En betydelselös match med betydelsefulla svar

”Community Shield är bara en betydelselös träningsmatch … om vi inte vinner den så klart”. Så lät det när jag i fredags svarade på frågan om söndagens match mot Man City betydde något. Min kommentar sades med glimten i ögat men lite sanning gömde sig där ändå. På samma sätt som Arsenal får en boost av denna vinst mot en ligakonkurrent känner nog City-fans och spelare sig inte särskilt oroliga över resultatet. Och det ska de inte heller göra. Community Shield är enligt min mening mer en form av kick-off för Premier League-säsongen snarare än en titel man skryter med. Som sagt, vinner man matchen och då även mot bra motstånd kan det vara moralhöjande, men förlorar man kan man också enkelt skaka av sig den.

Om vi bortser från matchens dignitet och struntar i titelsnack kan man konstatera att det var en mycket väl genomförd match mot kvalificerat motstånd. Arsenal saknade sina tre världsmästare varav två av dem är givna startspelare medan City hade något fler impact-players borta. Det är var det är men man får ändå säga att båda lagen ställde upp med slagkraftiga elvor. Arsenal dominerade matchen från början till slut och sattes inte riktigt på prov förutom några halvchanser signerat Kolarov och Jovetic. Vår back-five gör en grymt stabil match.
Szczesny var trygg och säker där bak och i luftrummet (något överambitiös ibland), våra ytterbackar var kanon och Calum Chambers visade än en gång att han är en riktigt bra värvning. De få gånger han ställde till det lite för sig själv var han snabbt tillbaka och reparerade sitt misstag.
Nacho Monreal visade på slutet att han kan fungera som krislösning på mittbacken mot bra motstånd även om jag hoppas och tror att en stark DC är på ingång inom kort. Som jag nämnt i tidigare krönika känner jag mig ganska lugn angående våra alternativ i försvarsspelare, bara en uppbackning på mittbacken som behövs.

Det kändes också som det var väldigt ”rätt” spelare som gjorde våra mål. Cazorla hade lite problem med målskytte förra säsongen så kul att se den tvåfotade spanjoren placera in en kasse idag. Ramsey fortsätter att löpa, ta ansvar och göra mål. Underbart. Och sist men inte minst, Olivier Giroud som såg väldigt trött och seg ut förra helgen hoppar in i andra halvlek och gör ett riktigt klassmål.

Aaron Ramsey sa att stämningen på träningar nu är det bästa han varit med om sedan han kom till Arsenal och menar på att FA-cupguldet givit spelarna en rejäl skjuts i motivation och självkänsla. Det är väldigt härligt att höra som supporter eftersom det tillsammans med skadeläge varit vår akilleshäl de senaste åren, allra tydligast förra säsongen. Kvalitén på spelarna tycker jag i mångt och mycket att vi har men i toppmatcherna har känslan varit att spelarna, tränaren och fansen nästan känt sig slagna på förhand. Man har inte riktigt trott på det själva att man ska kunna ta en pinne ens mot Chelsea och City borta.
Nu påstår jag inte att detta är ”fixat” inför denna säsong men det är en förhoppning jag har. Vi avslutade förra säsongen med en titel som spelarna bär med sig, vi får tillbaka tre världsmästare och vi slår Man City med 3-0 i genrepet. Jag tycker mig ändå kunna ana en större tro i laget. Hur långt det räcker har jag ingen aning om men nästa vecka drar det i alla fall igång, och en 3-0 vinst är skönare än en 0-3 förlust att ha i ryggen.

En betydelselös match kan visa sig vara väldigt betydelsefull för ett lag. Om nu denna plojvinst/titelvinst/träningsmatchvinst mot City var betydelsefull återstår att se. Jag hoppas det. Det är alltid bra att vinna!