"Lilla London" calling

Jag kan inte bestämma mig för om morgondagens match mot Boro ska betecknas som svår eller inte. För fem-sex år sedan var en resa till Riverside lika med tre poäng, men de senaste tre åren har det blivit två förluster och ett tveksamt kryss.

Jag var där för två år sedan, då Henry gjorde sitt sista mål i Arsenaltröjan, och det var knappast den mest livsbejakande upplevelsen jag har varit med om. I gråa Middlesbrough är det därför särskilt viktigt att spelarna orkar vara professionella och gå in i matchen med en bra attityd. Det är dags för spelarna att visa vad de har lärt sig av Stoke och Hull.

Det är fruktansvärt irriterande att se spelare i Arsenals tröja som uppenbart inte gör sitt allra yttersta för att få hem tre poäng till London. Bendtner haft dålig inställning i de senaste matcherna han har spelat, liksom flera av de andra spelarna. Jag tänker främst på Diaby, Gallas och Song, som alla visade upp bedrövlig attityd mot Porto. Sådan inställning får aldrig accepteras, och jag tror att några av de unga spelarna måste förstå att de inte är världsmästare bara för att de är med i Arsenals trupp.

Tre poäng i morgon vore ett styrkebesked. Det skulle vara mycket välkommet inför det pressade julschemat.

När vi ändå är inne på gråa städer: I morgon åker jag till Göteborg för Arsenal Swedens julfest. Jag kan inte påstå att jag och Göteborg går bra ihop, men i morgon ska jag ge staden en ny chans att visa varför den kallas "Lilla London" (visst gör den? Eller det kanske bara beror på regnet...). Samtidigt är aldrig en Arsenal Sweden-fest tråkig, så jag börjar bli laddad här ute på fredagspasset på Arlanda. Vi ses väl i Götet?