Wilshere tvåmålsskytt mot Rangers

Emirates Cup har arrangerats tre gånger - 2007, 2008 och 2009. 2007 stod Arsenal som segrare, och förra året vann Hamburg. I år var det alltså dags för Arsenal att ta tillbaka titeln, och det gjordes efter två segrar av två möjliga. Gårdagens vinst mot Atletico Madrid följdes i dag upp av en 3-0-viktora mot Glasgow Rangers, och det var en seger som aldrig var hotad. Redan efter tio minuter stod det 2-0 efter två mycket fina mål av Jack Wilshere samt Eduardo, och det farligaste Rangers skapade i den första halvleken var inget de skapade själva utan det var när Silvestre skulle bryta till hörna och höll på att slå in bollen i eget mål.

Arsenal ställde upp med denna uppställning:

Almunia
Eboue, Gallas, Silvestre, Clichy
Fabregas, Song
Merida, Arsjavin, Wilshere
Eduardo

Och som sagt, det tog bara tio minuter för det laget att mer eller mindre avgöra matchen. Redan i den andra minuten rullades ett mycket fint anfall upp, där Arsjavin, Wilshere och Fabregas samarbetade mycket fint med bra rörlighet och fina passningar och till sist fick Wilshere ett skottläge ungefär från straffpunkten, varpå han enkelt placerade in bollen i målvaktens vänstra hörn.

Nästa mål var också det resultatet av fint spel av Arsenal. William Gallas hittade Andrej Arsjavin med en lång passning, varpå denne nickade ner bollen till Fran Merida som i sin tur på två tillslag hittade en framstormande Eduardo som helt fri med målvakten till höger i straffområdet mycket kyligt och behärskat helt enkelt bara rullade in bollen vid målvaktens högra stolpe. Det var ett sådant där avslut som ser så retfullt enkelt ut men är oerhört svårt att göra rätt. Det är bara att böna och be om att Eduardo nu ska vara fri från sina problem efter benbrottet, för är han det kommer han att göra en hel del mål för oss till vintern.

Därefter blev matchen således inte särskilt spännande, men icke desto mindre underhållande. Arsenal var betydligt närmare att göra fler mål än att släppa in dem, och både Jack Wilshere och Eduardo hade lika gärna kunnat vara tvåmålsskyttar. Wilshere svarade för en lobb från straffområdeslinjen där målvakten precis lyckades nå bollen och peta den till hörna, och Eduardo var någon centimeter ifrån att nå fram på ett inspel från Wilshere och hade han nått den så hade det varit ett friläge och friläge för Eduardo är ju nästan alltid lika med mål.

Men trots att Rangers aldrig var riktigt nära att göra mål så kändes det inte helt stabilt bakåt. Backlinjen kändes aningen fladdrig, och hade svårt att hålla en rak offsidelinje. Den biten måste bli bättre till ligastarten.

I halvtid gjordes två byten. Willam Gallas klev av, till synes efter att ha fått en smäll, och ersattes av Alex Song i mittförsvaret medan Denilson klev in på mitten. Samtidigt klev Gael Clichy av till förmån för Armand Traore, vilket var ett planerat byte då det var Clichys första match för säsongen.

Halvleken började lite småsegt - fast kanske inte så mycket på planen som på min allt mer krånglande stream så jag kan inte berätta så mycket om de första tio minuterna, men därefter fick jag fart på strömmen igen så att jag kunde se vad som hände i rörliga bilder i stället för en stillbild var tredje sekund. Vad jag kunde se då var att Arsenal hade mycket boll medan Rangers stack upp i allt farligare kontringar. Allra farligast blev det i den 61:a minuten då Rangers kontrade tre mot en och Almunia fick svara för en briljant räddning där han läste av passningen in mot straffområdet mycket fint och rusade ut och gjorde sig stor. Tio minuter tidigare hade Almunia även då svarat för en fin räddning, och Alex Song följde upp med att blockera skottet på returen när målet såg nästan tomt ut.

Därefter ebbade Rangers-attackerna ut allt mer och Arsenal rullade boll lite efter behag. Det luktade 3-0 lång väg, och i den 70:e minuten kom också målet. Sanchez Watt, inbytt mot Arsjavin i den 63:e minuten, vann tillbaka bollen ända nere vid offensiv kortlinje och petade den till Aaron Ramsey (inbytt i den 67:e mot Fran Merida) lyfte bollen tvärs igenom straffområdet till den framstormande Jack Wilshere som utan vidare pardon, på helvolley, smällde in bollen i målvaktens högra kryss.

Turneringssegern säkrad, således, och sammanlagt fem gjorda mål på två matcher mot ganska bra motstånd. Man ska självfallet inte överskatta betydelsen av vinster i den här typen av turneringar, men vi ska inte heller underskatta den. Att vinna saker är alltid bra för självförtroendet, så det kan knappast ha skadat att vinna det här - såvida det inte slår över i övermod, vill säga.