrivit i sten att han hade bra förutsättningar för att lyckas i Arsenal. Längden, tyngden, det fantastiska huvudspelet och målsinnet. Däremot fanns det en annan mindre trevlig sida av honom, som snart skulle visa sig.

I samma veva som framgångarna blev allt fler, började även skandalerna utlösas en efter en. Det här var en kille som hade förmågan att vara på fel plats vid fel tillfälle utanför planen. Hans fokus var med andra ord inte bara på fotbollen, som mer eller mindre krävs av en spelare i Premier League. Dansken fotograferades bland annat i samband med en utekväll med byxorna nere, som han senare menade var en olyckshändelse. Arsenal var inte lika övertygat om att så var fallet, utan bedömde situationen som allvarlig. Bendtner blev bötfälld och fick sig samtidigt en rejäl tillrättavisning. Inom en närliggande period åkte han även av vägen med sin nyinköpta Aston Martin, med en hastighet som helt klart översteg den tillåtna. 

Frågan var helt enkelt om framgångsvågen gick för snabbt fram. Var han verkligen redo att ta steget från talang till Arsenals främsta spjutspets? Eller var det här ännu en talang som skulle bränna sina broar helt på egen hand? Svaren på frågorna skulle visa sig inom den närmaste framtiden. Förutom hans egen inverkan, var det en holländares återkomst som skulle visa sig spela en avgörande roll i fallet Nicklas Bendtner.

Vi spolar fram tiden några månader. Robin Van Persie var tillbaka. Den evigt skadade holländaren som ensam sysselsatt Arsenals läkarteam de senaste säsongerna, hade återvunnit sin plats i startelvan. Den ensamma platsen där framme tillhörde inte längre Nicklas Bendtner. Dansken som gjort mål på löpande band, avgjort på tilläggstid, varit Arsenals spjutspets och övervunnit fansens tvivel. Allt var som bortblåst, för Van Persies återkomst blev början på slutet i Arsenal för Nicklas Bendtner.

Säsongen efter anslöt Marouane Chamakh från Bordeaux som ett så kallat Bosmanfall. Ankomsten innebar en omedelbar säsongsutlåning till Sunderland för dansken. Succén uteblev och därför ville inte Arsenal ge honom en ny chans säsongen efter. Den uteblivna satsningen på Bendtner grundade sig dock inte främst i hans kvalitéer på planen, utan istället gick rykten om att det var danskens mentalitet som oroade Arsenal. Attityden ifrågasattes från såväl fansen som klubben Arsenal. Nya skandaler utspelade sig under lånesejouren i Sunderland, där han blev anklagad för bilvandalism tillsammans med lagkamraten Lee Cattermole. Arsenal hade varken plats eller tålamod med ett problembarn som prioriterade livet utanför planen före insatserna på den. En ny utlåning säsongen efter blev hur som helst återigen ett faktum. Italienska Juventus var danskens nya destination.

Varför skriver jag egentligen om Nicklas Bendtner? Det är en relevant fråga med tanke på att han antagligen inte har någon framtid i klubben. Saken är bara den att en gång i tiden var känslan faktiskt att hans framtid stavades Arsenal. Dansken var en talang med potential, som i samma veva var på väg att slå igenom.

Den tidigare Arsenalspelaren Carlos Vela, är ett exempel på en spelare som hade svårigheter med den engelska ligans fysiska spel. Den egna produkten Henri Lansbury saknade inte fysiken, men av andra orsaker lyckades han inte uppnå sin fulla potential. Nicklas Bendtner skiljer sig från båda två ovanstående exempel, för dansken förfogar över både den fysiska närvaron som Carlos Vela saknade och var på väg att fullfölja sin potential som inte Lansbury lyckades med. Fallet med Nicklas Bendtner är istället ett bevis på hur karriären kan rasa med fel fokus. Skillnaden mellan succé och fiasko kan ofta vara minimal, men skillnaden mellan att vara ödmjuk och inte ödmjuk är en helt annan sak. Det är en balansgång som bara mästarna behärskar. Nicklas Bendtner blev aldrig den spelaren han under en period gav sken av i Arsenal.

Jag tror att Bendtner skulle kunna bli en bättre spelare om han var mer ödmjuk, men framförallt tror jag att han, med en förändrad attityd, skulle bli bedömd helt annorlunda av fotbollens kritiker.

