Äntligen!

Missförstå mig rätt nu. Jag är nog den störste förespråkaren av gladfotbollen genom tiderna, och har gnällt otaliga gånger på tråklag som Chelsea, Juventus och Kalmar. Men när det offensiva inte funkar (förutom mot Inter på San Siro) i Champions League, måste man ta sig en funderare över varför. Varför vinner inte Arsenal på bortaplan i Champions League?

Och det är just det som Wenger verkar ha gjort också, med FA-cupfinalen förra året som möjligt startskott för det nya Arsenal. Ett mer defensivt Arsenal. Men även om det gör ont, så vet både jag och Wenger att det är ett nödvändigt ont denna gång, om vi någonsin ska kunna lyfta den åtråvärda CL-bucklan någon gång.

1-0 borta mot Thun är därför så bra det kan bli. Visst hade Arsenal kunnat spela skjortorna av Schweizerostarna, men de försökte inte denna gång. De använde istället matchen som träning inför svårare bortamatcher. Kanske låtsades de som att Thun var ett bättre motstånd, som Inter till exempel (de har ju också en Adriano), bara för att få den rätta bortainställningen som krävs i europaspelet? Kanske. Det är inte helt omöjligt.

Nu har vi 5-1 på tre bortamatcher, något som i vanliga fall hade varit 5-1 i vardera match. Men det är helt nödvändigt om vi ska kunna försvara oss mot Bayern München eller Juventus när vi får möta dem i åttondelen till våren. Vi måste vara beredda, backa hem, och kontra sönder dem. When all else fails, liksom. Och det verkar ju fungera så här långt, eller hur? Jag tror till och med att det kan räcka hela vägen.