Därför ska Ray stanna

Razor kom till klubben som 16-åring och debuterade tre år senare borta mot Liverpool (förlust med 0-2). Detta innebär att han står en stor, stor portion klubbkänsla och detta är något som inget nyförvärv kan föra med sig. Därför har "Pele from Romford", som Marc Overmars brukade kalla honom, en given plats i dagens Arsenal.

Okej, jag är medveten om att han inte alltid håller högsta klass och hans tacklingar kan ibland vara rent ut sagt dödligt farliga, men man kan vara säker på att Ray alltid ger sitt yttersta för klubben. Jag anser att Parlour alltid ska finnas med, om inte på planen, så i alla fall i matchtruppen.

Ett exempel på Razors storhet: Matchen mot Chelsea för några veckor sedan. Är det någon som på allvar tror att Arsenal hade fått med sig en pinne från Stamford Bridge om vi exempelvis hade spelat med Edu, Gilberto Silva och Kolo Toure på mittfältet efter att Vieira blev utvisad? Jag tvivlar starkt på det. Parlour sprang under sista halvtimmen för två mittfältare och störde ständigt Chelseas anfallsförsök. Jag är tveksam till att Edu och Gilberto känner så starkt för klubben att de är redo att ge de 110 % som en sådan insats kräver.

Men varför får inte Parlour spela jämt då? Enkelt, det finns en annan spelare som har dessa kvaliteter och som dessutom är bättre, och det är ingen mindre än Patrick Vieira. Så länge han är plan så klarar sig Arsenal oftast. Men det är när Vieira saknas som Ray måste finnas att tillgå, för annars kommer hjärtat fattas i lagmaskineriet. Nu vill jag dock inte påstå att våra andra spelare saknar kärlek till klubben. De flesta i dagens trupp har mer än en gång bevisat att de kan ge allt för Arsenal, men jag anser inte att de når upp till Rays höjder.

För mig skulle det vara omöjligt att se Parlour i en annan klubb och jag har mycket svårt att tro att han vill lämna Arsenal. Dessutom tror jag knappast att Wenger vill sälja honom, så mr Keegan kan ju bara fortsätta att drömma om att få honom till Manchester City.

Dessutom gör Razor nuförtiden minst ett drömmål per säsong. Vem kan till exempel glömma 1-0 mot Chelsea i cupfinalen i våras? Eller struten mot Valencia förra året? Om jag inte minns fel så dunkade han även dit ett kanonskott i Uefa-cupen mot Werder Bremen våren 2000. Att han gör sådana mål gör honom inte direkt mindre uppskattad i mitt hem.

Tänk alla som har klagat på att Arsenal inte satsar på tradition, efter märkes- och arenabytet. Men även spelare står för tradition i en klubb och Ray Parlour är en sådan spelare. Därför får han inte lämna klubben.