Foto: Bildbyrån
Shaaban har fått visa upp sig i Arsenaltröjan.
Nu är det upp till bevis
Arsenal hamnade i, som jag och många andra ser det, den tuffaste gruppen när fortsättningen av Champions League lottades i går. Det gör mig inte ett dugg att vi lottades mot Ajax, Roma och Valencia. Om Arsenal tillhör Europas bästa klubblag kan vi lika gärna bevisa det redan nu - i ett gruppspel. Vi måste slå lagen förr eller senare. Lika bra att börja i tid.
Ur en aspekt har vi definitivt dragit vinstlotten. Grupp B kommer vara högintressant för TV-bolagen. När Arsenal och Ajax möts vore det närmast tjänstefel av de svenska kanalerna att visa någon annan match.
Starten är oerhört viktig. Kan man få fira jul med åtminstone fyra poäng? Oavgjort borta mot Roma och seger hemma över Valencia skulle ge Arsenal arbetsro inför fortsättningen nästa år.
Mitt tips är att Valencia och Arsenal går vidare.
* * * * *
När vi ändå är inne på Champions League:
Jag brukar koncentrera mig på att enbart stötta vårt lag och inte spilla krut på att håna motståndarlag. Fast det är klart - jag skulle inte ha något emot att slå Manchester United i semifinal och sedan lyfta bucklan på Old Trafford...
* * * * *
Rami Shaaban har presenterat sig. Hans debut mot PSV Eindhoven gav också ett tydligt exempel på hur en viss typ av journalistik har en förmåga att måla allting i antingen himmel eller helvete.
Att en förstasida och ett helt uppslag i Sportbladet handlar om Rami Shaaban är förstås jätteroligt för oss Arsenal-supportrar. Men var är substansen? Killen skulle vakta målet i en match som Arsenal inte nödvändigtvis behövde vinna eller ens ta poäng i. Och att han på en match skulle, som Sportbladet skriver, "förpassa landslagsmålvakten David Seaman till reservbänken för gott" känns bara löjligt. Om Seaman varit fit for fight hade han stått mot Tottenham i dag.
Därmed inte sagt att det inte ska bli kul att se Shaaban på Canal + i eftermiddag.
* * * * *
Dags att dela ut Guldbollen på måndag. Många om budet - men egentligen bara två riktigt heta kandidater.
Vår egen Fredrik Ljungberg.
Och Henrik Larsson.
Att en svensk spelar en så avgörande roll när ett av världens största klubblag tar hem två titlar är naturligtvis en stor merit. Vad som kan ligga Ljungberg i fatet är att 2002 faktiskt var ett VM-år. Allt som händer i ett VM väger tungt. Henke Larsson gjorde mål och var en av de nyttigaste. Ljungberg var delvis skadad och fick inga större rubriker - förutom när han brottades med Mellberg...
Vad som däremot talar emot Henke är att han redan fått Guldbollen en gång.