Glad Påsk - trots allt!
Årets påskägg innehåller tyvärr inga sprakande eller spännande karameller att suga på när våren anländer. Äggets inkråm rensades snabbt ut redan innan mars månad var till ända, och det som återstår nu är till synes tämligen färglöst och litet småtrist.
Då tar förvisso andra fram färgpalletten och målar litet på det yttre i spektakulära färger så att det åtminstone blir litet snackisar i påsk:
- Thierry Henry ska till Barcelona. Igen. (Har vi sett den förr?)
- Amerikanske multimiljonären Stan Kroenke köper 9,99% av aktierna i Arsenal, ska nu AFC bli nästa Chelsea, Man Utd eller Liverpool?
- Mäktar man inte slå Pool på bortaplan, utan låter storkträdet Crouch förnedra backlinjen så får man förstärka den egna genom att klå scousers på redan tingade talanger; Valencias portugisiske försvarare Yago Fernandez ryktas nu vara på väg till norra London.
- Apropå norra London; Arsenal ska klä ut sig till Spurs kommande år, med vita bortaställ? Låt det vara ett elakt aprilskämt, Nike!
Så trots att ligan känns stendöd, CL-spel som FA-cup fick ett (för) tidigt slut då ingen i laget kunde spela mål, så finns alltid litet klickar av varierad kulör att spekulera kring för den som nu redan mest inväntar augusti och en ny säsong.
Den enda kittlande spänningen som nu återstår är att se om Arsenal klarar reservera sig en plats för kvalspel i Champions league, eller om april fortsätter i mars tecken...
Med 24 poäng kvar att spela om under dryga månaden så borde den saken kunna lösas. Men den här säsongen har åter lärt att sportens fascination ligger i att inget någonsin är givet.
Jag tappar så inte hakan rätt ned i påskmusten av förvåning om Arsenal åker på sin tredje smäll mot West Ham i det stundande Londonderbyt!
Det går sannolikt att skriva spaltmil om orsaker till att denna säsong blivit till vad den är. Utöver den självklara och mycket enkla slutsatsen om att ett lag i generationsskifte och förändring sällan når himmelska höjder så går inte att bortse från det faktum att Wenger återigen coachat ett lag vars spelare drabbats av idel skador.
Om skadorna i sig skulle jag gärna ägna tid åt en längre analys. Är det blott oturen som grinat oss illa, eller är spelarna för nätta? Är matchandet för hårt, eller försäsongsträningen för snäll? Jag har inga svar.
Resultatet har dock inneburit att Arsenal inte lyckats spela ihop en riktigt stabil och tight startelva. Spelare har roterat på positioner och i kombinationer som knappast givit stadga åt en spelidé som mest blivit omständlig och inte fungerat vare sig framåt eller bakåt.
Samtidigt inser jag hur äckligt bortskämd man blivit under de senaste åren. Det är lätt att ta till brösttoner och ord som kris och katastrof för att det inte bärgas titlar. Det är självklart befängt med sådana uttryck om man med tanke på vad som skrivits ovan ändå fixar att en fjärdeplats i Europas bästa liga. Om.
Ett år då Arsenal gör sin sämsta säsong under Wenger-eran växer ändå skaran av medlemmar i denna supporterklubb. Det är stort. Stort som säsongens nya stadium.
I nöden prövas vännen säger ordstävet. Nu är det väl knappast nöden som regerar, men risken finns att Spurs får fler plaketter än Arsenal detta år. Även om jag tror att Sevilla sätter stopp för den saken redan kommande vecka.
Om årets gladaste minne så får bli en förlust (!) där ungdomslaget trots slutsiffrorna stundtals spelade ut det ryska miljardbygget, så blir årets största förtret att vi inte är på plats när nya Wembley åter står som värd för årets FA-cupfinal. Tungt.
Men det är sådant man får söka smälta... Traditionsenlig påsklax, ägg och en kall Ale får ge lindring för stunden.
Glad påsk – trots allt, och hoppas redan att den kommande blir gladare!
Text: Peter Weyde