Krönika: Tungt, jobbigt och bara rent jävligt

6-3. Det är ett vanligt förekommande tennisresultat och det är många set som slutar med de siffrorna. Det är däremot väldigt sällan som de bli de här siffrorna i fotbollssammanhang. I går lördagen den 14 december 2013 så blev det precis de siffrorna mellan Manchester City och Arsenal på Etihad Stadium. Vad ska man egentligen säga om en sådan genomklappning? Det är så fruktansvärt pinsamt och det blir ännu mer pinsamt när Arsenal dessutom är serieledare. Att då klappa ihop så är brutalt dåligt. Man kan skylla på att vi fått mindre vila mellan matcherna än vad City fått den senaste veckan, men att bara skylla på det skulle bli löjligt. Vi skulle också kunna skylla på att domaren Martin Atkinson gjorde en av sina sämsta insatser på länge, speciellt en av hans linjedomare som hade en tung dag med många konstiga avvikningar.

Men det blir också löjligt att skylla ifrån sig på andra saker eller personer. Det är bara till att inse att vi inte räckte till i går och spelarna vek ner sig som så många gånger förr. Jag skrev efter Napolimatchen att jag var missnöjd med inställningen och till matchen mot City krävde jag att laget visade hundraprocentig inställning och gjorde allt för att spela för klubbmärket på bröstet. Hur ska man då tolka inställningen efter torsk med 6-3? Jag tycker att spelarna kämpade och slet på bra, men alla var inte där i sinnet och alla spelarna borde rannsaka sig själva till nästa match. Men det finns vissa personer som behöver göra mer än så och verkligen ta sig en funderare på vad de höll på med under gårdagen. De jag tänker på speciellt är Olivier Giroud, Nacho Monreal och Jack Wilshere.

Om vi börjar med den sistnämnda så finns det bilder på internet som visar att han pekar finger åt någon spelare/ledare/domare/publik och det är inte ett okej beteende enligt mig. Visst han må älska klubben och visar alltid hjärta men att göra så mitt under en match, ja så gör man inte. Punkt slut. Sen kan man ju undra vad han höll på med spelmässigt. Han kom in helt fel i matchen och slog bort passningar på löpande band, lyckades inte med sina dribblingsaktioner och tappade mycket boll. Nej, den formen han visade för några veckor sedan och man trodde att han var tillbaka verkar nu vara som bortblåst, igen. Skärpning Jack.

Giroud och Monreals insatser var så platta att man knappt orkar kommentera dem, men jag gör ett försök. Giroud kämpade och slet på som vanligt, men faktum är att han är i riktigt dålig form just nu. Han har gjort tre mål på de 12 senaste matcherna och det är inte hållbart i ett lag som Arsenal. Mot City borde han ha gjort minst två mål då han fick några gyllene lägen. Jag har många gånger försvarat honom och jag gillar fransmannen skarpt, men det är uppenbart att vi behöver en ny anfallare som kan avlasta honom då han aldrig kommer orka en hel säsong. Han ser redan nu väldigt trött och sliten ut och det finns inga tillfällen att vila honom ännu på många matcher.

När det gäller spanjorens insats så undrar man vad han höll på med. Visst han fick ingen hjälp av Wilshere, men när han märker att Pablo Zabaleta kommer förbi honom gång på gång så måste han falla ner och spela säkrare. Det är även Wengers uppgift att säga till honom så man kan undra hur Wenger tänkte? Det är bara till att glömma det här Nacho och bryta ihop och komma igen. Kieran Gibbs, jag saknade dig mer än någonsin i går och jag hoppas att du är tillbaka väldigt fort. Ingen verkar dock veta var han höll hus mot City då det inte kommit några uppgifter om han är skadad/sjuk eller borta av helt andra anledningar. Vad det än berodde på så hoppas jag att han är tillbaka mot Chelsea.

Sen finns det en massa andra händelser efter matchen som fått stor uppståndelse. De två främsta är Laurent Koscielnys skada, men det verkar trots allt ”bara” vara ett djupt sår i hans knä. Det såg värre ut och första tanken var att korsbandet hade gått av. Nu är han förhoppningsvis tillbaka igen om några veckor. Den andra händelsen var att Per Mertesacker skällde ut sin landsman Mesut Özil efter matchen eftersom Özil inte gick och tackade bortaklacken. Senare på kvällen gick dock Özil ut på sin Facebook-sida och bad om ursäkt och då tycker jag att den saken är avslutad. Det är ingen mening att göra en stor sak av en händelse då personen i fråga har bett om ursäkt utan det är bara till att släppa det och gå vidare. Det finns annat att fokusera på.
Efter matchen i går så kokade jag inombords och var så förbannad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag var troligen inte ensam om det. Det kändes faktiskt som att hela världen hade rasat och det kommer att ta lång tid att smälta det här. Det här var enligt mig den mest pinsamma/jobbigaste/sämsta insatsen som Arsenal gjort sedan augusti 2011 då vi förlorade med 8-2 borta mot Manchester United. En match som nog ingen har glömt (om man inte har förträngt).

Det har varit en jobbig vecka med tre riktigt dåliga insatser mot Everton, Napoli och Man City. Men nu är det dags att gå vidare och glömma den här katastrofen. Det här var trots allt bara en match och vi leder trots allt fortfarande Premier League. Nu är det dags att ta revansch. Dagen innan julafton möter vi Chelsea på Emirates och det enda som jag önskar mig i julklapp nu är en bra prestation och tre poäng till de röda. Men den matchen får vi börja fokusera på om några dagar. Nu tänker jag fortsätta att deppa, men kom ihåg att det är nu vi ska stå enade som supportrar till Arsenal. Vi är Arsenal FC och vi är bättre än så här och vi alla håller trots allt på världens vackraste klubb oavsett resultat. Det gäller i alla lägen och gäller även nu.