Foto: Bildbyrån
Wenger tog Arsenal till Champions League igen.
Krönika: Säsongen då Arsenal byggde ett lag
Arsenal Sweden-skribenten Mattias Håman bjuder den här söndagen på än en krönika. Den här gången sammanfattas säsongen som varit och får vi tro Håman är framtiden ljus.
Det fanns en tid när storspelare på egen hand bärgade hem segrar för Arsenal Football Club. Thierry Henry var en sådan spelare som laget oftast kunde förlita sig på, Dennis Bergkamp ett annat exempel. Två spelare med unika förmågor att hitta lösningar under de mest prekära situationer. De lyckades oftast rädda laget när det behövdes som mest. Men den typen av prestationer i Arsenal är samtidigt något i det förflutna, för nu är året 2013 och förutsättningarna har sedan dess förändrats.
Årets säsong i Arsenal har förvisso präglats av flertalet fina individuella prestationer, men det är inte dessa insatser som har blivit synonymt med klubben under den här tiden, utan det är istället en annorlunda upplaga av Arsenal som vi stiftat bekantskap med. För det här var året när ”lagmaskinen” Arsenal gjorde 1-0-vinster till en vana och försvarade ledningar på de mest imponerande tillvägagångssätten. Det var samtidigt året när Arsene Wenger inför säsongen förlorade sin lagkapten och skyttekung. Han svarade med att fördela målen på fler spelare. Det var året när samma man återigen visade att uttrycket ”Arsene vet” fortfarande lever kvar. Säsongen när ett helt kollektiv agerade hjältar på samma gång.
För första gången på länge har Arsenal helt andra förutsättningar inför en kommande fotbollssäsong. Klubben är slutligen på väg att forma ett lag som kan utmana om titlar framöver. Arsenal tog det första steget under 2012/2013. Nu är tanken att klubben ska fortsätta på den inslagna vägen framöver.
När Robin Van Persie lämnade Arsenal inför årets säsong var det både kaos och stor förvirring bland supportrarna. Den forne lagkaptenen och skyttekungen bestämde sig för att ta det förbjudna steget till Manchester United. Flytten innebar att Arsenal återigen förlorade en storspelare till en rival. Supportrarna hade i det här skedet fått nog, bägaren slutligen runnit över en gång för alla. Klubben började mer och mer bli synonymt med en farmarklubb till de allra största klubbarna. Arsenal - där talanger blir till världsstjärnor, för att därefter testa lyckan i mer konkurrenskraftigare klubbar.
Det var dock inte bara supportrarna som fått nog. Arsene Wenger hade inte bara tröttnat på att se nyckelspelare försvinna från sitt lagbygge, han insåg även att det krävdes en förändring. Tiden när storspelare lämnade klubben var slutligen förbi. Wenger bestämde sig för att rusta upp ett lag oberoende av individualister, där spelarna var stolta över att bära Arsenals färger. Den brittiska stommen skulle bli grunden för framtidens Arsenal. I samma veva som van Persie lämnade klubben inleddes projektet ”lagmaskinen Arsenal”. Det stora målet för säsongen var att återigen kvalificera sig för Champions League.
Efter en trög start på säsongen lyckades alltså till sist Arsene Wenger kvalificera klubben för Champions League. Hans gärningar inför samt under den pågående säsongen har inträffat med betänksamhet. Att han inte valde att värva in en direkt ersättare till Van Persie var ingen slump. Han reflekterade över Arsenals framtid som klubb och beslutade sig därefter för att gå en annan väg än tidigare. Arsenal är på väg mot ljusare tider och kommer bli att räkna med igen.
Det fanns en tid när klubben förfogade över exceptionella spelare som på egen hand vann matcher för klubbens räkning. Tiden när Thierry Henry kunde springa igenom ett helt motståndarförsvar, tiden när Dennis Bergkamp stod för individuella prestationer som ingen annan mäktade med. Den tiden är historia och istället så har en ny upplaga skapats på Emirates Stadium. En ny tid har tagit fart i Arsenal. Det blev slutligen bekräftat på St James Park under säsongens sista föreställning. Det var dagen när Arsenal bevisade att klubben numera är ett sammansvetsat kollektiv. En klubb som tillsammans vinner fotbollsmatcher utan hjälp från individuella fenomen samt en klubb som lärt sig försvara som en enhet. Det är där klubben befinner sig idag. Vad som kommer inträffa härnäst är i dagsläget oklart. Desto mer klart är att den här resan fortsätter nästa säsong, med ett sammansvetsat Arsenal som på allvar inleder jakten mot titlar.
Robin van Persie lämnade en stor lucka efter sig i och med den chockerande övergången. Han hade varit en viktig byggsten i Arsenal under de föregående säsongerna. Wenger var medveten om att holländaren behövde ersättas. Han förstod att supportrarna förväntade sig en storspelare, men utfallet blev ett annat. Wenger hade nämligen en plan som han tänkte fullfölja. Ersättaren blev istället två spelare - Lukas Podolski och Oliver Giroud. Två herrar med bra rykte om sig från deras respektive ligor, men trots allt inte den världsklass-status som fansen i Arsenal hade hoppats på.
I samma veva värvades Santi Cazorla för att komplettera den ovan nämnda duon. Supportrarna var hur som helst besvikna och alltjämt tagna av holländarens plötsliga avsked. Var Arsenal slutligen på väg att förlora sin position som storklubb? Vilken spelare skulle lämna härnäst? Var Wenger slutligen på väg att avgå? Frågorna var många i antal. Det fanns bara en person som visste svaren och det var Wenger själv. Även om hans agerande ifrågasattes under sommarens övergångsperiod hade han hela tiden ett syfte med sina handlingar. När säsongen summerades i maj skulle det ännu en gång bli bevisat att uttrycket ”Arsene vet” fortfarande var av samma innebörd.
