Krönika: Från mörka december till ett ljusnande nyår

Att Gunners slutar 2013 som serieledare är ett otroligt skönt besked. Som vi har väntat på en sådan nyårsraket! Top of the league!
Två tunga förluster mot Napoli och Manchester City under december månad skapade frustration bland alla gooners. Skulle laget falla nu, skulle det fina spelet under hösten helt falla samman och leda till fritt fall i ligan? När lotten i Champions League-slutspelet dessutom föll på de tyska giganterna FC Bayern München dömde även journalisterna ut Arsenals chanser i såväl Premier League som Champions League.
Men Wengers röda armé har rest sig förut, höjt sig över alla som dömt ut dem, visat moral och känsla för skölden när det har behövts som mest.

Under detta mörka december har skadehelvetet förmörkat månaden ytterligare. Då vi kanske har den allra tunnaste truppen jämfört med våra kombattanter i såväl CL som PL, har vi inte råd med skador. Trycket på att skadefria spelare ska hålla upp fortet och fortsätta leda laget blir desto större och det blir en hård matchning av dessa spelare. Alla spelare klarar inte den pressen och en spelare som Olivier Giroud fick dessvärre en svacka när hans styrka behövdes som mest, när vi behövde en målskytt och någon som kunde förvalta de målchanser som skapas av Özil & Co. Det gick fem matcher under slutet av hösten utan att Giroud nätade. Målchanser saknades inte.
”Att inte göra mål, för en forward, är ganska tråkigt. Jag har brist på tur just nu... Jag är inte på rätt plats vid rätt tillfälle. Turen var på min sida i början av säsongen, men inte längre”, säger Giroud själv.
”Men jag vet min kvalitet, jag vet att det kommer tillbaka. Jag är en anfallare, jag är den första försvararen i laget. Det är alltid ett nöje att hjälpa laget att vinna tillbaka bollen. Det här är modern fotboll, allt handlar om press”, fortsätter han.

Att Podolski gjorde comeback mot West Ham på Annandagen var ett skönt besked! Sättet han gjorde det på var ett ännu viktigare besked! Tysken har inte spelat sedan augusti, men såg inte minsta ringrostig ut och spelglädjen gick inte att ta miste på. Tre minuter efter hans inhopp kvitterade Theo Walcott efter misstag från Hammers-målvakten. Ledningsmålet låg Poldi själv bakom med ett fantastiskt inlägg från vänsterkanten.
I den 79:e minuten utökades ledningen till 3-1 då Podolski själv nätade. Den lättnad och glädje som tysken kände efter målet gick att ta på. Han sprang fram mot den tillresta bortaklacken och pumpade med armarna medan han skrek ut sin glädje. En skön syn!

Att Theo Walcott gjorde två mål, såväl 1-1 som 2-1, var också ett skönt besked. Han går under namnet ”West Ham-dödaren” då det är fjärde mötet i rad som han gör mål mot våra London-rivaler från öst. Det var viktigt att Theo fick vara matchens härförare och dessutom ligga bakom vändningen i derbyt. Att Aaron Ramsey gick av matchen med en lårskada var givetvis olyckligt. Ramsey har varit vår viktigaste spelare under hösten och vi får hoppas att han snart är tillbaka.

Att vinna ”måste-matchen” mot Newcastle borta och att Giroud fick stå som matchvinnare och målskytt efter sitt tunga december, var så otroligt skönt och viktigt! Det är som det perfekta slutet på sagan som avslutar 2013. 1-0 to the Arsenal, Top of the League.

I januari fortsätter säsongen med nya kapitel. Jag hoppas att Wenger får stå som författare av sagan – och varken Mourinho, Moyes, Pellegrini eller Rodgers. För då kan de avslutande matcherna i maj månad ha ett lika lyckligt slut som de vi har fått avsluta december månad med.

Låt oss drömma om det när året går mot sitt slut och ett nytt står för dörren!

Gott Nytt År alla gooners!