FA-cupfinal countdown

Arsenal-Sweden börjar sin uppladning med att redogöra för hur de båda finallagen Arsenal FC och Southampton FC har tagit sig till Cardiff, Wales. Supporterklubbens Axel Asplund guidar er rätt.
Häng med!

Southampton

Tredje omgången - 4/1 2003 Southampton-Tottenham 4-0
Southampton mötte Sp*rs möttes för andra gången på fyra dagar och precis som i matchen på nyårsdagen så var det Saints som tog hem segern. Michael Svensson inledde målskyttet genom att nicka in en hörna. Fyra minuter in på andra halvlek ökade hemmalaget på till 2-0 efter det att Beattie hittade Jo Tessem i straffområdet, och norrmannen fick in bollen bakom Keller. Tio minuter senare drev Anders Svensson bollen genom hela Sp*rs planhalva och sköt från straffområdeslinjen in 3-0. I den 80:e minuten fullbordade Beattie förnedringen då han på typiskt måltjuvsmanér petade in en retur. Sp*rs ut i tredje omgången, So'ton vidare.

Fjärde omgången - 25/1 2003 Southampton-Millwall 1-1
Saints klarade sig med ett nödrop i hemmamatchen mot Millwall. Gästerna tog ledningen i 17:e minuten genom Steve Claridge och sedan kontrollerade man matchen och såg ut att gå mot seger. Men 90 sekunder före full tid slog inhopparen Kevin Davies, som tidigare har varit utlånad till just Millwall, in en målvaktsretur och ordnade tursamt ett omspel.

Fjärde omgången, omspel 5/2 2003 Millwall-Southampton 1-2 e fl.
Millwall gjorde ytterligare en bra match, men hade inte turen på sin sida då Southampton lyckades vinna efter förlängning. Saints tog ledningen efter 21 minuter då Anders Svensson bröstade ner bollen till Matt Oakley som på volley slog in 0-1 från 20 meters håll. Millwall kvitterade genom Steven Reid som från nära håll sköt in returen av sitt eget skott. Inget av lagen kunde sedan avgöra matchen under ordinarie speltid och den gick till förlängning. Tio minuter in på den spelade Oakley till Anders Svensson som passade tillbaka och Oakley sköt mellan benen på en försvarare och in vid den vänstra stolpen. Saints kunde efter det hålla undan de resterande tjugo minuterarna och var därmed klara för femte omgången.

Femte omgången - 15/2 2003 Southampton-Norwich 2-0
Det blev till slut en komfortabel seger för Southampton i den här matchen som präglades av kamp och ineffektivitet. Southampton dominerade spelet under hela matchen och skapade en mängd målchanser utan att kunna sätta dit bollen. Det dröjde ända till den 71:a minuten innan dödläget kunde brytas. Chris Marsden slog ett inlägg som Brett Ormerod skarvade till Anders Svensson och han hade inga problem att slå in bollen i mål. James Beattie byttes ut mot Jo Tessem i ett försök att stärka defensiven, men istället gick norrmannen in och avgjorde matchen då han slog in en målvaktsretur.

Kvartsfinal - 9/3 Southampton-Wolverhampton 2-0
Saints slog ut Wolves efter en match där So'ton tröttade ut motståndarna och avgjorde matchen i andra halvlek. Wolves var det bättre laget i första halvlek, men Saints målvakt Niemi var lysande och gjorde flera högklassiga räddningar. I inledningen av andra tog hemmalaget ledningen efter att Chris Marsden nickat in en hörna. Matchen avgjordes med tio minuter kvar att spela då Tessem slog ett inlägg som Beattie försökte skjuta in, men han fick felträff och bollen gick turligt via Wolvesförsvararen Paul Butlers ben och in i mål. Southampton var klart för semifinal i FA-cupen för första gången sedan 1986.

Semifinal (spelades på Villa Park) - 13/4 2003 Watford-Southampton 1-2
Southampton var det bättre laget i matchen mot Watford och det var inget snack om vilket gäng som skulle få en finalbiljett. Strax före halvtidsvilan gjorde Saints 1-0 efter att Marsden slog ett fint inlägg till Ormerod, vars nick gick via Watfordkeepern Chamberlains fingrar och in i mål. Watfordförsvarets brist på markering var skandalös. Southampton dominerade andra halvlek och tillät inte Watford skapa några chanser och Saintsfansen dansade på läktaren. I slutet av matchen kom So'ton i en kontring där Ormerod slog in bollen framför mål mot Beattie som i kamp med två Watfordförsvarare fick in bollen i mål. På reprisen såg man att det var Watfords Paul Robinson som var sist på bollen. Strax före full tid reducerade Watford genom Marcus Gayle, men man var aldrig nära att kvittera.

