Magiskt, Nasri!

Låt mig säga det först som sist: det här var en av de bästa matcher jag har sett på flera år. Matcher mellan topplagen blir ofta tillknäppta, låsta och mer taktik än skönspel, men den här matchen var allt annat än låst och tillknäppt. Det var målchanser i nästan varje anfall, och det hade lika gärna kunnat sluta 4-3. Men till skillnad från många andra matcher där målchanserna duggar tätt var det inte i första hand dåligt försvarsspel som låg till grund för det utan att båda lagen satsade enormt i offensiven.

Det var United som började bäst, och Mikael Silvestre håller på att ställa till det redan i den första minuten då han slår en alldeles för lös bakåtpassning som Almunia tvingas ta med händerna för att inte ge Wayne Rooney ett friläge. Den efterföljande indirekta frisparken förvaltades emellertid tack och lov rätt så uselt, så någon större fara på taket blev det aldrig. Bortalaget pumpade dock på, och skapade en del farliga chanser där Wayne Rooney fick den allra bästa men avslutet från straffpunkten gick högt, högt över. United hade också en boll i mål, men det blev helt korrekt avvinkat då Dimitar Grinolle stod någon meter offside när han nätade.

Arsenal då? Jodå, vi skapade en del vi också. Niklas Bendtner fick ett kanonläge från bara ett par meter på ett fint inlägg från Gaël Clichy, men nicken gick strax över. Bara någon minut senare slår Samir Nasri ett liknande inlägg, men den gången når inte Bendtner fram.

1-0 föll ändå till sist. Fabregas lyfte in en frispark som Dimitar Berbatov inte fick undan ordentligt, och Samir Nasri var på hugget och fångade upp bollen - och en vänsterhalvvolley och en touch på Gary Neville senare stod 61000 personer (minus några förtappade själar i bortahörnet förstås) upp och jublade.

Målet fick ännu mer fart på matchen. Det var nära mål flera gånger om åt båda hållen. Theo Walcott drog en volley strax utanför, och Gaël Clichy rensade med minsta marginal undan en frispark från Cristiano Ronaldo. Allting skedde i ett enormt tempo, och det kändes bara som en tidsfråga innan nästa mål skulle falla. Och föll gjorde det, men inte förrän strax efter paus. Efter att Arsenal hade hållit i bollen i omkring en minut och spelat runt, runt och låtit United jaga så stack Denilson in bollen till Fabregas som grundlurade Michael Carrick och släppte den vidare till Samir Nasri som tog emot, tittade upp och smällde in ett stenhårt skott i van der Sars vänstra hörn. Ett mycket vackert mål!

United fortsatte dock att jaga, och det enorma tempot i matchen snarare ökade än minskade. Cristiano Ronaldo fick ett jätteläge att reducera, men klart störd av en mycket alert utrusande Manuel Almunia skjöt han utanför. Arsenal å sin sida var långt i från ofarliga, och hade domaren Howard Webb inte varit så feg hade Nemanja Vidic fått rött kort och Arsenal straff när Samir Nasri sprang sig helt fri och Vidic drog honom i tröjan vilket berövade honom ett friläge. Jag tror helt och fullt att Webb inte vågade blåsa då det hade inneburit rött kort för Vidic, för tröjdragningen var solklar och Nasri skulle precis till att avsluta helt ensam med van der Sar.

Strax innan den situationen hade Manuel Almunia fått en rejäl smäll mot huvudet i samband med en hörna. Detta tvingade sedermera honom till ett byte, så strax innan den 80:e minuten fick Fabianski kliva in i handlingarna. I samma veva klev Theo Walcott av och ersattes av Alex Song, vilket också innebar att Fabregas flyttade upp som anfallare och Diaby som tidigare hade spelat släpande anfallare tog högerkanten. Song klev in i mitten, och detta fick bra effekt. United som tidigare hade kommit igenom innermittfältet ganska ofta fick nu mycket större problem, och hade Arsenal förvaltat kontringarna som uppstod lite bättre så hade matchen varit avgjord vid det här läget - men det blev en hel del spänning när United till sist fick in en boll efter att ha chansat med att i princip slänga upp varenda spelare de hade i anfallet.

Howard Webb hade på något sätt lyckats lägga till hela sex minuter och lade därmed ytterligare ved på brasan som säger att United alltid får mer tid på sig att kvittera, men United kunde inte utnyttja detta. Arsenal spelade mycket tajt bakåt och Niklas Bendtner hade ett jätteläge att göra 3-1 men avslutet gick högt över.

Till sist blev ändå Webb tvungen att blåsa av, och Arsenal stod som segrare och gjorde det efter att ha gjort en mycket, mycket bra match. I dag blir det två fullpoängare i betyget, Gaël Clichy som höll soprent på sin kant och matchens obestridlige kung: Samir Nasri! Ronaldo försökte trippa, finta och filma men Clichy struntade i det och tog bollen i stället medan Ronaldo slog ut med armarna åt domaren, lagkamrater och det mesta han kunde hitta, medan Nasri sprang, passade, gjorde mål, bröt United-anfall och bara var så helvetiskt bra som vi hoppades att han skulle kunna vara när han värvades.

Kort sagt en oerhört bra match, en av de bästa jag har sett på flera år. Och det var Arsenal som var det allra bästa laget.

Arsenal-Manchester United 2-1 (1-0)
Domare: Howard Webb
1-0 Nasri (22)
2-0 Nasri (48)
2-1 Rafael (90)

Almunia 9 (Fabianski 78/9)
Sagna 8-Gallas 9-Silvestre 8-Clichy 10
Walcott 8 (Song 78/8)-Denilson 9-Fabregas 7-Nasri 10
Diaby 8 (Toure 85/-)
Bendtner 8

PS: det känns konstigt att skriva det, men Fabregas var faktiskt minst bra i Arsenal i dag...