Foto: Bildbyrån
Det första hindret mot att få lyfta pokalen är avklarat.
Gästkrönika
När en kliver åt sidan, då kliver en annan fram. Så kan man enkelt sammanfatta dagens Arsenal. Henry skadad, ja då tar Adebayor över taktpinnen och gör hans jobb. Samma sak idag, Fabregas kliver åt sidan och fram kommer ingen mindre än Rosicky, med två härliga mål.
Visst, nu ska vi inte tillskriva denna vinst enbart Rosicky, det var en laginsats definitivt, men jag tycker endå detta sammanfattar Arsenals trupp ganska väl. Vi har under säsongen ofta fått anpassa startelvan efter vår skadelista. Den ene startelvan är inte den andre lik och den som kan något om coachning (vilket inte jag kan, se detta som en chansning) vet att man helst vill ha en stabil elva, för att ibland överraska med ett wild card. Bortsett från Benitez då, men sedan såg vi också hur det gick idag.
Nu har det dock inte varit så lätt för vår käre Arsene. Skador och avstängningar har gjort att vi blivit tvungna att rotera spelare och med facit i hand tycker jag vi lyckats väl. Okej, vissa matcher har varit under all kritik, men som jag nämnde tidigare i texten tycker jag att Arsenals mannar visat prov på mogenhet och trots sin ringa ålder även ansvartagande. Den naturliga reaktionen när Henry visade sig behöva vila stavas för de flesta nervositet. Man började ställa sig frågan: Hur ska vi klara av detta? Ingen Kung Henry, ingen spets och så vidare.
Men i ren Batman och Robin-anda klev de fram och tog ansvar. van Persie och Adebayor gjorde det som Henry brukar göra, nämligen mål. Och så har det sett ut större delen av säsongen, när en kliver åt sidan kliver den andre fram. Det ska dock erkännas att jag idag var grymt orolig inför matchen. Det surrades om att van Persi skulle missa matchen men även att Fabregas var avstängd. Spelare man helst vill ha med i en match mot ett cuplag som Liverpool på ett kokhett Anfield. Nu var visserligen van Persi med, men spelfördelaren Fabregas fick kliva åt sidan och ersattes av Flamini. Detta gjorde att jag inte visste hur vi skulle lyfta laget offensivt från mitten. Vem skulle slå den geniala passen? Ja, med facit i hand kan vi konstatera att vi klarade oss utan Fabregas. Hleb pass kompanjerat av Rosickys direktskott stillade min oro och segerns sötma smakade riktigt bra (Givetvis ska vi inte glömma Henrys mål assisterat av Henry själv). Nu är vi vidare i FA-cupen och det mest realistiska är att hoppas på en tredje eller fjärdeplats i ligan. Bäst av allt, jag är inte orolig, vi fixar champions league-plats oavsätt startelva, var så säker.
För att knyta ihop denna text vill jag citera min far (som är engelsk) med hans sammanfattning av dagens match, "It was a good show".
Text: Christofer Vilander