Southampton var klart för sin första FA-cupfinal sedan 1976 då man slog Man United med 1-0. Dessutom kan Saints börja planera för Uefacupspel nästa säsong då finalmotståndaren Arsenal redan är kvalificerat för spel i Champions League.

Southamptons målskyttar i FA-cupen 2003:
Oakley 2
A Svensson 2
Tessem 2
Självmål 2
Beattie 1
Davies 1
Marsden 1
Ormerod 1
M Svensson 1

Arsenal

Tredje omgången - 4/1 2003 Arsenal-Oxford 2-0
Division III-laget Oxford fick tuffast tänkbara lottning i de regerande mästarna Arsenal, och det var ganska lätt att räkna ut hur det skulle gå. Arsenal ställde upp med något av en b-formation, där spelare som Upson, Svärd och Toure fick chansen, och det dröjde inte länge förrän det stod 1-0. Svärd hoppade över bollen och den gick till Jeffers, som serverade Bergkamp och holländaren hade inga problem med att rulla in sitt 100:e Arsenalmål. Arsenal och främst Jeffers hade därefter flera chanser, men det blev inte några fler mål. Till slut fick hemmalaget in tvåan, men det var Oxfordbacken Scott McNiven som gjorde självmål efter att Toure stressat honom.

Fjärde omgången (spelades på Highbury) - 25/1 2003 Farnborough-Arsenal 1-5
Turerna var många innan matchen och Farnborough, som hade lottats som hemmalag, valde att lägga matchen på Highbury då lagets hemmaarena inte höll måttet säkerhetsmässigt. Trots att Arsenalspelarna bara ställde ut skorna på planen så vann The Gunners hur lätt som helst. Farnborough, till vardags i Nationwide Conference, divisionen under div III, spelade den största matchen i klubbens historia och kämpade tappert. Sol Campbell nickade in 1-0 på en hörna och några minuter senare gjorde en omarkerad Jeffers 2-0. Därefter blev Farnboroughs Christian Lee frilägesutvisad trots vilda protester från Ray Parlour. Jeffers gjorde 3-0 i andra halvlek och efter slarv av Cygan kunde Rocky Baptiste reducera och fick eftermiddagens största jubel. Arsenal gjorde två snabba mål till genom Bergkamp och Lauren. Hade Arsenal visat bättre inställning i den här matchen hade det mycket väl kunnat sluta 15-1, men det hade inte varit kul att se Farnborough så förnedrade.

Femte omgången - 15/2 2003 Manchester United-Arsenal 0-2
Den här gången var det Arsenals tur att få tuffast tänkbara lottning då det visade sig att vi skulle möta Man United på Old Trafford. Arsene Wenger chockade alla genom att låta Bergkamp och Gilberto vila, och genom att sätta Henry på bänken. Matchen hade slutat helt annorlunda om Ryan Giggs hade satt bollen då han fick öppet mål efter 30 minuter istället för att mynta frasen "Att göra en Giggs". I anfallet efter Giggs underbara miss fick Arsenal frispark och den slog Edu via Beckhams axel och in i mål. Tidigt i andra halvlek gjorde Wiltord 2-0 efter en fin genomlöpning och det följdes av ytterligare en hårresande Giggsmiss. Arsenal var faktiskt nära att göra 3-0 då Wiltord kom igenom, men han kapades av Wes Brown i straffområdet, utan åtgärd från domaren. Arsene Wenger visade makalös fingertoppskänsla i laguttagningen och coachningen av laget i den här matchen och det var inte konstigt att Sur-Alex Fergusons mungipor hängde längre ned än vanligt i slutet av matchen.