När den första delen av säsongen lades till handlingarna fanns det fler frågetecken än någonsin tidigare i Arsenal. Supportrarna var övertygade om att Wenger gjort en missbedömning med sin värvningsstrategi. Podolski hade inte kommit till sin rätt och situationen var densamma med Oliver Giroud, för att inte tala om Aaron Ramsey som blivit en hackkyckling bland supportrarna under resans gång. Försvarsspelet var även det kraftigt ifrågasatt från såväl experter som supportrar. Mellan varven bevisade också Arsenal att det fanns stora brister i de bakre leden. När klubben förlorade vårens North London Derby kritiserades Arsenal av den tidigare Manchester United-spelaren Gary Neville som menade att det fanns stora brister i försvarsspelet . Det var uppenbart att han hade en poäng med sina analyser, det var inte direkt någon som kunnat undgå att ta miste på detta faktum.
När majoriteten av ligan var spelad såg situationen uppenbart hopplös ut för Arsenal. Wenger började se mer och mer bekymrad ut på bänken, men historiken talade trots allt för att fransmannen mot all förmodan kunde lyckas ta sig ur stormen. Problemet var dessvärre bristen på världsstjärnor som på egen hand kunde vända på matcher till klubbens fördel. Spelarna hade i omgångar blivit sålda genom åren. Vem skulle rädda klubben den här gången? De med anknytning till Arsenal fruktade det värsta. Wenger var dock hela tiden fast besluten att fullfölja sin plan. Den här typen av situationer hade han lyckats ta sig ur tidigare.
Det var först under de sista månaderna av säsongen som förändringen blev tydlig i Arsenal. Den förändring som Wenger arbetat med sedan säsongens inledning. Klubben hade under det här skedet på allvar inlett jakten för att återigen placera sig för Champions League. Bitarna började till sist falla på plats i Arsenal. Den tidigare ifrågasatte Aaron Ramsey hade förvandlats till en helt annan spelare på bara några månader och tagit en av huvudrollerna på Arsenals mittfält, Giroud visade i omgångar sin styrka som spelare och producerade flertalet mål framåt och försvarsspelet hade förvandlats från horribelt till vattentätt.
Arsenal lärde sig försvara 1-0 ledningar genom att visa upp ett effektivt försvarsspel där alla spelarna var involverade. Spelarna kämpade och stod upp för varandra, uppträdde som ett sammansvetsat lag och bevisade att det fanns en mental styrka i klubben. När mindre än dussintalet matcher återstod av säsongen var Arsenal tillbaka. Klubben hade svarat dess kritiker och samtidigt visat upp en sida som den här upplagan aldrig tidigare visat upp. Inför den sista matchen var en vinst mer eller mindre ett måste. Arsenal var på väg in i det sista testet för säsongen och spelarna stod redo för en sista strid. Wenger visste under de här omständigheterna såväl vad som behövde göras. Han hade förberett sig en hel säsong för den här dagen.
Vi är framme på ödesdagen den 19 maj, sista ligamatchen mot Newcastle på St James Park. Efter en medioker första halvlek tog Arsenal ledningen i den andra genom Laurent Koscielny. Därefter tog Newcastle över initiativet och när endast minuter återstod började en kraftig anstormning mot Arsenals mål. Även om matchen var betydelselös för Newcastles del ville spelarna avsluta säsongen med flaggan i topp framför sina egna supportrar. För Arsenals del såg situationen allt mer anspänd ut. När Tottenham sent tagit ledningen med 1-0 på White Hart Lane blev det näst intill bekräftat: Arsenal hade inte råd att tappa poäng den här eftermiddagen.
Newcastle pressade Arsenal den återstående tiden. Londonlaget stretade dock emot och vägrade vika ner sig. Det var ett nytt Arsenal som lärt sig försvara ledningar. När bara minuten återstod var anstormningen från Newcastle som störst. Arsenal stod alltjämt upp, inte bara för resultatet utan även för klubbens färger. När sekunderna återstod riktades kamerorna mot Arsene Wenger. Fransmannen var aktiv och dirigerade sitt lag under säsongens viktigaste skede. Slutligen blåste domaren av. Wenger omfamnade en framrusande Mikel Arteta. Fransmannen hade återigen tagit Arsenal till Champions League-kvalifikation.
Det fanns en tid när klubben förfogade över exceptionella spelare som på egen hand vann matcher för klubbens räkning. Tiden när Thierry Henry kunde springa igenom ett helt motståndarförsvar, tiden när Dennis Bergkamp stod för individuella prestationer som ingen annan mäktade med. Den tiden är historia och istället så har en ny upplaga skapats på Emirates Stadium. En ny tid har tagit fart i Arsenal. Det blev slutligen bekräftat på St James Park under säsongens sista föreställning. Det var dagen när Arsenal bevisade att klubben numera är ett sammansvetsat kollektiv. En klubb som tillsammans vinner fotbollsmatcher utan hjälp från individuella fenomen samt en klubb som lärt sig försvara som en enhet. Det är där klubben befinner sig idag. Vad som kommer inträffa härnäst är i dagsläget oklart. Desto mer klart är att den här resan fortsätter nästa säsong, med ett sammansvetsat Arsenal som på allvar inleder jakten mot titlar.