Kapten Silva och den nye Weah

Arsenal spelade bättre fotboll. Chelsea och speciellt Essien och Drogba stod för mer genombrottskraft.

Två spelare som speciellt måste framhävas i Arsenal är lagkaptenen Gilberto Silva och Adebayor. Förutom en gedigen insats från Silva, så visade han också prov på fina ledaregenskaper. Silva agerade mycket föredömligt när han resolut tog tag i Eboue när denne skulle ge igen på allas vår favorit Lampard. Han skyddade också domaren när han omringades av fem-sex Chelseaspelare efter teaterpjäsen i två akter med Lehman och Drogba.

Adebayor var också mycket bra, han var nästan felfri som target player. Adebayor jämförs ofta med Kanu, men han ser både snabbare, starkare och arbetsvilligare ut än Kanu. Kan han bara bli lite effektivare och kvickare till avslut så borde Adebayor kunna utvecklas till en ny George Weah snarare än till en ny Kanu. En bra egenskap är också att Adebayor verkar trivas i viktiga matcher. Segermål mot United, första målet mot Spurs och bra mot Chelsea.

I Chelsea så var Essien väldigt bra och hans 1-1 mål var ett fantastiskt distansskott. Var det någon fler som trodde att bollen hade gått utanför? Mourinho lyckades också utmärkt med att förstärka sin impopularietet. Först den patetiska målgesten och sen kommentarerna på presskonferensen där han tyckte att det lag som spelat den bättre fotbollen under nittio minuter gått in med en negativ inställning. På puben här i Orlando så var det en Chelseasupporter som gjorde en Mourinho in bland borden vid 1-1. Han visade sig dock vara en rätt trevlig person som hållit på Chelsea sedan cupfinalen mot Spurs 1967.