Kvartsfinal - 8/3 2003 Arsenal-Chelsea 2-2
Arsene Wenger spelade återigen med ett b-betonat lag för att vila några av de hårdast matchade spelarna men satsningen höll inte. I och med Chelseas sena kvittering blev Arsenal tvunget att lägga in en omspelsmatch i det redan fullspäckade matchschemat. Bortalaget tystade effektivt hemmapubliken då John Terry nickade in 0-1 efter bara fyra minuter. Efter en halvtimme filmade Francis Jeffers till sig en straff och som tur var så visade Henry fair play och slog en så kallad gentlemannastraff som Cudicini enkelt kunde rädda, för inte försökte väl Henry sätta straffen? Jeffers lyckades sedan stå på benen tillräckligt länge för att skjuta dit bollen efter Babayaros misslyckade rensning. Strax före halvtid gjorde Henry ett klassiskt FA-cupmål. Vieira slog en lång hög boll och Cudicini försökte rusa utanför straffområdet och rensa, men Henry fintade bort italienaren med läcker snurrfint och placerade in 2-1 i det tomma nätet. Arsenal såg ut att gå mot seger, men släppte på ett mycket onödigt sätt in kvitteringen med fem minuter kvar av matchen. Sol Campbell försökte rensa efter en hörna men han sköt bollen rakt på Big Fat Frank Lampard och bollen studsade in bakom Seaman på ett mycket irriterande sätt.

Kvartsfinal, omspel - 25/3 2003 Chelsea-Arsenal 1-3
En underhållande match där Arsenal var ruggigt effektivt. Tillställningen toppades av John Terrys härliga självmål i första halvlek. Chelsea ägde matchen i inledningen men Arsenal blixtrade till dödligt farliga kontringar. Vieira var en jätte på mittfältet och det var också han som efter att ha fått bollen av Wiltord som var mannen bakom 0-1. Han slog ett inlägg på marken mot Wiltord men bollen nådde aldrig fransmannen för Terry dök upp och sparkade in bollen bakom en förvånad Cudicini. Vid Arsenals andra mål var det Vieira som assisterade Wiltord. Paddy drog likt en tromb genom Chelseaförsvaret och slog en fin passning till Wiltord som placerade in 0-2. Arsenal kändes hur stabilt som helst men efter det att Cygan blivit utvisad då han hade dragit ned Jimmy Floyd-Hasselbaink blev det darrigt. I 77:e minuten reducerade Blues efter ytterligare ett mål av Terry och laget hade dessutom redan då fått ett mål bortdömt. Det såg ut att bli en nagelbitaravslutning men Lauren ville skona redan hårt ansträngda Arsenalhjärtan. Efter att ett Arsenalanfall hade runnit ut i sanden fick högerbacken bollen och vek av in mot straffområdet, där han tog sig förbi en försvarare och drog sedan till med vänsterfoten varpå bollen letade sig in vid den första stolpen. Efter det målet var det bara att defilera in i kaklet och vi framför tv:n kunde njuta av bilden då Wiltord kysste Laurens vänsterdoja.

Semifinal (spelades på Old Trafford) - 13/4 2003 Sheffield United-Arsenal 0-1
En dålig match där vi ska vara mycket tacksamma över att Arsenal inte mötte ett bättre lag. Arsenal gjorde inte någon vidare bra insats och man lyckades inte få fart på benen förrän i slutet då Sheffield United stumnade något. Arsenals mål förgicks av en kontroversiell händelse då domaren Graham Poll efter att inte ha blåst frispark då Campbell gick in tufft i en duell med Allison, sprang i vägen för en Unitedmittfältare då denna var på väg att bryta Arsenals kontring. Polls "bortscreening" bäddade för att Edu som slog fram bollen till Jeffers och han hittade Wiltord, som sköt i stolpen. Sylvain var dock framme på returen och fick till slut fram bollen till Freddie Ljungberg som dundrade in 1-0 via ribban. Sheffield Uniteds manager Niel Warnock sa efter matchen att Poll var Arsenals bästa mittfältare, men jag tycker att både Ljungberg och Parlour var bättre. Den av många utdömde David Seaman stod i slutet av matchen för en av de mest spektakulära räddningarna jag har sett. Paul Peschisolido var på väg att nicka in bollen i öppet mål, men Seaman låg som ett streck i luften och fick på något sätt en hand på bollen och räddade Arsenal.
I och med segern blev Arsenal klar för sin sextonde FA-cupfinal, och så många finaler har inget annat lag spelat.

Arsenals målskyttar i FA-cupen 2003:
Jeffers 3
Bergkamp 2
Lauren 2
Wiltord 2
Självmål 2
Campbell 1
Edu 1
Henry 1
Ljungberg 1