Danskens dalande karriär har faktiskt inte främst handlat om bristande kvalitéer, utan den stora orsaken har istället varit attityden. 25- åringens storhetsvansinne har mer eller mindre blivit den direkta anledningen till ett genomgående förfall. Hans tidigare succéer med avgörande insatser i slutminuterna och hat-trick prestationer mot Champions League motstånd, är som bortblåst. Att kunna hantera framgångar är en direkt förutsättning för att ta sig till nästa skede i karriären. En del av konsten att vara ödmjuk, grundar sig i förmågan att lära sig av sina misstag och dessutom utvecklas som människa. Frågan som kan ställas är om Bendtner har förmågan att vara ödmjuk och ta lärdom av tidigare misstag. Kan han ta sig vidare i en karriär som helt stagnerat?

Jag minns tillfället för några år sen när Arsenal gjorde en rad tester på sina spelare. Allt för att få en inblick i deras befintliga tillstånd, både sett till fysisk hälsa men även sett till den psykologiska aspekten. Bendtner mer eller mindre sprängde den 10- gradiga skalan när testet behandlade självförtroendefrågor. Den dåvarande assisterande tränaren, Pat Rice, kunde inte tro sina ögon när han bevittnade resultatet. Den gode Pat fick sig ett gott skratt. Jag minns även under en intervju när Bendtner minsann skulle bli bättre än självaste Zlatan Ibrahimovic inom en treårs period. Det här är situationer och uttalanden som inte går supportrarna obemärkt förbi. Framförallt innebär uttalanden av den kalibern en direkt press på dig själv att göra stordåd på planen. Uteblir sedermera prestationerna finns det ett hav av kritiker att bemöta.

En parallell kan samtidigt dras med Oliver Giroud, som påminner om Nicklas Bendtner rent spelmässigt, men som skiljer sig desto mer när det handlar om attityd och karaktär. Giroud har aldrig uttryck sig kaxigt på samma sätt i media eller jämfört sig själv med Zlatan Ibramhimovic. Med attityd kommer förväntningar från omvärldens fotbollsanhängare, helt omedvetet. Oliver Girouds förhållandevis låga profil har inneburit minskad press från supportrarna, jämfört med pressen som Bendtner har på sina axlar. Är fransmannen en bättre fotbollsspelare än den 25- årige dansken? Jag är inte helt övertygad om att så är fallet. I mina ögon är det två jämbördiga spelare, som båda har sin styrka i motståndarnas straffområde. Möjligen är Bendtner till och med en bättre spelare när ett helt register blir belyst. De två ovan nämnda blir bara bedömda på olika grunder beroende på sina skiljande beteenden och karaktärer.

Känslan är att Nicklas Bendtners attitydproblem har ruinerat hans karriär, för hans bästa tid i Arsenal som ägde rum för några år sedan, fick aldrig den effekt som sedermera förväntades. Hans succé fick aldrig en andra våg som förmodligen skulle innebära det avgörande steget från talang till startspelare i Arsenal. Istället tog skandalerna över, som sedan blev anledningen till den avtagande kurvan i karriären.

Det sägs att förtroende för andra människor kan ta åratal att bygga upp, men samtidigt helt elimineras på bara några få ögonblick. Lika säkert som att det finns en konkret sanning i detta uttryck, lika säkert är det att Nicklas Bendtner har en lång väg att vandra för att bygga upp den här typen av förtroende igen. Vad han behöver visa upp är en kontinuitet vad gäller acceptabelt beteende, som han i sin karriär aldrig tidigare visat upp.

Bendtner bytte först Emirates Stadium mot Stadium of Light, för att sedan testa lyckan i Juventus och deras nybyggda arena i Turin. Frågan är vilken klubb som står på tur härnäst? Juventus kommer inte göra lånet permanent, för det har Turin- klubben redan deklarerat. Dansken som verkade så lovande i Arsenal under sin bästa tid, har inte hittat formen sedan dess. Frågan är om han någonsin blir som förut, eller har skandalerna förstört karriären en gång för alla? Kan Nicklas Bendtner slutligen lära sig av sina misstag och någon gång låta fötterna på planen tala, eller är detta ett omöjligt fall med en dansk som bränt sina sista broar? Svaren på frågorna är fortfarande oklara och kommer så förbli en period framöver. Innerst inne hoppas jag att han lärt sig av misstagen och till sist ger sin naturtalang en rättvis chans. Vem vet, kanske kommer det en dag när han verkligen förstår vad han ställt till med. Möjligtvis kan det vara vad som behövs för att han slutligen ska ta ytterligare ett steg i karriären. Kanske är det också först då vi får se honom på den riktigt stora scenen igen, med avgörande prestationer i slutminuterna som i matchen mot Wolverhampton.