Krönika: Oooh Santi Cazorla

Innan matchen mot Fulham så lyssnade jag till hur publiken sjöng ut sin kärlek till vår kortväxta spanjor med nummer 19 på ryggen. Oooooooooh Saaaanti Cazoooorla rullade runt på Emirates läktare. Jag bestämde att jag skulle skriva några rader om Cazorla efter matchen. ”Det vore ju extra kul att skriva om honom om han skulle göra en extra bra match”, tänkte jag.

90 minuter senare har jag facit i hand – Arsenal kunde närmast ”promenera hem segern” mot Fulham, segern skrevs till 2-0, topplaceringen i Premier League kunde säkras, om än fortfarande med ett flåsande Manchester City i nacken. Santi Cazorla stod dessutom som tvåmålsskytt.

Santiago Cazorla González kom till Arsenal i augusti 2012 från ett skuldtyngt Malaga. Spanjoren blev snabbt en favorit bland alla gooners, då han redan från start visade sin styrka, snabbhet, målfarlighet och förmågan att agera som mittfältsgeneral.

Cazorla har spelat alla matcher i år och i ett skadedrabbat Arsenal är det viktigt att även han kan kliva in och näta och avgöra matcher. Förra året gjorde han totalt 12 mål, vilket var första gången i hans karriär som han kom över tio gjorda mål. Han har nu gjort tre mål i årets Premier League, varav alltså två av målen föll hemma mot Fulham. 1-0-målet var riktigt snyggt, då Cazorla avancerade mot straffområdet och passade till Giroud, som skickade den vidare till Wilshere, som i sin tur hittade en rusande Santi redo med högerfoten – pang! vid Stekelenburgs vänstra stolpe.

En minut senare var det dags igen! Cazorla snappade upp bollen precis utanför straffområdet och drog på ett snabbt, om än inte särskilt hårt, skott. Farten räckte för att överlista Stekelenburg, då bollen var välplacerat i samma hörn som 1-0-målet. Cazorla firade målet genom att forma fingrarna runt ögonen, en hyllning till lagkamraten Thomas Rosicky som måste bära mask p.g.a. sin brutna näsa. Tjecken mötte upp Cazorla vid sidlinjen för att fira 2-0-målet tillsammans.

Oooooooooh Saaaanti Cazoooorla! sjöngs på Emirates läktare tillsammans med den sköna sången ”top of the league, yes, we are top of the league”.

I Arsenal är Santi Cazorla en given spelare, men i spanska landslaget har han mest placerats på bänken i förbundskapten Vicente del Bosques stjärnspäckade lag. Som 23-åring var Santi med och vann EM 2008, men han missade VM 2010 p.g.a. operation av navelbråck. Det är den största besvikelsen i Cazorlas karriär, då Spanien dessutom vann sitt första världsmästerskap någonsin. Under EM 2012 var han återigen med om att bärga hem guldet till Spanien, men i mästerskapet fick Santi endast spela i 16 minuter. I sommar spelas VM i Brasilien och Spanien står som regerande mästare. Får Cazorla chansen att vara med och försvara guldet åt sitt hemland?

Med risk för att ”jinxa” kan jag säga att min dröm, förstås, är att Cazorla, Wilshere, Özil, Podolski och övriga potentiella VM-spelare med Arsenal som klubbadress får bege sig till VM med en annan guldmedalj runt halsen, som nykorade engelska mästare. Vägen dit är lång, men Cazorla & C:o gör att vi vågar drömma...

Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. (Karin Boye)