Krönika: Den engelske riddaren

Att ta sig från ungdomsakademin till A-truppen i en klubb som Arsenal är en lång och krävande resa. Det är heller inte bara de fotbollsmässiga bitarna som ska falla på plats, utan psykologiska och fysiska delar kommer vara givna prövningar under resans gång. Den sista i raden av spelare som tagit sig igenom denna långa resa är Jack Wilshere.

Pojken förvandlades till en man över bara en kväll för snart två år sedan när Barcelona besegrades på Emirates gräsmatta. ”Den nye Liam Brady” neutraliserade världens bästa spelare som ingen annan tidigare lyckats med. Därefter kom skadorna in i bilden för engelsmannen och av den anledningen är Jack Wilshere idag i ett annat skede än under matchen mot FC Barcelona. Det finns fortfarande inga begränsningar för vilka höjder han kan ta sig till, men däremot finns det frågor som söker efter svar kring 21-åringen.

Frågor som handlar om mittfältarens framtida situation i Arsenal och det engelska landslaget. I slutändan kommer dock den här historien inte handla om någonting annat än egen beslutsamhet från huvudpersonen själv. En beslutsamhet han visat upp vid många tidigare tillfällen och återigen kan visa upp. För det här är nämligen ingen vanlig kille från engelska Stevenage. Det här är Jack Wilshere, den engelske riddaren som kommer bestämma sitt eget öde i världsfotbollen.

Vi befinner oss på Wembley. Det är den 27 februari 2011, en speciell dag för Arsenal Football Club. Dagen när den långa titeltorkan i klubben planeras att upphöra. På förhand dessutom mer eller mindre bestämt av fotbollens experter att Arsenal skulle stå som segrare. Med andra ord en tillställning där ingenting kunde gå fel ur ett Arsenalperspektiv, inte bara med tanke på att Birmingham City stod som finalmotståndare på andra sidan planen, utan mycket annat pekade på en segerfest för Arsenal.

Trots en medioker finalmotståndare som Birmingham City ansågs vara vid den här tidpunkten, så fanns en oro bland supportrarna i Arsenal. Alla visste på förhand att det här mycket väl kunde bli en dag när klubben återigen satte krokben för sig själv och snubblade på mållinjen. Det var sedermera precis vad som skulle visa sig inträffa. På tilläggstid var ställningen alltjämnt 1-1. När bara minuten återstod landade bollen i Arsenals straffområde. En kollision uppstod mellan Wojciech Szczcesny och Laurent Koscielny, ett missförstånd av den större arten. Kollisionen spelarna emellan innebar att Obafemi Martins obehindrat kunde avgöra matchen för Birminghams räkning.

De blå hade vunnit Ligacupen. Spelarna var överlyckliga och kunde inte omedelbart förstå den direkta bedriften av resultatet. Samtidigt var hela Arsenal i chock. Supportrarna förkrossade och manager Arsène Wenger kunde inte tro sina ögon. Krisen var på väg att bli ett faktum i klubben från norra London. Kort efter förlusten stod en liten och ung kille på planen iklädd Arsenal-tröja med nummer 19 på ryggen. Han kunde inte hålla tillbaka tårarna. Killen tog förlusten hårdare än de flesta andra spelare och supportrar. Han var en del av Arsenals startelva den här eftermiddagenoch i samma veva på väg att fullborda sin första säsong som ordinarie i samma klubb.

Jack Wilshere grät öppet efter slutsignalen. Han var helt förstörd och såväl spelare som ledare gjorde vad de kunde för att ge sitt stöd till supertalangen. Innerst inne fanns det inte mycket som hjälpte, för det var uppenbart att Arsenal var en stor del av den unge engelsmannens liv. Att förlora mot Birmingham på Wembley under en finaltillställning fanns aldrig på kartan för honom. Det här var en vinnare, pådrivare och en fantastisk spelare på samma gång. En engelsk riddare som heller inte backade undan utan stod upp för sina lagkamrater i både med- och motgång. Hans fina driv i steget och förmågan att hitta avvägda passningar blev snabbt symboliskt med ynglingen. Jack var en supertalang som var på väg att bli en av de mest tongivande mittfältarna i Premier League trots sin ringa ålder av 19 år.

Engelsmannens hjärta och inställning kombinerat med ett mer eller mindre komplett fotbollsregister kunde ta honom dit han ville. Framöver kunde det här till och med visa sig vara kaptensmaterial. Dessvärre skulle finalförlusten sitta kvar en längre tid i engelsmannens sinne. Det skulle nämligen visa sig bli bevisat när han återigen kom i kontakt med den hemska eftermiddagen två år senare under en intervju. Han mindes den som om det var igår.

Det var hur som helst under samma säsong som var Wilshere på riktigt hade slagit sig in i Arsenals startelva. Veckorna innan finalnederlaget mot Birmingham spelade han en av huvudrollerna när klubben besegrade Barcelona i Champions League på Emirates Stadium. Engelsmannen storspelade och neutraliserade spelare som Xavi och Iniesta, som ansågs tillhöra avdelningen ”en av världens bästa” på respektive position. Wilshere var överallt under kvällen och gjorde knappt ett misstag på hela matchen. Ynglingen visade upp ett spel som ingen 19- åringen tidigare visat upp. Detta mot världens bästa lag med Leo Messi längst fram för katalanerna. Jack hyllades till skyarna dagarna efter stormatchen. Han hade erövrat England och hela fotbolls-Europa på bara en kväll. En förvandling från pojke till man var på väg att bli ett faktum. Men trots den fina framgångsvågen skulle hinder uppkomma på vägen som sedermera skulle visa sig bli mittfältarens värsta mardröm.

