The song remains the same

Det finns en sak som är svårare än att skriva matchreferat från matcher vi har torskat - och det är att skriva referat från matcher vi inte har torskat men som känns som förluster. Det här var en sådan match, vi skulle ha vunnit med tre-fyra mål men det blev 0-0.

Vi har nu gjort ett mål på de senaste fyra ligamatcherna, och det var van Persies kvittering på övertid mot Everton för snart en månad sedan. Sedan dess har vi spelat 0-0 hemma mot West Ham, 0-0 mot Tottenham och så då 0-0 i dag mot Sunderland. Chanser har funnits, men precis alla spelare verkar lida av total brist på självförtroende framför mål. I dag hade Robin van Persie och Carlos Vela var sin chans som bara ska vara mål, Kolo Toure hade ett kanonläge där han bara fick iväg ett fjuttskott, Nasri hade chansen att skjuta men försökte dribbla och det var säkert något mer också.

Det enda glädjeämnet var Andrej Arsjavin som visade att han kanske på sikt kan bli den spelare vi har saknat - dvs en spelare som inte tvekar att skjuta. Han fick iväg två bra skott under den första halvleken, och det första som avlossades med högern strök utsidan av stolpen med det andra, avlossat med vänstern, tvingade Fulop i bortamålet till en bra räddning.

Men generellt sett var spelet krampaktigt, stillastående och stundtals nästan panikartat. Jag brukar nästan alltid kunna hitta skäl till varför Wenger väljer de uppställningar han gör och även om jag inte alltid tror att han har tänkt rätt så kan man i alla fall se sett syfte med valen - men i dag kan jag inte begripa varför han väljer att spela både Song och Denilson när vi vet att vi möter ett lag som kommer att backa hem med hela laget och att alla anfall de kommer med snarast är att betrakta som olycksfall i arbetet. Det borde väl ändå ha varit bättre att spela tre kreativa spelare på mitten med antingen Song eller Denilson bakom? Jag tycker att båda är ganska ok spelare men de fungerar inte särskilt bra tillsammans, de tenderar att hela tiden vilja stå på samma ställe som den andra och resultatet av det blir ju bara att de är i vägen för varandra.

Det kanske blir mycket gnäll och lite referat av det här, men det känns bara så frustrerande att än en gång få se en match där så lite stämmer. Det är inget snack om att spelarna försöker, jag skulle till och med vilja säga att de i vissa fall försöker för mycket så att det bara knyter sig i stället. Tveklöst är i alla fall att det saknas självförtroende och kanske är det inte en back, mittfältare eller forward vi behöver utan någon som kan gå in och ge spelarna en mental kick i rätt riktning.

Jag orkar inte dela ut några betyg i dag. Det känns helt meningslöst en sådan här match, vi måste göra mål och det gör vi inte och om någon spelare har varit bättre än en annan är irrelevant. Ska vi rädda den där Champions League-platsen så måste hela laget någonstans på något sätt lösa alla mentala knutar och börja sätta chanserna.

Arsenal-Sunderland 0-0
Almunia
Sagna-Gallas-Toure-Clichy (Gibbs 85)
Arsjavin (Eboue 63)-Denilson-Song (Vela 78)-Nasri
van Persie-Bendtner

Bänken: Fabianski, Vela, Ramsey, Gibbs, Eboue, Merida, Djourou