Under en försäsongsmatch på Emirates Stadium säsongen efter rapporterades det att Wilshere drabbats av en ankelskada. De första rapporterna visade turligt nog att det rörde sig om en mindre skada som inte skulle vara så allvarlig. Det slutade dessvärre med en 17 månaders skadefrånvaro, vilket chockerade alla parter i anknytning till Arsenal, inklusive huvudpersonen själv. Succéåret var som bortblåst för Jack och det värsta tänkbara scenariot hade precis blivit till verklighet.

Jack Wilshere 2013 är ett annat kapitel där förutsättningarna har förändrats med tiden. Den tidiga succén med topprestationer mot klubbar som Barcelona har inte fått en andra uppföljning. Den stora anledningen stavas skador. Den här säsongen har han spelat många matcher men likväl varit skadad mellan varven. Anledningen till skadorna beror till stor del på grund av hans egen spelstil. Wilshere spelar nämligen på ett sätt som bjuder in till närkampsspel, vilket ökar skaderisken väsentligt.

I grunden är Jack en mittfältare som erbjuder ett fysiskt spel som både går ut på att dela ut och ta emot tacklingar. Det är en del av hans spelstil och kommer så förbli, men för att han ska ta sig vidare i en karriär som i dagsläget står och väger krävs det att han undviker skadorna framöver. Varje skada kommer innebära oönskade avbrott som i värsta fall kan resultera i att Wilshere aldrig blir den spelare han en gång förväntades bli.

Under de senaste månaderna har en mindre trevlig syn varit att se Wilshere liggandes i smärtor. Jag kommer särskilt ihåg matchen borta mot Wigan i höstas, där han fick ta emot fler smällar än någonsin tidigare. Kanske måste han helt enkelt korrigera sin spelstil för att ta sig vidare i en karriär som på sätt och vis har stagnerat. Under de senaste matcherna har Wilshere inte ens tillhört startelvan. Möjligtvis är Wenger oroad över att Jack återigen ska skada sig eller så är den givna startplatsen kanske inte lika självklar som en gång i tiden.

Jack Wilshere är en energisk spelare som alltid gör sitt yttersta på planen. Att göra gester och visa engagemang är en del av hans spel och ledarskap. Ibland är dock känslan att gesterna mot domare och motståndare blir för mycket. Hans energi går till spillo på fel fokusområden. Han skulle behöva arbeta med att fokusera mer på Arsenal och sitt eget spel än att protestera mot domslut och motståndares beteenden, för i slutändan är det ingenting som han kommer kunna påverka och vända till sin fördel.

Trots alla bekymmer som cirkulerat kring Jack Wilshere är han idag i en situation där han själv kommer vara den avgörande faktorn. Det är nämligen huvudpersonen själv som kommer bestämma vilka höjder han till slut uppnår. Att lära sig spela ett annorlunda spel som bjuder in till mindre kroppskontakt skulle antagligen vara en omställning, men i slutändan kan det visa sig vara hans räddning över en längre period. Talangen som han visade upp mot Barcelona på Emirates Stadium finns fortfarande kvar i mittfältarens register och den brittiska karaktären när det kommer till strid likaså.

Jack Wilshere är en bra och tongivande spelare för Arsenal och det engelska landslaget. Däremot är jag övertygad om att han inte är belåten med att tillhöra denna kategori av spelare, utan istället mer troligt att han vill nämnas i de största sammanhangen med de bästa. Jack Wilshere är en spelare som alltid vill lagets bästa. Han är gjord för att spela i Arsenal Football Club och i framtiden pekar även det mesta på att han utses till klubbens kapten. Den engelske riddaren kommer fortfarande utkämpa sina slag och spela ett intensivt spel som både erbjuder allt från fin kvalité till precisa tacklingar. Hittar han balansen i sin krävande spelstil är detta med största sannolikhet en spelare som Arsenal kommer bygga sin framtid kring ännu mer.

Lika uppenbart som att han fortfarande kan ta sig till det finrum han hör hemma, lika påtagligt är det att han innerst inne inte helt har lagt finalförlusten mot Birmingham bakom sig. Under en speciellt utformad intervju på Arsenals officiella hemsida deltog Jack Wilshere och Wojciech Szczcesny. Intervjun gick ut på att de två spelarna själva ställde frågor till varandra om olika delar och situationer i fotbollslivet. Slutligen fick Jack en annorlunda fråga av sin polske lagkamrat.”Vad kommer du säga till mig när vi lyfter vår första pokal?”, frågade Wojciech. Då replikerade Jack: ”Du är skyldig mig det här efter Birmingham-matchen”. Jack syftade på situationen hans lagkamrat var inblandad i under den hemska eftermiddagen för två år sedan. Den situation som kostade Arsenal titeln. Jack hade varken glömt besvikelsen eller tårarna som forsade efter den förlorade Ligacup-titeln på Wembley.

Gensvaret var magnifikt från Jack Wilshere. Inombords smilade antagligen engelsmannen för sig själv när bilden kom upp i hans huvud. Arsenal i final på Wembley där allt blir som i sagorna. Under dessa omständigheter då drömmen om upprättelse blir till verklighet och killen med nummer 10 på ryggen lyfter sin första pokal, samtidigt som han skriker ut känslorna för klubben i sitt hjärta. Det är egentligen först vid den tidpunkten vi vet på vilken nivå Jack Wilshere kommer befinna sig, men än så länge är det trots allt bara spekulationer. För fram tills dess har Arsenals engelska riddare en viktig tid framför sig med betydande arbete som står runt hörnet, med siktet inställt på att så småningom slutföra tidigare ouppklarade affärer i sin fotboll. Det som för Jack Wilshere innebär att en gång för alla placera finalförlusten mot Birmingham City i arkivet ”något i det förflutna”, samtidigt som engelsmannen inleder en ny storhetstid i Arsenal Football Club.